Inlägg från: Anonym (fattar grejen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (fattar grejen)

    Vad göra?

    Alltså, det här ÄR ju ett problem. Jag vill också ligga med tjejer ibland. I vissa perioder mer än andra. Jag har valt att leva med en man, men det sexuella suget efter kvinnor försvinner inte. För mig är det två helt skilda saker, att ligga med en kvinna och att ligga med en man, och när jag gör det ena eller det andra börjar jag till slut att längta efter det jag inte får.


     


    Nu har jag inga planer på att vara otrogen. Jag har valt det jag har valt och jag tycker det är värt det, men däremot tycker jag att det så sällan talas om att detta faktiskt kan vara jobbigt.


     


    Brukar försöka tillfredsställa mina behov av att titta på lesbiska porrfilmer, men ja... huden saknar ju den äkta beröringen också.

  • Anonym (fattar grejen)
    Anonym (bix) skrev 2010-08-08 19:52:09 följande:
    Å, tack för att du skrev! Precis, precis så känner jag också! Det ÄR inte samma sak, det är två skilda saker och behovet av båda finns i allra högsta grad!

    Hur är det i övrigt för dig? Jag har så stort behov av att få känna igen mig i någon annan, att få veta att jag inte är ensam....

    Jag kan bli kär i både män och kvinnor, det har jag alltid kunnat. Kanske tom lättare i kvinnor eftersom jag överlag känner mig mer "hemma" med dem. Men sex har fram till för några år sedan haft mest koppling till män. Ren sex är heterosex i första hand. Men det där sensuella, spänningen i luften, fantasierna om ordlös närhet och samförstånd....det handlar mest om kvinnor. Och för mig är det aldrig vilken kvinna som helst, tänder inte på kvinnokroppar sådär hur som helst, men jag blir lätt förälskad och då är det DEN kvinnan jag dras till, även sexuellt.

    I mitt förhållande med en man kan jag ofta sakna att få möjlighet att vara nära en kvinna jag har känslor för (för det har jag ofta även om det inte alltid är samma kvinna). 

    Jag kan för övrigt vara förälskad/intresserad av en man och en kvinna samtidigt, men svårligen två av samma kön samtidigt - vilket ytterligare stärker min bild av att det för mig är två skilda saker.

    Känner du eller någon annan igen sig?

    Jag kan bli kär i både män och kvinnor, men för mig är det lättare att bli kär i män eftersom det livet representerar en annan slags enkelhet. Det kanske låter konstigt, men det är enklare att ge efter för känslor när det gäller män. Blir jag kär i en kvinna måste jag först fundera igenom om det verkligen är värt det, om jag vill leva det livet och allt vad det innebär. Fast... det där går också i perioder. När jag känner mig mer hetero än homo så är ju heterolivet det enklaste valet, men när jag känner mig mer homo än hetero så känner jag ju mig bekväm med homolivet också. Jag tillhör dessutom båda "kulturerna" när det kommer till vänkretsar vilket innebär att jag söker mig till olika vänner beroende på hur jag identifierar mig för tillfället.


     


    När det gäller sex så tänder jag nog ganska lika, fast här är det också enklare att ta till män. Jag tänder sällan på folk som jag bara ser utan det måste till en personlighet så ja, det gäller enskilda människor och inte män eller kvinnor i allmänhet.


     


    Det blir lite rörigt det här. Har nog aldrig reflekterat över om jag kan vara förälskad i två av samma kön på en gång, men när jag funderar på det så tror jag inte det. Däremot kan jag dras till både en man och en kvinna under samma period. Lustigt, har aldrig tänkt på det förut.


     


    För mig är det helt klart inte samma sak att vara med en man och en kvinna och jag tycker det här är det stora problemet med att vara bisexuell (i alla fall för mig). Gräset är inte grönare på andra sidan, men på ena sidan finns det hallonbuskar och på andra sidan äppelträd. Kan vara enormt förvirrande ibland.

  • Anonym (fattar grejen)

    Och för att inte sno tråden helt av TS så skulle jag rekommendera att försöka få utlopp för känslorna genom fantasier och (bra) lesbisk porr. Om det inte funkar så kanske involvera din man i dina fantasier? Det kanske är en av hans med? Frågan är ju bara hur långt du själv är villig att gå.

  • Anonym (fattar grejen)

    Nej, jag har för tillfället ingen anonym mailadress - har du?


     


    Det är mycket som det inte talas om när det gäller bisexualitet. Hos många som är antingen hetero eller homo anses bisexualitet vara ett låtsastillstånd och jag har upplevt det som lite skämmigt att berätta om min sexuella läggning. Kanske bryr jag mig för mycket om vad andra tycker och tänker, men jag har ofta känt det som att andra kanske uppfattat mig som någon som FÖRSÖKER vara cool. Och att berätta för killar har ju bara varit helt fruktansvärt, då många bara uppfattar det som "jävligt coolt". (De killarna åker förresten direkt i papperskorgen.)


     


    Nu lever jag i en heterosexuell relation och allt jag gör blir helt plötsligt så jävla legitimt. Nu har jag äntligen valt "rätt". Folk som VET att jag identifierar mig som bisexuell verkar knappt kännas vid detta nu. Dessutom känns det som jag har "svikit". Det är nog också något som många öppet bisexuella får handskas med - väljer man att leva heterosexuellt "sviker" man hbt-kulturen för det heterosexuella förhållandets fördelar och väljer man att leva homosexuellt så är bisexualiteten bara en identitet man slänger sig med därför att man inte "vågar erkänna" att man är homo, alternativt att man egentligen är heterosexuell men försöker spela cool. (Det är såklart inte såhär jämt och överallt, men rätt ofta enligt mina egna erfarenheter.)


     


    Att det inte har talats om de här sidorna av bisexualiteten har gjort att jag har haft väldigt svårt att identifiera mig med bisexuella. Men nu är jag gammal och klok (haha) och det gör inte så mycket längre eftersom jag har kommit underfund med hur det är och känns för mig. Synd att inte ha lite guidning och backning i ungdomen dock.

Svar på tråden Vad göra?