vi kommer aldrig ha råd med hus, känns helt hopplöst - hjälp!!

Va roligt att så många skriver! Jag är imponerad av er alla som kan spara så mycket  Ni har ju egentligen rätt att vi också borde kunna det. Jag tror att vårt problem kanske är att vi vill ha allt så snabbt. För efter studier till att ha heltidslöner sen några år tillbaka har vi inte velat fortsätta leva på nudlar och aldrig unna oss en resa. Men visst borde vi kunnat spara mer. Jag var dock tvungen att köpa en bil med kontantinsats och lån på pga pendlingen, denna kommer även bli familjebil i mååånga år framåt, vi såg det som en investering. Sambon har en bil sen några år tillbaka med lån kvar på, tanken är att den ska säljas nu och bytas till en billig liten. Men vi är inte de som köper märkeskläder eller äter ute dagligen. Fast ja, pengarna försvinner ju på småsaker antar jag.

Hyra+ränta+amortering 5000
2 bilar inkl ALLT 7500 (jag pendlar 18 mil/dag, sambons jobb ligger illa till och han behöver också bil)
Mobiler 400
Bredband + hemtelefon 300
Studielån 1600
Fackavgifter 800
Mat 4000
Pensionsspar 1000
Annat, vet ej vad! men flera tusen/person blir kvar.

Då har vi dock inte köpt en enda grej och det är klart att vi går på bio ibland och vi har rest några charterresor de senaste åren. OBS! Att pendla är sjukt slitande och skulle jag endast leva för att vara borta 12 tim/dag och aldrig få resa iväg skulle jag gå under. Så visst kalla det prioritering men min har varit att jobba istället för att vara arbetslös. Problemet är ju att man inte kan få allt!

Lev ett snålt liv och ha råd med hus om några år. Eller lev eller lite mer fritt liv men har inte råd med hus förrän om 10 år. Så är det ju, jag vet... Nu när vi ska ha barn kommer ju mycket gå åt till barnvagn, bilstolar o allt man kan tänka sig, även om man köper begagnat är det ju inte gratis. men jag kommer inte behöva pendla och spar in dessa tusenlappar. Får ju dock inte hel lön.

Min sambo lägger aktivt undan 5000/månad och jag har alltid pengar kvar på kontot men har inte aktivt flyttat över varje månad. Smällen kom då jag fick återkrav från csn på 30 000 som skulle betalas nu för några månader sen (förutom resten av mitt lån). Efter det har jag inte fått nåt kvar varje månad. I övrigt har vi 100 000 kr sparat. Ja, vi får försöka se över alla kostnader och kanske unna oss nån grej ibland. Vi går dock aldrig på krogen jag fattar inte att vi inte har sparat mer. Men det är väl smågrejer som inte syns. Har iaf inga lån förutom studier och bil. Inga krediter och sånt vi behöver fixa.

Ja jag vet, bilarna kostar alldeles för mycket! Men om vi säljer sambons får vi bort hans gamla lån och kommer ner 1500-2000kr. Men vi borde ändå kunna få ihop mer varje månad. 4000 för mat beror på att jag tagit i lite men det är säkert så. Jag brukar handla för ca 500 kr på söndagar/måndagar, mat fram till torsdag. Fred/lörd är vi ofta med vänner och äter hos dem eller köper pizza, eller bjuder dem på mat. Inga lyxgrejer, kanske gör paj eller nåt men det kan säkert gå 500 på helgen, inkl att vi äter lunch på stan ibland då också, eller fikar. Så det blir 4000kr.

Nu efter semestern och iom graviditeten har vi bestämt att storhandla och jagkan inte ens äta izza o dyl eftersom jag mår illa av det. Det har redan blivit mer hemlagat och inga luncher ute eftersom det är lättare att bara ha matlåda.

Som sagt, vi vill ha allt så snabbt. Det var faktiskt bara ett 3 år sen jag slutade plugga och fick jobb direkt, då ville jag inte spara och vi var väl nöjda med vår lgh. Men senaste året känner vi att vi måste flytta, samt rå om oss själva. Det finns alltid nån granne som stör och har efterfester eller att man saknar utrymme och en liten gräsplätt åtminstone. Igår hade vi en seriös diskussion om att vi kanske får "nöja" oss med ett litet hus i utkanten av stan där man kan komma under 2 milj. Sen får vi flytta igen till det vi verkligen vill ha.

Jag kan bara säga att det handlar om prioriteringar nu väljer ni att unna er saker pga ni har ett slitsamt jobb. Ni väljer att unna er saker för att ni anser att ni förtjänar det.
Jag unnar mej själv att spara varje mnd för att jag anser att jag förtjänar att bo i bostadsrätt.
Visst jag snålar in på mycket annat ingen bil, inga fina semestrar osv. Men då har jag ju oxå kunnat spara undan 220 000 kr på 3 år. Å det är med en inkomst på ca 14 000 efter skatt så kan jag så kan ni.
Å det sista året är när jag varit föräldraledig å haft mycket mindre inkomst.
Allt handlar om prioriteringar jag prioriterar mitt boende stort å nu har jag ju fått min kontantinsats.

Ni kommer som du själv säger TS att få huset men ni kanske måste vänta 10 år om ni väljer att fortsätta med den livsstil ni har nu. Eller så kan ni försöka att spara å snåla å få ihop pengarna snabbare.

Men det behöver ju inte vara en orimlighet eller. Man kan fortfarande ta blancolån till kontantinsatsen det har man alltid kunnat och det blir vanligt att folk kommer göra detta sedan också.

Sedan efter ett par år med höga räntor som det då blir när man har blankolån så kan man värdera om huset och förhoppningsvis har värdet stigt, så man kan ta lånet på huset istället och betala bort blankolånet.

Du har inte funderat på att byta arbetsplats så du slipper pendla åt "fel" håll?

Det är bara att välja. Antingen spenderar man sina pengar eller så sparar man dom. Du verkar vilja leva gott utan att tänka allt för mycket på vad pengaran rinner iväg på och ändå ha över så det högar på sig med cash. Du får göra en budget - och hålla på den så har ni insatspengarna på ett par år.

Du vet att de nya reglerna inte träder i kraft förrän i oktober?
Vi har nyss lånat upp mer på vårt hus och då nämnde bankmannen det.

För övrigt har jag bara ett råd att ge, sänk kraven. Köp ett billigare hus som inte är perfekt. Vi sänkte våra krav betydligt, parhus från 70-talet istället för funkisvilla, 3 km från stan istället för finaste området etc. Har inte ångrat mig en sekund. Trots det har jag inte släppt tanken om drömhuset och inom 5-7 år räknar vi med att vara där.