BF maj 2011

Jag har på dagarna också men inte lika mycket som på natten, men det är väl för att jag ligger mer still då antar jag. På dagarna rör jag mig iallafall lite, ibland

Jag har fått för mig att min kommer komma tidigare än 21 maj också men bara därför kommer jag väl sitta där med en junibebis!

Måste bara få gnälla lite... Hade tänkt jobba den här veckan ut och tyckte mig ha en perfekt plan för hur veckan skulle se ut MEN så blev vår dotter sjuk i förra helgen så jag fick lappa ihop redan förra veckan med barnpassning för att kunna fullfölja lite på mitt jobb innan mammaledigheten. I söndags när jag laddade som mest för att orka med den här veckan så fick jag feber och ont i halsen. Gick inte till jobbet varken igår eller idag. Har ingen feber längre men har blivit riktigt förkyld och fått slemhosta. Tänkte först gå och jobba imorgon men jag kommer nog inte orka med det. Känner mig klarvaken och samtidigt skittrött av att tänka på alla måsten. Kan inte sova även om jag går som i en dimma.... Det hade känts så mycket bättre att kunna jobba klart och sedan sluta istället för att lämna jobbet med en veckas sjukskrivning.

Mina tuttar har faktiskt börjat läcka lite. Det gjorde de aldrig innan förlossningen med det första barnet. Hoppas att det inte är ett tecken på att det är någonting på gång snart.. (BF är den 22/5) och jag hoppas att min bebis inte känner av all jobbstress...

Känner mig inte så gnällig annars men visst är det dubbeljobbigt att både vara sjuk och gravid?!

Är det någon som tänker på/ är orolig över att barnet inte kommer vara friskt när det föds? Läste att av de 100.000 barn som föds varje år i landet får 200 barn en CP-skada. Jag tycker det låter mycket. Och nu när man är så nära förlossning och man gått så långt och allt har kännts bra. Jag vill ha ett friskt barn :( Någon mer som är orolig?

Är det någon som tänker på/ är orolig över att barnet inte kommer vara friskt när det föds? Läste att av de 100.000 barn som föds varje år i landet får 200 barn en CP-skada. Jag tycker det låter mycket. Och nu när man är så nära förlossning och man gått så långt och allt har kännts bra. Jag vill ha ett friskt barn :( Någon mer som är orolig?

Jag tror att den oron finns hos alla blivande föräldrar, tror det är naturligt!! Jag försöker dock hela tiden försöka stöta bort sådana tankar och tänka att allt ska vara bra. I början av graviditet var de oro för missfall, sen nu oron för att något ska va fel på barnet och sen kommer man väl oroa sig hela livet för det ena och de andra när den lille väl kommit ut också. Det är bara att vänja sig vid oro tror jag.

att bli förälder är ju att konstant leva med en del av hjärtat utanför kroppen på något sätt. 

Jag har fått för mig att min kommer komma tidigare än 21 maj också men bara därför kommer jag väl sitta där med en junibebis!

Stackare, vet precis hur det känns! På fredag har jag varit förkyld i FYRA veckor. Under dessa har jag kunnat jobba fyra dagar. Så istället för att lämna jobbet med flaggan i topp får jag försöka sopa ihop det sista någon halvdag när jag egentligen skulle ha varit föräldraledig.
Hos barnmorskan i dag bara bröt jag ihop. Det är jobbigt nog att vara gravid. Känner att jag inte orkar ge vår dotter den där uppmärksamheten och tålamodet hon så väl skulle behöva.
När jag kom hem grät jag en skvätt till, så min skiftarbetande make ringde jobbet och sa att han stannar hemma i kväll så att jag får vila

Så fint ; ) Att man oroar sig lite är ju ett tecken på att man verkligen älskar den där krabaten, både när den är på insidan och utsidan av magen.

Nåväl, nu ska jag iväg på det mycket roliga äventyret, lagning av tand. Suck.