• Bevabus

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:52:32 följande:
    Har tänkt precis så! Ska han vara sådan med allt?
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:48:24 följande:
    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?
    Det har varit en extrem kamp från dag 1. Och jag vill ju inte tvinga/pressa fram något. Samtidigt måste han ju också passa in i HELA mitt liv och inte bara mitt liv som barnlös liksom. Och säga en sak kan alla- visa det är en helt annan... Men det är så svårt när man är kär också. Och jag vet att det kanske inte är så himla lätt för honom heller ju...
    Han vet att du kommer med ett paket - tre till priset av en - men det måste han acceptera om han vill leva med dig. Och har han inte gjort det vid det här laget så kommer ni få det jättesvårt. Kärlek räcker inte alltid till, man behöver även respekt och kompromisser. Jag förstår att det känns skitsämst att göra slut med någon man älskar, men det är nog det bästa du kan göra i den här situationen. Så kanske du hittar en precis lika fin kille någon dag som vill ha dig och ALLT som kommer med dig!
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:57:20 följande:
    Men tror du inte den här killen kommer att växa in i det succesivt? Att den biten kommer liksom. I början vågade han inte ens träffa dem ute- idag sitter han och äter frukost med dom (även om det hänt typ två gånger). Så visst gör han framsteg. Men det kanske också är vad han är villig att offra för att få ha kvar "oss" ett tag till. Det känns liksom inte som om han gör det för att komma in i familjen så småning om...
    I den här takten kommer det ta tio år för er att få en fungerande tillvaro =/ och som du säger, han verkar inte ens göra det för de rätta skälen..
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 20:01:13 följande:
    Jag vet, det är så jag med tänker. Men sen hör man om de som "vänder över en natt". Tänk om han är en sån kille? Som behöver tid och sen bara "pang". Eller är jag bara kär och dum som tror det???
    Tyvärr, det låter inte sannolikt att han kommer göra så =/
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus

    Jag tror skälet till varför han säger att han KOMMER vänja sig är för att han inte vill förlora dig och lockar med det som han vet gör dig osäker. Han säger desperat att han kommer ändra sig någon dag, för att du ska ha hoppat kvar och stanna hos honom. Men han är nog innerst inne jäkligt tveksam till den där förändringen, eftersom att han inte visar några tecken på att vilja umgås med dina barn. Och visst, ett halvår är inte särskilt lång tid men på den tiden så borde man ha fått en rätt bra relation till barnen.


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 21:56:10 följande:
    Bevabus skrev 2010-08-23 21:52:26 följande:
    Tyvärr, det låter inte sannolikt att han kommer göra så =/
    För att??=(
    För att han inte anstränger sig och inte verkar vilja göra det heller
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 22:00:47 följande:
    Precis SÅ tänker jag med, och därför är jag livrädd och tror att jag hoppas på något som aldrig kommer att hända. Han är inte redo för det här och kanske inte kommer bli det på flera år (fast han mer eller mindre sagt att vi ska flytta ihop om ett år men återigen, lätt att säga- en annan sak att göra). Så då är ju frågan... Vad ska jag göra? Sticka utan att ge honom en chans eller ställa ett ultimatum och se om han nappar...
    Ja sen kommer ju det där året gå fortare än han trott och fega ur, brukar bli så...
    Jag tycker du redan har gett honom flera chanser! Du har ju tagit upp detta med honom om och om igen. Du har ett liv att leva. Ett enda och vill du verkligen tänka tillbaka på det när du är gammal och säga "Varför gav jag inte bara upp och sökte lyckan snabbare? Varför stångade jag mig blodig på detta?".
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 22:10:53 följande:
    ...men då är ju frågan... Hur fan ska jag säga det till honom?? Och hur? Jag har försökt att backa förr, bett om en paus och så men han lyckas alltid övertyga mig om att allt kommer bli bra. Jag ska bara ge honom tid. Och bla bla bla.
    Du måste vara stark! Ha dina barn i baktankarna ch påminn dig själv om att du vill finnas där för dem till 100% och det funkar inte när du är ihop med en sån här kille. Säger han att allt som behövs är tid så sätter du ner foten förklarar att du har sett tillräckligt, att vid det här laget borde ni ha kommit längre. Att du är färdig med alla samtal om vad som KAN bli bra en dag. Antingen så funkar det eller inte. Och det här funkar inte.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 22:21:22 följande:
    Men ponera att han då säger att han vill satsa 100% för att inte förlora mig- vad ska jag då kräva och framför allt_kommer det då fungera när han uppenbarligen inte var redo.

    Risken är ju att allt handlar om att han fått både ha kakan och äta den och då gör han ju det... men vad händer om han INTE får det... jag menar det står ju inte mellan "bye bye" och flytta in imorgon, gifta sig på måndag och skaffa bebisverkstad ikväll. Så hur mycket ska jag kräva nu??
    Du ska göra slut. Så är det bara. (Enligt mitt scenario alltså, jag kan ju inte tvinga dig till något. Bara ge dig råd )
    Men om han påstår att han ska ge dig 100% så drygar han ju bara ut det som han alltid har gjort och du vill ju samtidigt inte att han ska känna sig tvingad in i något heller. Ni är båda i olika faser av livet och redo att ta helt olika steg och det är just därför som detta inte kommer fungera, hur mycket ni än vill. Tror JAG iaf.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:36:30 följande:
    Jag tror faktiskt att han verkligen ÄR kär i mig, kanske rent av älskar mig. Han gör så otroligt mycket uppoffringar och ändrar på allt jag tar upp osv, trots att han egentligen inte behöver för jag låter ju honom ha kakan och äta den. Den vet jag ju. När jag försöker backa, be om paus eller "släppa honom fri" så går det inte. Han vägrar. Och han är fantastisk med barnen de få (extremt få) gånger som han träffar dem och de gillar verkligen honom. Men det känns alltid som om han gör det för MIN skull och inte för att han själv vill eller för att han själv känner att det faktiskt kan vara läge för det eller vad man ska säga. Det är svårt för om jag sätter ner foten så lyssnar han, tänker efter och sen ändrar han sitt beteende. Jag skulle säkert kunna säga att "nu är du här hela helgen med mig och mina barn, Punkt slut! " och han skulle göra det. Men han skulle INTE vilja det och skulle nog räkna ner minuterna.
    Har du inte svaret på vad du bör göra i det här inlägget?
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:43:38 följande:
    Bör jag ställa ett ultimatum?
    Nej, göra slut. Vad skulle du kunna ställa som ultimatum? Du vet ju själv att han ställer upp på vad som helst, MEN han blir inte lycklig av det. Det är inte något som han VILL göra! Därför så bör ni gå skilda vägar trots att det är jättetrist. Ni är på väldigt olika nivåer i livet och behöver hitta personer som matchar er.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:49:36 följande:
    Ja. Så är det. Men jag vet inte vad jag ska säga. Jag får ljuga då. Säga att jag hittat någon annan eller att jag inte är kär. För säger jag att det är för att jag vill ha mer än honom så kommer han ändra sig drastiskt på massa punkter och göra det omöjligt för mig att bara sticka... Gah. Jag fattar inte ens hur jag hamnade i det här!!!
    Gör så, skälet till varför ni gör slut spelar ju egentligen ingen roll. Ljug! För han accepterar ju inte det riktiga skälet.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Bevabus

    Det är jättejobbigt, förstår verkligen hur du känner! Kärlek är ett rent helvete när det inte blir rätt. Men du klarar det


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?