• Livet är en dans på rosor

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Miss Cee

    För det första så skulle jag lugna ner mig själv rejält om jag var du. det är inte ens ett ÅR sedan ni blev ihop, och du har barn. Ur min synvinkel så känns det faktiskt mer som om det är han som gör det här i rätt takt, och att du är alldeles för snabb.

    Nummer två, är du säker på att du verkligen vill flytta ihop med honom innan han verkligen hunnit bo själv och klara sig själv någr aår? Risken är ju överhängande att du får ett "fjärde barn" i familjen om du låter honom flytta in för fort, och att han då kommer att låta dig fortsätta ta hand om alla jobbigfa vuxenbitar med eget boende, eftersom du är mer van vid det...

    Och det här med hans familj... om du är hans första riktiga flickvän så förstår jag att han avvaktar ännu. Han kanske tror/tänker/upplever att sekunden som han presenterar dig så kommer hans familj att bli så lyckliga att du kommer att bli indragen i släkten alldeles för snabbt. Att de kommer att börja räkna med att du ska med på varenda födelsedag och jul osv, och att han känner att ni ska få ta saker och ting i er egen takt??

    Om något så berätta för honom att du skulle uppskatta om han berättade för sin familj att du existerar och att ni är ett par, att han inte behöver presentera dig ännu, men att du tycker att det känns lite konstigt att de inte känner till din existens efter 7 månader ihop.

    Så lugna ner dig och låt det ta den tid det tar. Bara för att du hade en "Kärnfamilj" så funkar det inte att återskapa en sådan på en eftermiddag bara för att "Komma ifatt": 7 månader är faktiskt ingen lång tid alls.

  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 20:01:13 följande:
    Jag vet, det är så jag med tänker. Men sen hör man om de som "vänder över en natt". Tänk om han är en sån kille? Som behöver tid och sen bara "pang". Eller är jag bara kär och dum som tror det???
    Tyvärr, det låter inte sannolikt att han kommer göra så =/
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-23 21:48:54 följande:
    Jag tycker att du ska prata med honom och säga att han får visa lite intresse. Jag vet att alla andra skriver att du ska vänta..men hur länge då..?? Låter mer som kvinnor är otroligt bra att hitta på ursäkter för mäns dåliga beteende
    Fast han visar intresse för MIG men inte för något familjeliv över huvud taget. Frågar jag om vi ska gå till en lekplats med barnen låser han sig direkt. Undrar också hur länge ag ska vänta och ge honom tid. Vill man så kan man, eller?
  • alezay
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 21:53:16 följande:
    Fast han visar intresse för MIG men inte för något familjeliv över huvud taget. Frågar jag om vi ska gå till en lekplats med barnen låser han sig direkt. Undrar också hur länge ag ska vänta och ge honom tid. Vill man så kan man, eller?
    Jag förstår..han måste ju acceptera att du är en mamma och kommer han inte göra det eller vill inte osv oavsett så tycker jag att du inte är för snabb, jag förstår din oro.
    han kanske vill ha dig men inte ansvaret som kommer med barn..det är något att tänka på som de andra skriver så är han nyutflyttad och står för första gången på egna ben
  • Livet är en dans på rosor
    Miss Cee skrev 2010-08-23 21:52:08 följande:
    För det första så skulle jag lugna ner mig själv rejält om jag var du. det är inte ens ett ÅR sedan ni blev ihop, och du har barn. Ur min synvinkel så känns det faktiskt mer som om det är han som gör det här i rätt takt, och att du är alldeles för snabb.

    Nummer två, är du säker på att du verkligen vill flytta ihop med honom innan han verkligen hunnit bo själv och klara sig själv någr aår? Risken är ju överhängande att du får ett "fjärde barn" i familjen om du låter honom flytta in för fort, och att han då kommer att låta dig fortsätta ta hand om alla jobbigfa vuxenbitar med eget boende, eftersom du är mer van vid det...

    Och det här med hans familj... om du är hans första riktiga flickvän så förstår jag att han avvaktar ännu. Han kanske tror/tänker/upplever att sekunden som han presenterar dig så kommer hans familj att bli så lyckliga att du kommer att bli indragen i släkten alldeles för snabbt. Att de kommer att börja räkna med att du ska med på varenda födelsedag och jul osv, och att han känner att ni ska få ta saker och ting i er egen takt??

    Om något så berätta för honom att du skulle uppskatta om han berättade för sin familj att du existerar och att ni är ett par, att han inte behöver presentera dig ännu, men att du tycker att det känns lite konstigt att de inte känner till din existens efter 7 månader ihop.

    Så lugna ner dig och låt det ta den tid det tar. Bara för att du hade en "Kärnfamilj" så funkar det inte att återskapa en sådan på en eftermiddag bara för att "Komma ifatt": 7 månader är faktiskt ingen lång tid alls.
    Kloka ord. Men lite borde han väl ändå försöka växa in i vår familj?
    Bevabus skrev 2010-08-23 21:52:26 följande:
    Tyvärr, det låter inte sannolikt att han kommer göra så =/
    För att??=(
  • Bevabus

    Jag tror skälet till varför han säger att han KOMMER vänja sig är för att han inte vill förlora dig och lockar med det som han vet gör dig osäker. Han säger desperat att han kommer ändra sig någon dag, för att du ska ha hoppat kvar och stanna hos honom. Men han är nog innerst inne jäkligt tveksam till den där förändringen, eftersom att han inte visar några tecken på att vilja umgås med dina barn. Och visst, ett halvår är inte särskilt lång tid men på den tiden så borde man ha fått en rätt bra relation till barnen.


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-23 21:56:00 följande:
    Jag förstår..han måste ju acceptera att du är en mamma och kommer han inte göra det eller vill inte osv oavsett så tycker jag att du inte är för snabb, jag förstår din oro.
    han kanske vill ha dig men inte ansvaret som kommer med barn..det är något att tänka på som de andra skriver så är han nyutflyttad och står för första gången på egna ben
    Just därför kanske man ska inse att det är fel tid och plats för oss två just nu och kanske lägga ner allting??
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 21:56:10 följande:
    Bevabus skrev 2010-08-23 21:52:26 följande:
    Tyvärr, det låter inte sannolikt att han kommer göra så =/
    För att??=(
    För att han inte anstränger sig och inte verkar vilja göra det heller
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    Bevabus skrev 2010-08-23 21:57:22 följande:
    Jag tror skälet till varför han säger att han KOMMER vänja sig är för att han inte vill förlora dig och lockar med det som han vet gör dig osäker. Han säger desperat att han kommer ändra sig någon dag, för att du ska ha hoppat kvar och stanna hos honom. Men han är nog innerst inne jäkligt tveksam till den där förändringen, eftersom att han inte visar några tecken på att vilja umgås med dina barn. Och visst, ett halvår är inte särskilt lång tid men på den tiden så borde man ha fått en rätt bra relation till barnen.
    Precis SÅ tänker jag med, och därför är jag livrädd och tror att jag hoppas på något som aldrig kommer att hända. Han är inte redo för det här och kanske inte kommer bli det på flera år (fast han mer eller mindre sagt att vi ska flytta ihop om ett år men återigen, lätt att säga- en annan sak att göra). Så då är ju frågan... Vad ska jag göra? Sticka utan att ge honom en chans eller ställa ett ultimatum och se om han nappar...
  • Livet är en dans på rosor
    Bevabus skrev 2010-08-23 21:58:17 följande:
    För att han inte anstränger sig och inte verkar vilja göra det heller
    Jag vet... Men vad kan jag egentlign vänta mig efter ett halvår, hur mycket borde han vara delaktig i barnens liv och min vardag? Jag kan ju för fanken knappt få honom att köra mig till affären, han gör det bara om ingen annan kan.
Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?