• Livet är en dans på rosor

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:49:36 följande:
    Ja. Så är det. Men jag vet inte vad jag ska säga. Jag får ljuga då. Säga att jag hittat någon annan eller att jag inte är kär. För säger jag att det är för att jag vill ha mer än honom så kommer han ändra sig drastiskt på massa punkter och göra det omöjligt för mig att bara sticka... Gah. Jag fattar inte ens hur jag hamnade i det här!!!
    Gör så, skälet till varför ni gör slut spelar ju egentligen ingen roll. Ljug! För han accepterar ju inte det riktiga skälet.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 10:51:20 följande:
    Självklart är man inte tillsammans varje sec det är INTE hälsosamt.
    Men sakna varandra är det inget fel på..jag vet inte hur omtänksam han är men själv får jag och skickar god morgon varje dag till min part5ner och pratar med varandra iaf 2-3 ggr per dag..enbart för att man saknar varandra. Men vi är ibland ifrån varandra hela helger och veckor.
    Vi hörs ju av varje dag. Flera gånger per dag. Främst via sms. Och svarar jag inte på sms ibland eller så blir han rätt nojig direkt. Och ringer upp om han absolut inte får nåt svar. Han frågar alltid hur dagen varit och så. Och vi träffas väl 4 ggr i veckan (sover över) och mycket mer hinner vi inte så länge han inte ska vara en del av mitt liv.
  • Livet är en dans på rosor
    Bevabus skrev 2010-08-24 10:52:24 följande:
    Gör så, skälet till varför ni gör slut spelar ju egentligen ingen roll. Ljug! För han accepterar ju inte det riktiga skälet.
    Fan med. Det är verkligen ödets ironi. Jag lämnade en kille som älskade mig över allt annat och som gjorde allt för mig men honom VILLE jag inte leva med. Sen träffar jag en kille som jag VILL leva med men som jag inte kan leva med. Varför liksom. Men ska ta tag i det. Måste ju göra något åt min situation.
  • alezay
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:53:54 följande:
    Vi hörs ju av varje dag. Flera gånger per dag. Främst via sms. Och svarar jag inte på sms ibland eller så blir han rätt nojig direkt. Och ringer upp om han absolut inte får nåt svar. Han frågar alltid hur dagen varit och så. Och vi träffas väl 4 ggr i veckan (sover över) och mycket mer hinner vi inte så länge han inte ska vara en del av mitt liv.
    Men han vill inte vara delaktig i dina barn?? Men går bra med din systers..jag håller med Beverly här.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 10:59:52 följande:
    Men han vill inte vara delaktig i dina barn?? Men går bra med din systers..jag håller med Beverly här.
    Ja, ni har helt rätt. Jag får helt enkelt lägga ner allt. Misstänkte väl det hela tiden. Men det är svårt när man är kär. Samtidigt så kommer jag ju träffa någon annan tids nog. Bara han är ute ur bilden så. Men det kommer bli tuffare att lämna honom än mina barns pappa. Han är den första jag verkligen varit kär kär kär i. Och som jag verkligen känner att mitt liv kommer bli tomt utan honom. Suck...
  • Jaramla

    nu har jag inte läst hela tråden men är alla lika dramatiska och kategoriska i sina svar? jag tycker 7 månader är en väldigt kort tid, särskilt med tanke på att du har 2 barn sen tidigare och det är ett stort ansvar att kliva in i den familjen med den rollen. jag tycker också att ni ses ofta och mycket med tanke på att du har två barn!

    jag hade nog försökt ha ett ärligt samtal där ni försöker förstå och se varandras behov istället. och sedan funderat vidare på om ni så småningom kan mötas eller inte!

  • alezay
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 11:02:59 följande:
    Ja, ni har helt rätt. Jag får helt enkelt lägga ner allt. Misstänkte väl det hela tiden. Men det är svårt när man är kär. Samtidigt så kommer jag ju träffa någon annan tids nog. Bara han är ute ur bilden så. Men det kommer bli tuffare att lämna honom än mina barns pappa. Han är den första jag verkligen varit kär kär kär i. Och som jag verkligen känner att mitt liv kommer bli tomt utan honom. Suck...
    Jag önskar dig all lycka och att du en dag hittar det du vill ha som gör hela din lilla familj lycklig.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 11:04:19 följande:
    Jag önskar dig all lycka och att du en dag hittar det du vill ha som gör hela din lilla familj lycklig.
    Tack så mycket och tack för dina tankar och funderingar som gjort mig klokare!=)
    Jaramla skrev 2010-08-24 11:03:37 följande:
    nu har jag inte läst hela tråden men är alla lika dramatiska och kategoriska i sina svar? jag tycker 7 månader är en väldigt kort tid, särskilt med tanke på att du har 2 barn sen tidigare och det är ett stort ansvar att kliva in i den familjen med den rollen. jag tycker också att ni ses ofta och mycket med tanke på att du har två barn!

    jag hade nog försökt ha ett ärligt samtal där ni försöker förstå och se varandras behov istället. och sedan funderat vidare på om ni så småningom kan mötas eller inte!
    Fast det ligger ju en hel del i det som de skriver, tycker du inte? Om man vill ha någon så vill man ju det- man vill ju inte ha 3 års betänketid först. Eller?
  • Bevabus

    Det är jättejobbigt, förstår verkligen hur du känner! Kärlek är ett rent helvete när det inte blir rätt. Men du klarar det


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Lavish

    Tja jag är också skynda långsamt typen. Jag har svårt att föreställa mig att jag formellt skulle presentera en partner för mina föräldrar innan 7 månader har gått. Speciellt en potentiell partner med barn. Finns det barn med vill man ändå få chansen att tänka ett varv till och verkligen vara helt säker innan man gör allvar av det hela.

Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?