Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hej hej!
Skönt med en aktiv tråd där jag (tyvärr) platsar. Har hängt på en annan tråd i över ett och ett halv år (www.familjeliv.se/Forum-4-47/m51631556.html). 35 om ett par månader. Påbörjade barngörarförsöken nov 2009. Lyckades "hitta" ägglossningen i 35-40 dagars cykler med hjälp av ÄL stickor först i maj 2010. Då funkade det på första försöket. Oj! Var det så lätt?!? Nej självklart inte. Missfall efter 5 veckor, skrapning. Fortfarande + vid återbesök. En skrapning till, besked om partiell Mola/druvbörd. Cancerrisk, lungröntgen, HCG provtagningar varannan vecka och gravidförbud minst ett halvår om HCG gick ner på 8 veckor. Nejdå! Det tog 10 månader istället. Minst ett års förbud från nollvärde alltså. Utplanat värde nov 2010. Engångs cellgiftbehandling skulle väl hjälpa? Nix! Utplanat igen, remiss för en veckas cellgifter. Då sjönk det i sista stund. Slapp mer cellgifter. Prover varje vecka. Sega värden. Godkänt värde först i april. Men... så hade det ju varit kvar någon rest från andra skrapningen hela tiden. Hysteroskopi i maj 2011, tog bort resterna. NU var det väl bra ändå? Efter en hel del argumenterande upphävdes graviditetsförbudet okt 2011. Fuskstartade sep 2011. Har nu gjort 5 misslyckade försök. Men vår historia har vi nu fått påbörja utredning nu. Tog FSH, TSH och prolaktinprover idag. Fast de där proverna syftar väl mest till att få reda på om jag har ägglossning och det vet jag redan att jag har via ÄL stickor.

Däremot var slemhinnan vid ÄL i slutet av aug 2011 bara 3.5 mm och saknade treskikt. Så jag misstänker att det är där felet ligger vilket kanske inte är så konstigt efter 4 operationer (första operationen var myomborttagning 2009 och hade inget med molan att göra men dess ärr var orsaken till att molavävnaden satt fast så hårt). Tiden är fruktansvärd! Har en hemsk tidsångest och rädsla för att några år till passerar och sen är det definitivt för sent. Rädd för att OM det skulle funka, råka ut för liknande igen. Och samtidigt går tiden långsamt mellan varje mål, varje ägglossning, varje mens och nu varje utrednings och behandlingspunkt.

Molatråden har också funnits länge och varit rätt aktiv men nu känner jag att alla där har kört om mig, blivit friska, blivit gravida, fått barn. Nu är jag också friskförklarad från molan och har kommit i en ny "problemfas". Och ni verkar vara ett gôtt gäng, som vi säger i Göteborg!

Någon här som bara fått behandling för att tjocka till livmoderslemhinnan, alltså inte för IVF? Någon som saknat men fått tillbaka sitt treskikt efter behandling? Någon som haft tunn slemhinna efter operation(er) och ändå fått upp tjockleken? Jag har sånt litet hopp kvar att det ska bli bra tillslut och önskar bara att det gått bra för någon annan som varit med om liknande.

//L

Å vad roligt med så härliga människor och aktiv tråd! Och tack för alla välkomnanden!

Polarlantis: Kul med ett bekant namn! Hur går det för dig? Var det inte du som tillslut fick veta att du inte hade någon mola?

Jojjo: Gnäll på bara!! Det var ett sånt bra gnäll att jag faktiskt började fnissa lite. Ja ursäkta, det var alltså inte åt din trista jeansupplevelse, utan för att du vräkte ur dig på ett befriande sätt. Man måste vara lite nere ibland för att komma upp igen i vår situation.

Lollan, mfl: Jo, det stämmer att  man tjockar upp slemhinnan med östrogenpreparat. Sedan ett par månader tillbaka fick jag Vagifem att ta men dessa är mycket svaga eftersom jag fick dem utan egentlig eller vidare undersökning mer än konstaterandet att den var 3.5 mm. Har läst mig till att Progynon är ett läkemedel man använder också i samband med IVF. Verkar dock inte som att det funkar på alla. Vagifem har inte funkat och jag har en känsla av att inget annat gör det heller utan att alls veta. Mest det att jag har svårt att tro att det kan bli bra efter alla operationer plus att det saknar det där treskiktet som verkar viktigt, Negativ, jag vet, med jag har lite svårt att hålla hoppet upp just nu. Plus att det känns som att man börjar med en standardprovtagning (som jag misstänker ser bra ut) och SEN bokar in läkartid istället för att kolla slemhinna och östrogennivåer under samma månad. Befarar att det ska behöva gå en jäkla månad till innan man börjar göra något vettigt.

Lollan: Hade operationen med barnproduktionsförmågan att göra eller var det något annat? Beror nog helt på vad det är för op och hur länge du väntat på den skulle jag säga.

Någon som gör utredning/IVF i Göteborg/Halland förresten?

Och så undrar jag om någon känner av lätt molande mensvärk EFTER mensen, typ ett par dagar efter den är slut? Fattar inte varför det håller på och moler då!

Någon nämnde något om inskrivning i BIM (?) lista. Vad är det?

Grattis, grattis! Spännande! Är det första plocken och insättningen? Fryser man in resten av äggen?

Åå, grattis Pingla! Vad roligt att läsa! Bra att du hjälpte honom på traven lite

Tänkte bara hoppa in lite snabbt och sprida lite kunskap, eller vad man ska säga, om Ashermans syndrom:
____________________________

Jag och maken tog ett mycket bra beslut i förra veckan och gick till privat fertilitetsklinik istället för att vänta på/fortsätta standardutredningen via landstinget som vi anser inte undersöker det som är problemet i vårt fall. Han kunde väldigt snabbt säga utifrån min bakgrund med 4 operationer, VUL, slemhinnans tjocklek och avsaknad av treskikt samt bra provsvar från landstingets provtagningar att det mycket riktigt var i livmodern problemen sitter (En slutsats vi redan dragit för 6 månader sen men inte lyckats få landstinget att undersöka INNAN de sätter igång och testar allt annat inför en IVF).

Det är sällsynt, så sällsynt att hon från landstinget aldrig hört talas om det. Men läser man lite på nätet får man fram att det inte är så sällsynt ändå så jag skriver för att ingen ska missa det om man känner igen sig. Det kallas Ashermans syndrom och kan uppkomma efter underlivsoperation, såsom skrapning efter missfall eller abort, myomborttagning, ingrepp efter en moderkaka som sitter fast eller kejsarsnitt som ger upphov till ärr i livmodern, eller efter en infektion. Det finns flera grader av det hela: Från att livmodern är helt eller delvis sammanvuxen eller ärr i slemhinnan till att slemhinnan är tunn och saknar endometrie, eller bara har öar av endometrie. Symptom kan vara att mensen blir betydligt mindre än innan operation. Är livmodern helt sammanväxt så kan mensen upphöra helt och istället rinna ut i bukhålan genom äggledarna och där så småningom ge upphov till endometrios (där har jag antagligen förklaringen till att jag har mensont efter mens). Eftersom ärrbildningen kan bli värre med tiden kan mensen också bli mindre och mindre. Om man gör en hydrosonografi, dvs sprutar in vatten i livmodern, kan det förstås bli svårt att få in vattnet om man har sammanväxningar. Och sista symptomet... infertilitet. För att ställa säker diagnos behöver man låta en expert göra en hysteroskopi (går in med en kamera och tittar). Sammanväxningar tas isär (också mycket viktigt med en expert på området) och man kan också behöva göra revor i befintlig slemhinna för att främja nyproduktionen av stamceller så att man får tillbaka endometriet så att ägget har något att fastna i. Efter operation kan man få sätta in en spiral eller ballong för att hålla isär väggarna så det inte växer ihop igen samt få äta östrogen som främjar endometrietillväxten. Sammanväxningarna kan gå tillbaka så flera kontroller/operationer kan behövas. Därför också viktigt att göra IVF när slemhinnan ser bra ut och inte för sent.

Det finns en hel hemsida om Ashermans syndrom:

www.ashermans.org/home/
___________________________
Jahopp, där har ni vad som väntar mig i alla fall. Trodde jag hade haft mitt elände några år nu men det känns ändå väldigt bra att ha fått en diagnos och att man nu verkligen bryr sig om oss, och våra problem och inte bara kör på i ullstrumporna med standardutredningen. Nu kommer vi ändå gå via landstinget men anses redan ha väntat så länge så att när operationer är gjorda och OM allt blir tillräckligt bra för IVF så kommer vi få en sådan på en gång. Inga garantier förstås att vi ens kommer så långt men äntligen i rätt riktning i alla fall...

Oj, långt inlägg! Vill bara inte att någon mer, som känner igen sig ovan, ska förlora tid pga okunniga läkare. Min förra gyn har uppenbarligen inte kunnat dra de slutsatser jag som lekman varit i närheten av bara genom att läsa från nätet, trots att hon inte fick in så mycket vatten, beskrivning av min annorlunda och sparsamma mens, 4 operationer och mina klagomål om ont efter mens...

Ha en bra helg!

kram L

Kattflickan: Man får inte garanterat skadad slemhinna bara för att man gör skrapningar, bara väldigt få personer verkar det som. Om du har blivit tillåten att påbörja IVF så ser det helt säkert bra ut, som du säger. Min är 3 mm som tjockast och saknar treskiktet, det ser man redan på ultraljud. Den hade aldrig kunnat få ägget att fastna som det är nu.

Tror inte man ska oroa sig för mycket för detta utan jag vill mer uppmärksamma att det finns och kan vara en anledning till infertiliteten om allt annat ser bra ut och man har symptom som stämmer.

Ja, jag kommer få göra ny operation. Läkaren på privata kliniken har inte bara skickat remiss utan ska även prata med kirurgen personligen för att det ska gå fortare att komma till operation. Efter allt vårt kämpande med (eller snarare mot) sjukvården de senaste åren så känns det helt overkligt att någon jobbar för oss och att för att det ska gå så fort som möjligt.

/L

Kattflickan: Vi bytte också till ett släktnamn när vi gifte oss. Ett alternativ var att jag bytte till det först innan bröllopet (eftersom det var från min släkt) och att maken sen också tog namnet när vi gifte oss. Vet inte hur lång tid jag skulle behövt ha det innan vigseln det beror väl på när man ansöker. Jag tyckte inte om det alternativet eftersom jag ville att det skulle vara VI som bytte namn i samband med bröllopet, inte bara jag. Därför valde vi alternativ två, som var att vi gemensamt ansökte om namnändringen efter vigseln. Det tog ca 2-3 månader innan nämnändrinen då gick igenom. Skillnaden är då att då har även min make rätt att behålla namnet om han vill om vi skulle gå skilda vägar. Och så finns det ju regler för om man får ta ett namn och inte eller så får man hitta på ett helt nytt. Har för mig att det ska finnas i släkten i minst två generationer i takt nedstigande led. Dessutom publiceras namnändingen i någon tidning så att folk har möjlighet att lämna in en protest.

Läser här ganska ofta även om jag inte skriver. Grattis ni som äntligen lyckats och kämpa på ni övriga!

För egen del har man sedan sist konstaterat delvis sammanvuxen livmoder och om en vecka, på måndag, opereras jag för detta. Totalt blir detta min femte operation i livmodern, har lärt mig proceduren vid det här laget... Om jag får östrogen för att bygga upp slemhinnan igen och om det bara blir denna operationen beror helt på resultatet. Jag börjar ibland skena iväg i tankarna om att vi kanske kan börja på IVF redan efter sommaren innan jag stoppar mig och tänker att vi får ta en sak i taget...

kram L

Ni som äter eller har ätit Femanest vid IVF eller annat, vad har ni ätit för dos? Jag äter tabletter 2x2mg /dygn efter min operation för två veckor sen och har inte känt av det särskilt mycket men igår fick jag plötsligt feber och jag tänkte först att det var livmoderinfektion men idag är febern borta men jag är ändå lätt illamående och lite svimningsyr. Och otroligt trött. Tänker då att den dosen jämfört med det östrogen som man har från ägglossning till mens kanske inte märks av medan det antagligen är en ganska stor skillnad mot vad det egentligen bör vara nu när mensen egentligen skulle börjat. Ska försöka få tag på läkaren när det öppnar telefonen men funderar på om detta är en hög eller låg dos.

Tack, då är det ju ingen ovanligt hög dos iaf. Syftet med östrogenet är att stimulera slemhinnetillväxten och förhindra ihopväxning för att försöka återställa min livmoder. Har precis fått en del i den isärklippt (delar som vuxit samman) och lite revor i resten (där slemhinna fanns men är alldeles för tunn för att något ägg ska fästa) i en operation. Detta är skador som uppkommit i de 4 operationer jag gjort de senaste två åren t i syfte att få bort resterna från den mola/druvbördsmissfall jag hade. En lång historia men förhoppningsvis på rätt väg nu. I bästa fall svarar jag på östrogenet och den ballong jag också hade inne i ett par veckor. Först blir det östrogen i 6 veckor och sen en högre dos (vet att någon fått 8 mg som haft samma problem) och/eller periodvis östrogen 2 veckor per månad för att "boosta". Eller så behövs en operation till, vi får se. Har jag tur blir det tillräckligt bra för att påbörja IVF till hösten eller egna försök.

Stort lycka till med ditt ägg nu!

Idag har vi varit på sprutträning, om ett par veckor börjar vi första IVFen. Overkligt, det är ju sånt som "andra" gör. Operationen i maj verkar funkat även om slemhinnan fortfarande är tunn, 4-5 mm trots östrogenbehandling. Men läkaren är hoppfull och säger att det inte är det viktigaste. Och äggreserven är bra och makens simmare också. Kanske hade det funkat naturligt men för läkaren var det självklart med IVF för att öka chanserna. Nu gäller det väl bara att ställa in sig på att det tar ett antal försök och att det blir jobbigt psykiskt, fast där har vi ju vanan inne från de senaste åren...

Känns skönt att "vara med på banan" tillslut. Återkommer säkert med frågor.

kram L

Tack för lyckönskningar och hoppas det går vägen denna gång Jojjo! Även om jag såklart önskar att du inte var det känns det "bra" att någon mer är kvar här. Detta är andra forumet som varit mycket aktivt som jag upplever bara "dör ut" och att jag bli lämnad kvar! Därför skyddar jag mig själv genom att inte skriva för mycket här, men jag läser, varje dag, det lilla som nu är här. Men nu ska vi baskemej härifrån, eller hur!

En fråga till Millan som jag funderat på. Eftersom jag hade en mola tidigare så är jag såklart rädd att det ska hända igen, om IVFen  nu lyckas så långt. Frågade läkaren om man kunde se detta redan vid befruktningen och jag kom fram till att det beror på molatypen. Passade då också på att fråga om man inte kunde se DS redan då men fick då svaret att det fick man inte kolla i Sverige. Men var det inne just det du gjorde på din IVF?

L