Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hoppar in och presenterar mig. Jag fyller 33 imorgon och har alltid varit övertygad att det här med barn inte skulle vara vägen för mig. Har en underbar man, en rikt liv med många vänner, ett bra jobb och alla ekonomiska förutsättningar för att skaffa barn men längtan efter ett barn har aldrig funnits där....förrän nu...tror jag.

Några av mina närmaste vänner har precis fått barn, är gravida eller planerar bebis. Mitt i allt detta står jag och undrar och jag kommer att missa något om jag inte tar chansen nu. Jag kan inte säga att jag har en stark längtan efter barn, däremot är det en fundering som ständigt snurrar i skallen. Till saken hör att min man inte alls går i barntankar.

Någon mer som funderar men inte är säker?

Tack för alla svar och grattis till Jojjo77!!

Sen jag skrev mitt inlägg har jag vecka för vecka landat i att ja, jag vill ha barn. Min inte-sugen-på-barn-man droppar också de konstigaste kommentarerna.

Vid husvisning: "Det är ju några extra sovrum, så det kan ju vara bra om familjen växer!".....
I cykelaffären vid den minsta sparkcykel jag nånsin sett: "Den här var väl söt?!"...

Om en vecka ska jag hälsa på två av mina bästa vänner som båda fått varsin liten kille med bara en veckas mellanrum. Det är märkligt..det här suget i magen som vissa talar om har börjat komma. Det handlar inte om avundsjuka, det är en inre längtan som jag inte känt förut. Läskigt men jäkligt kraftfullt på samma gång.

Fortsättning följer..

Det känns nästan lite fel och förbjudet att titta in här så sporadiskt som jag gjort... Men jag har en liten uppdatering på bebisfronten. Jag och maken har efter många och långa diskussioner kommit fram till att JA, det ska nog bli en liten bebis.

Vi hoppas att vi kan börja försöka efter sommaren. Tjohoo!!!