Vi över 30 som längtar efter första barnet

Tack!

Tidsperioden för hormonbehandlingen är ca 4-6 veckor. Jag är inne på fjärde veckan nu. Nässpray för att försättas i klimakteriet, östrogentabl för att bygga upp mig igen och sen tabl för att mensen ska komma igång, sen är jag hormonfri tills en donator faktiskt finns till oss. Man blir kollad med blodprov och VUL för att se att allt går som det ska. Man måste "slås ut" och byggas upp för att vara i fas med donatorns cykel. 

Väntetiden på en donator är 6 mån till 2 år, beroende på var man befinner sig i landet och om man går via landsting eller privat. Man kan också åka utomlands, många åker till Finland och där är väntetiden ca 6 månader har jag förstått. 

Vi har nu väntat i 8 mån. 

Vad gulligt av dig. Tack!

Lägesuppdatering. Klar med alla hormoner nu. 5 veckor och 3 dagar, men vem räknar Nu är det bara att vänta tills det dyker upp en donator och då smäller det på riktigt.

Väntan känns faktiskt helt okej, nu är det jul och nyår och ledigt med familjen och en massa andra trevligheter inplanerade under hela våren, konserter, musikaler och resor. Så jag tror att det kommer gå ganska snabbt. Jag och mannen har bestämt oss för att inte pausa livet, vi lever som vi vill och gör det vi vill, när vi vill. Kommer andra besked under tiden, så avstyr vi det redan inbokade. Så får det bli, vårt liv.

Jag har jobbat med mig själv och mitt inre under hela hösten nu och känner att jag har blivit bättre på att hålla en balans. Visst är det, och kommer alltid att vara, en stor sorg att befinna sig där vi befinner oss, att inte få det vi helst vill, men, nu är det så och jag måste gå vidare och jag måste inse att vi har ett rikt liv ändå, på många sätt. Jag måste fokusera på det som är bra och på min familj. Jag har andra att ösa min kärlek över och det är inte fy skam det heller.

På något konstigt sätt så känner jag att jag tror att allt som händer i livet har en mening. Jag kanske inte förstår meningen fullt ut nu och jag kanske aldrig kommer få en förståelse. Det jag vet är att det inte är meningen att jag ska sluta leva och sluta känna glädje för allt annat som finns runtomkring mig. Det är inte mitt eller min mans fel att det är som det är, ingen annans heller för den delen. Jag måste jobba med att sluta vara arg och känna skuld i allt detta, det hjälper mig inte. Jag känner trots allt, tillit inför framtiden och jag vet att jag inte kan påverka allt i mitt liv, jag måste släppa kontrollen, för att jag ska må bra och kunna leva mitt liv fullt ut.

Nej, jag har inte blivit religiös, men jag tror att jag är på väg att hitta mig själv och bli frälst av min egen insikt  

Kram på er alla där ute

Vad jättegulligt av dig, tack  Tänker ibland på att det någonstans därute finns en fantastisk kvinna som vill hjälpa oss och andra, det är stort. Har skrivit lite om läget just nu i mitt tidigare inlägg.

Kram

Tack så mycket!

Önskar er alla en god fortsättning och ett Gott Nytt År

Önskar er alla detsamma, god fortsättning! Snart är det vår 

Tack snälla, den behövs. Kram!

Jag går som i ett vakuum och väntar, väntar och väntar. Humöret går upp och ner och jag undrar bitvis vad meningen är med livet... Mestadels känner jag en likgiltighet till allt, inte bara barnbiten. Likgiltig är nästan värre än arg... Enligt info ska vi bli kontaktade snart. Vad det betyder, vet ingen. Kontaktade för samtal, påbörjan av hormoner, för att tala om när donatorn är redo. Who knows. 

Idag är det lördag och det är alltid något.

Kram till er alla.

Tack snälla. Ja, det är väl så, att jag varit arg menar jag. Alla känslor hit och dit, man känner sig lätt labil... Det jobbiga är ju när man inser att ingenting ändå hjälper. Det är väl då likgiltigheten slår till. Ja, man har ju inget annat val, än att fortsätta andas och försöka ta sig igenom dagarna. Alternativet är ju inget alternativ.

Kram

Uppdatering med positiv touch Vi har en donator på g. Nu närmar det sig. Snart kan det hända. Mörker blir till ljus och jag känner att jag kan andas igen

Tack alla underbara tjejer!!!