Vi över 30 som längtar efter första barnet
Herregud Millan, vad roligt!! Grattis, nu är det din tur!!!!!
Inlägg från: Aruba
|
-
-
Bra att du stannar upp och tänker. Ibland blir man ju bara så fokuserad på att "lyckas" i synnerhet vinnarskallar som jag som ger sig fan på att grejer SKA gå, bara för att jag brukar lyckas. Jag var inne på de funderingarna ett tag, hur mkt jag ville ha barn och hur mycket jag faktiskt bara skulle bevisa för mig själv att jag VISST kunde bli gravid!!Jojjo77 skrev 2012-08-02 20:01:16 följande:Millan - Tack det är bara bra med mig. Har haft och har en skön sommar. Vi har nu börjat att prata om hur vi ska göra med en ev IVF-omgång till. Men, inte kommit fram till hur vi ska göra... Jag är på riktigt förvirrad. Det finns för tillfället inte något i mig som vill köra igång m en ny beh. Varför vet jag inte. Är väl troligtvis så livrädd för att det ska skita sig igen och då är det lättare att bara strunta i det. Jag hade hoppats att jag efter ledighet skulle veta hur jag ville ha det, men icke. Mitt i allt kaos i huvudet så känner jag att jag också tappar vad det handlar om. Vill jag ha barn? Ärligt. Jag vet inte. En ovanlig känsla för mig, då jag nästan alltid vet vad jag vill... Mannen stöttar så gott han kan. Han stödjer mig i vilket som. För honom har det aldrig varit viktigt att få barn. Så, ja, jag har inte så mycket att hämta där heller, på gott och ont. Vi avvaktar nog ett tag till, med att fatta ett beslut. Mitt velande säger mig att min kropp och hjärna inte är redo för en ny omgång. Har aldrig hört talas om hormonet. Intressant.
Sen kan det ju samtidigt vara psyket som försöker hindra en svår besvikelse igen. Om man inte försöker så blir man inte ledsen...
Jag hoppas du kommer fram till vad DU vill och önskar! -
Jojjo77 skrev 2012-08-07 09:17:10 följande:Där fick du till det sååå exakt som jag känner!!! Ibland tror jag att jag bara vill kunna bli gravid för att visa att jag VISST kan, som alla andra, för det ska man kunna om man är kvinna. Lite som med körkort, det ska man bara ha, för att visa att man passar in i normen på ngt konstigt sätt...
Tack så mycket mycket snälla du, jag hoppas också att jag kommer fram till det en vacker dag...
Kram
Det gör du. Dessutom tror jag att det är BRA att "tvivla" eller vad man ska kalla det för, stora belut kräver mycket tankar!! Att bara kasta sig in i ett föräldrarskap är i mina ögon fullständigt vettlöst, vet tyvärr alldeles för många som skaffat barn för att normen så bjuder, inte för att de i själ och hjärta VILL. Jag har själv tvivlat jättelänge, då jag helt enkelt inte varit säker på att jag VILL ge upp allt som jag måste ge upp om jag blir förälder, om jag kommer att trivas med ett liv där mitt liv i mångt och mycket måste kretsa kring en annan människas behov, att man hela tiden ska "dömas" av andra föräldrar, att jag måste ge upp en del av mina egna intressen etc. Kanske låter det egositiskt, och då får det vara så. Jag har GILLAT mitt fria, karriärsinriktade, hektiska liv med långa resor och bara mig själv o maken att ta hänsyn till. Jag blev också förvånad över hur målinriktad jag blev efter att det visade sig att vi inte blev gravida sådär bums, hur VIKTIGT det blev och hur jag, som oftast ser mig själv som en förnuftig person, plötsligt blev storkonsument av ÄL-test och släpade med mig maken till utredning på IVF... Lite som du säger, är man kvinna SKA man kunna bli gravid (eller...??)
Nu är vi ju gravida och nu är det upp till bevis, kännner fortfarande emellanåt "herregud, vad har vi gett oss in på"? Samtidigt som jag såklart är jätteglad.
I egenskap av hundmänniska blir jag ibland lite fnissig över att det debatteras friskt kring hur mkt man bör tänka sig för innan man skaffar hund, att man har tid, ork, pengar, engagemang, etc etc, samt dessutom brukar man ju bli utsatt för korsförhör av uppfödaren för att bevisa sin duglighet. Men när det gäller barn verkar det inte vara lika viktigt :) -
Saftmedbulle skrev 2012-08-07 11:21:54 följande:Känner absolut igen mig i det du beskriver... Vår dotter är ju redan här, men vi kan fortfarande känna att "hjälp, vad har vi gjort?"- tror det är helt naturligt att känna så.
Inte konstigt heller, Jojjo, att du känner som du gör. Jag tror att det är någon sorts försvarsmekanism, åtminstone var det så för oss. Man orkar helt enkelt inte gå runt och tänka på bebisverkstad hela tiden, för det går ut över hela resten av ens tillvaro och det är inte nyttigt, varken för en själv eller relationen. Stor kram! Du tänker förnuftigt...
Ja, det hoppas jag, jag relaterar egentligen bara till hur människor brukar reagera i förändringsprocesser, där är det normalt med många "jag vill inte" reaktioner, men när det kommer till barnskaffande framställs det som att man bara ska sväva runt på sitt eget rosa moln konstant, annars är man konstig... Jag tycker snarare att det är konstigt om man INTE får lite panik emellanåt inför en av livets största omställningar.
Kul att "se"dig, hur mår du? -
Jag hoppas att du snart får klarhet, ovisshet är det värsta av allt :( Ställ inte för stora krav på dig själv, utan ta hand om dig också (och be om hjälp...)Saftmedbulle skrev 2012-08-07 11:51:27 följande:Mår ganska bra... hemskt trött - dels är jag ju sjuk, men sen ska dottern ha mat jämt (natten är jobbigast) så inte blir det så mycket vila, inte. Svårt att få tid för sig själv (så det är anledningen till att jag inte "syns" så mycket, men jag tänker på er...).
De har fortfarande inte riktigt kläm på vad som orsakat min sjukdom, men de letar vidare. En tredje lungröntgen är inplanerad om en månad (suck...). De har hittat saker där, som de inte kan definiera.
Mannen vårdar barn (VAB), eftersom dottern fortfarande är inskriven på neonatal (fast nu har vi hemvård, 2,3 kg väger hon nu...) och jag är sjukskriven. Humöret går upp och ner... -
Jojjo77 skrev 2012-08-15 08:52:44 följande:Jaa, ni. Nu har jag bestämt mig. Efter en kaosartad arbetsstart, så kände jag att nej, det måste finnas mer. Det finnas något som ska och bör vara viktigare än jobbet. Det måste finnas en större mening med livet, med allt.
Under en skogspromenad i helgen, så bara sa jag till mig själv, att nu kör vi igen. Jag är inte religiös, men ibland kommer det till en som en uppenbarelse. Inget ont som inte har något gott med sig heter det ju. Ett rörigt jobb gav mig nu klarhet i något annat. Vi ska kontakta IVF-kliniken och planerar att gå på IVF nr 3 (2 beroende på hur man ser det..) i december.
Men, inväntar nu mensen för att ha lite koll. Vet inte vad det är med mig den här månaden. Känner mig som jag kände mig när jag var gravid sist (MF v 8), är på BIM +4 men testar minus... Kul kropp...
Vad roligt att du bestämt dig och att det känns rätt. Tummar och tår hålls redan!! -
Anwen: Grattis!! Finns inget bättre än att vara gift med sin drömprins :)
-
Fy så orättvis!! Stödkramar :(Lavinia skrev 2012-09-13 19:31:05 följande:Ja vad ska man säga. De senaste 2.5 åren har jag gått igenom ett missfall, en moladignos med cancerrisk, en lungröntgen, ett graviditetsförbud på 1.5 år, 30 talet blodprover, en cellgiftbehandling och en indragen remiss om en veckas sådan till, tre cystor, 4 operationer, en sammanvuxen livmoder, en förfärlig massa stångaden mot sjukvården och även mot försäkringskassan, hormonbehandlingar värk i livmoder och bröst, akupunktur och en kropp i konstant stress.
I eftermiddag trodde jag skulle vakna upp ur mardrömmen. Visst vaknade jag upp, men till en verklighet som var än värre. 17 äggblåsor i min första IVF blev 5 ägg, inget befruktades. Jag trodde så starkt att det bara var min jätteunna slemhinna som var problemet, men jag inser att inte ens till ett insättande når jag. Vad fan ska allt det här vara bra för? -
Usch Lavinia, det är verkligen så tråkigt att göra. Dessutom tycker jag att det nästan är ännu tråkigare att de inte hanterar din känslomässiga reaktion bättre än så här.
Kram -
Heja!! Håller tummarna!Jojjo77 skrev 2012-09-17 20:15:40 följande:Tack för tumhållningar. Känns skönt att ha er här, även om jag inte är inne så ofta. Tog idag kontakt m vår klinik för att fråga om vi kan få träffa läkare innan vi drar igång. Känner att jag nu är mogen för att prata om det som hände och har en massa frågor om fortsättningen. Förvånad blev jag när vi fick tid redan på ons! Skönt
Ibland blir man överraskad åt rätt håll.