Vi över 30 som längtar efter första barnet
essalady - Usch vilka jobbiga tankar. Tycker att du ska prata med din man, antagligen känner han att det är hans fel, båda går ju säkert och grubblar i sin ensamhet. Kram till dig!
Håller ala tummar för er som går i testartagen! Känns ju nästan ännu mer spännannde när andra ska testa än när man gör det själv.
EGO: Vi träffade gamla vänner igår som vi inte träffat på länge. En av dem berättade då att hon var gravid. Jag har aldrig varit med om det som då hände. Jag tappade ansiktet totalt och kände det som ett knytnävslag i magen! Självklart är jag egentligen glad för deras skull, men fy fan vad svårt jag hade att lägga på mig ett glatt ansikte och säga grattis. Jag vill inte vara så, jag vill inte reagera på det sättet när andra talar om såna underbara nyheter, det gör ju mig till en hemsk människa, usch! Till saken hör också att de har försökt i flera år, så det är ju fantastiskt att de äntligen väntar barn! Jag vet allt detta och ändå så gör det ont i mig att det är hon och inte jag... Jag och mannen pratade om detta på vägen hem och han förstog mig och sa snart, snart är det vi, han är för gullig och jag hoppas att han har rätt.
Jag tror faktiskt att de enda som jag på riktigt kan glädja mig med, som blir gravida, är med er. Konstigt, men helt sant.


jag hade då också redan hunnit fått missfall nr 2......