• mallanis

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
    Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

    Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

    Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
    Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

  • Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet
  • Saftmedbulle
    Jojjo77 skrev 2013-01-18 15:39:02 följande:
    Inga ägg befruktades. Nu lägger vi ner allt som har m barn att göra.
    Är det sant?! Beklagar verkligen. Stor kram!
  • Kattflickan

    Hemskt Jojjo! Jag hade verkligen hoppats att du skulle få tillbaka ägg.

    Är äggdonation eller adoption uteslutet? Du har ju blivit gravid en gång, så resten verkar funka. Det kan ni fundera på senare. Nu får ni sörja att det här försöket inte gick.

    Kramar!

    Millan

  • Aruba
    Jojjo77 skrev 2013-01-18 15:39:02 följande:
    Inga ägg befruktades. Nu lägger vi ner allt som har m barn att göra.
    Åh, så tråkigt, beklagar verkligen, Det kändes ju så hoppfullt denna gången...
  • Anwen
    Jojjo77 skrev 2013-01-18 15:39:02 följande:
    Inga ägg befruktades. Nu lägger vi ner allt som har m barn att göra.
    Åh nej! Beklagar verkligen! :S Hoppades SÅ för er nu.
  • Jojjo77

    Tack alla för omtanken! Det känns sååå surt... Nu börjar nästa fas i livet. Acceptera att man kommer att vara barnlösa. Känns konstigt att tänka och ännu konstigare att skriva... Känns skönt att jag har kuratorstid i veckan. Jag och mannen ska också få tid hos läkaren för att prata igenom allt. De på kliniken har varit så fantastiska på alla sätt och jag lider med dem när de måste lämna besked av den här sorten. Jag känner mig tom och måste nu hitta kraft för att veta vad jag nu ska göra med mitt liv. Fokusera på allt bra vi har är det som krävs nu, annars går jag under. Jag och mannen turas om att gråta, men han är mest ledsen för att jag är knäckt. Men vi har varandra och vi blir starkare än nånsin tillsammans. Nu åker vi på impulsminisemester och slickar våra sår. Tiden kommer göra att det man är i just nu bleknar. Men det är tufft. Jättetufft. Kram till er alla

  • Smiley

    Jojjo: fy vad orättvist! Känner verkligen med er. skickar mina varmaste kramar till dig och all styrka.
    Kram!!

  • Anwen

    Förstår att det är tufft Jojjo! Bra att ni kommer iväg på en minisemester nu, och att du snart har kuratorstid. Om ni inte orkar kämpa mer och inte är intresserad av alternativen, så får ni fylla livet med annat som kan förgylla tillvaron! Jag känner ett barnlöst par (vet ej om det är frivilligt eller ej) och de gör allt möjligt tillsammans som de tycker är skoj/trevligt! Reser mycket, mestadels inom Sverige men också i Europa, går på föreställningar, konserter etc., lägga mycket tid på hobbys och träning som de tycker är kul (det mesta tillsammans). Sen vet man aldrig vad framtiden har att bjuda på, det kanske plötsligt blir ett barn iaf, även om man inte räknar med det. Kram! (hoppas vi får en liten uppdatering då och då även om det inte blir barn Flört)

Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet