Vi över 30 som längtar efter första barnet

Jojjo: Kan inte annat än hålla mina tummar så hårt det går. Hoppas självklart att du blir gravid och får behålla barnet för det ren lycka att få barn. Men, det passar ju inte eller går inte för alla och det är ju lika ok det. Jag är imponerad över din inställning till både proceduren, men även att du tänkt förbi den. Du verkar inte det minsta självisk, som sagt, det passar inte för alla helt enkelt. Och det är ju jättebra att det idag finns många metoder att få hjälp på traven och att det även finns adoption för de som vill det. Men, det måste också vara ok att känna att enough is enough. Har inte upplevt det själv, men har förstått att det är otroligt påfrestande med IVF i olika former. Både fysiskt och psykiskt.

All lycka till dig och din man hur det än går! 

Härligt Lavinia!

Hoppas, hoppas det går hela vägen nu!

Angående rida så tror jag inte det farliga är att trilla av, däremot allt skumpande kanske inte är så bra. Jag fick höra att man inte ska åka någon mindre motorbåt när man är gravid eftersom det kan skumpa rätt rejält och det finns risk att moderkakan lossnar. Vet inte hur det är tidigt i graviditeten men kanske det samma gäller för embryot även innan moderkakan har utvecklats..? Och jag är verkligen ingen ryttare, har suttit på en hästrygg två gånger i mitt liv, men dessa gånger skumpade det värre än i en motorbåt. :) Islandshäst kanske är en lugnare variant och går det lugnt är det säkert ingen fara. Men är som sagt ingen ryttare på något sätt så vet inte hur stor risken är för att det skakar och skumpar en del.

Låter annars väldigt mysigt med ridtur i skogen i vinterväder! Om de har nån snö däruppe... Vi ska åka norrut för att fira jul hos svärföräldrarna men där har de bara ca 10 cm snö mot våra 50-60 cm här... :) 

Kan inte heller riktigt sätta ord på vad jag känner mer än att det är helt fruktansvärt. Kan inte ens föreställa mig känslorna och tankarna. Hoppas, hoppas verkligen att han hittas vid liv och det snart! 

Läste också just på missing peoples facebooksida och det är så fruktansvärt hemskt det som har hänt. Kan och vill inte föreställa mig vad du går igenom just nu Lavinia. Hoppas du kan ta hand om dig trots allt och finna styrka i lillskrutten. 

Stora kramar! 

Jag tänker också ofta på dig Lavinia! En sån fruktansvärd situation. Håller med Millan, hoppas graviditeten fortskrider som den ska.

Lycka till både Jojjo och Anwen!

Det är konstigt hur mycket man klarar av när man måste, men det är nog väldigt bra att bearbeta det i efterhand också. Jag gick hos psykolog efter första graviditeten eftersom jag låg i riskzonen för förlossningsdepression och det var skönt att få älta och bearbeta all oro man haft.  

Det var väldigt tråkigt att höra Jojjo!