Vi över 30 som längtar efter första barnet

L Maria: Tråkigt nog är det tankar och känslor som de flesta av oss här känner till och från...  Tur att den tråden finns, säkerhetsventilen där ni vet hur det känns.  Kämpigt med ytterligare en BF-dag, men hoppas ni får lite hjälp snart! Kram!

 

Saftis: Underbart med ett lyckat VUL!

Kattflickan: Härligt att ni äntligen får sätta igång nu!

Jezzi80: Skickar en stor varm kram!  

Spännande med alla IVFer som drar igång, hoppas verkligen att det går bra för er alla!
Ego: Då var man ett år äldre igen... Hade det inte varit för ålderspaniken över barnalstrandet hade det inte känts så illa. Ytterligare ett år utan att vara gravid och chanserna blir ju inte bättre. Denna månaden har vi inte ens försökt, orkade inte helt enkelt. Förmodligen en reaktion av att det gått över ett år sedan vi började försöka, ett år sedan första missfallet och att vi nu vet att mitt TSH-värde inte är vad det ska. Hoppas att Levaxinet verkar snabbt och att lusten att försöka snart kommer tillbaka. Fast just nu känns det rätt skönt, att vara mellan ÄL och BIM utan att behöva känna efter symptom eller att hoppas, att bara kunna slappna av och vara.     

 

Tack för gratulationerna!

I november var värdet 3,28 och i början av januari 3,99. Började med lägsta dosen Levaxin i mitten av januari och ska ta ett nytt prov i slutet av februari. Låter hoppfullt att värdet kan gå ner så snabbt och att du blev gravid strax efter att värdet var under kontroll.  Har du fått höja dosen nu när du är gravid?

 

Tack, hoppas du har rätt!  Bra att du får testa snart igen så du kan få rätt dos.

Lavinia: Oj, ni har verkligen haft en tuff resa hitills! Hoppas att det kommer att gå bättre nu.  Det enda jag hört om tunn livmoderslemhinnan är, när jag ringt runt till några gynekologer efter ett av mina två tidiga missfall, att om den är för tunn, så skulle det vara relativt lätt att ordna det med något hormon (vet inte vilket). Fast jag vet inte om det gäller om hinnan blivit skadad vid operation.

Lollan: Välkommen!  Förhoppningvis vill de bara vara extra noggranna när de vill ta ett blodprov till.

Mumwannabe: Härligt med så många befruktade ägg!

Jojjo:  Vissa dagar är sådana skitdagar helt enkelt...  Pepp & kram!

Det där låter inte alls trevligt (var tvungen att googla det dock, visste inte vad det var)...  Fast det verkade ju vara rätt lätt att bli av med. Kan det öka risken för missfall att man haft det någon gång eller bara när det pågår så att säga?

Maria: Det är ju inte klokt någonstans!!!  Om biokemiska graviditer inte är "riktiga" graviditer dvs varken kan leda till missfall eller ett barn, borde man ju helt krasst få en utredning för att man försökt i över ett år utan att lyckas... Fast då kanske en biokemisk graviditet räknas som en graviditet...  Det är bara ju jävla snurrigt. Räcker det inte med att få ett plus, verkligen känna sig gravid och därefter få missfall (och det flera gånger!!! ) för att man ska få hjälp? Blir så arg och ledsen för din skull och alla andra i vår situation. Massor av pepp & kramar!

PS Grattis på födelsedagen! 

Håller tummarna för ett plus om två veckor!!!

Maria: Ibland behöver man lite tid att ladda om för orka kämpa vidare. Det positiva är ju att ni har en utredning på gång. Förhoppningsvis kan den ge lite klarhet...

Millan och andra IVF-tjejer: Jobbigt med biverkningar av spray och sprutor. Har en kompis som också börjat med IVF (den långa metoden). Hon har sprayat i en vecka och mår konstant illa. Är det något som ni upplevt också? Och är det något som ger med sig efter ett tag? Eller håller det i hela tiden?

Ego: Här är mensen på gång. Men eftersom vi inte försökte denna månad så känns det inte jobbigt, snarare tvärtom. Har kännt mig så normal (hittar inget bättre sätt att uttrycka det på... ) mellan ÄL och BIM, annars känner jag mig mest som ett nervvrak som analyserar varje symptom... Nu är brösten ömma och humöret lite nere, men jag vet att det bara är lite före menssymptom. Nåja, nästa månad så kör vi igen...