Vi över 30 som längtar efter första barnet

Sophy: Jag har svårt att tolka vad du egentligen vill. Vet du det själv? Vad känner du när du ser din man, när han kommer nära, när han pussar på dig osv osv. Naturligtvis kan man inte alltid tycka att ens partner är världens mest fantastiska människa, det fungerar inte riktigt så. Vissa stunder är ens partner helt underbar och vacker, andra dagar är han jobbig och ful. Det är helt naturligt. Frågan är egentligen om de stunder då man tycker att han är fantastisk räcker, om de är tillräckligt många eller lurar man sig själv och stannar kvar?

Jag tycker det är starkt av dig att se att mycket av "felen" ligger hos dig, det är ett bra första steg. Frågan är om du får någon vägledning i form av en kurator/terapeut? Har du pratat med din man om detta? Det är oerhört viktigt att ni pratar med varandra om varför ni reagerar på ett visst sätt, samtidigt som motparten försöker jobba med att inte överreagera. Till slut hittar man en bra balansgång som passar båda. Men ett förhållande är ett ständigt jobb, så är det bara. MEN... jag anser att de sällan är en parts fel när två bråkar. Tror man att ett förhållande sköter sig själv och blir bra så kommer det till slut att dö ut eller bli slentrianskt. Som jag skrev, du får nog först och främst känna efter vad du egentligen vill och känner.

EGO: Nu har det börjat komma blod. Vad fasen är det? Det var ju för tidigt för mens sa BM här på FL, enligt henne tar det 6 veckor efter ett MF, här har det gått bara 3,5vecka

Sophy+ Kiyona: Jag hoppas att ni har rätt: att min kropp är snabb på att återhämta sig. Det är så svårt att jämföra eftersom jag vanligtvis använder tampong men nu har jag bara binda. Så man vet inte hur mycket och hur ofta man blöder åt gången vid en mens när man använder tampong, om ni förstår vad jag menar. Men... jag skall försöka utgå ifrån att det är mens, va fan! Varför skulle inte jag kunna få nåt positivt i mitt liv för? ;) Ang. stickningen så hade jag också så när jag var gravid, det höll säkert på så fram till ca v.7 om inte jag minns fel  

 

Sophy: Det är en riktigt jobbig sits du har hamnat i din stackare jag tror som sagt att det är oerhört viktigt att du och din man sätter er ner och verkligen pratar. Du måste kanske säga ifrån på skarpen att det är viktigt så får han sluta fega, skärpa till sig och lyssna på vad du har att säga. Man kan ju inte springa ifrån problemen som han verkar tro. Å andra sidan blir det inte bättre om man ältar de, som du kanske gör i vissa fall. Däremot så behöver man ju prata för att få ömsesidig förståelse. Säg till honom att ni behöver prata och det är väldigt viktigt, sen får väl han som är så upptagen bestämma när ni gör det. När tiden kommer sätter ni er ner och pratar, om han försöker fly får du säga att det är viktigt och handlar om ert förhållande och om det skall fungera så måste ni prata NU. Jag vet, så mycket lättare att råda när man själv inte är i den sitsen... Sen så tycker jag att du borde ta upp det med er terapeut: att han flyr när du vill prata. Dessutom så tror jag att du behöver en kurator som hjälper dig bearbeta allting du har varit med om, och gå vidare. 

Millan: visst finns det få saker som kan få en att slappna av så bra som en kurrande katt som ligger i ens knä? Våran tjej sover tillsammans med oss och igår när vi la oss spann hon otroligt högt, det var såååå mysigt och rogivande enligt läkaren så var det tidigt missfall, de kallar det så fram till v.12.

Sophy: ja, det blir ju som en ond cirkel som båda får jobba med för att bryta, annars blir det att man går och retar sig på varandra hela tiden och det är ju inte direkt bra för er relation. Ang. outredda barndomsproblem så tror jag att det är väldigt individuellt då vi har olika verktyg inom oss att hantera dessa. Vissa behöver prata och få vägledning hur man skall gå vidare och sluta hänga upp sig vid det; medan andra bearbetar på andra sätt. Det ena behöver inte vara mer rätt än det andra

Isadora: välkommen in i vår underbara tråd!
Maria: Min cykel har tidigare legat på 28-32 dagar. Vet inte om det är mens, var övertygad igår men idag har det inte kommit nåt än iaf  men det kanske är lite trögstartat nu första gången innan det kommer ikapp?

EGO: Jag håller på och blir knäpp! Kom ingen blödning inatt, vilket i sig behöver inte vara konstigt, men det har hittills inte kommit någon blödning idag heller. Antingen så är min mens väldigt segstartad eller så har jag - ve och fasa - fått någon infektion och därför börjat blöda igen. Bokade igår tid hos gyn för imorgon och tänkte egentligen senarelägga den om min mens nu kommer, men nu vågar jag ju inte göra det - ifall den inte dyker upp för då vill jag ju att de tar proverna så snart som möjligt. Vad hade ni gjort?

EGO IGEN: Var precis på toa och min mens är här
Har nog aldrig, eller snarare - har ALDRIG varit så glad över att få min mens som nu
Jag är så glad att jag bara vill krama alla, därför skickar jag pussar till er idag

TeaTime: till din chefs försvar kan jag säga att hon förmodligen inte tänkte sig för. Hon tänkte väl bara att du tycker det är tråkigt när alla pratar barn, när du själv inte har några. Hon förutsatte att du inte har det intresset helt enkelt. Fast jag förstår att det kändes jobbigt. Usch, vad skall man säga? Man vill ju inte avslöja sig heller! Samtidigt så kan jag tycka att hon borde ha gett sig när du svarade undvikande. Kram på dig!

Irmelie: Det var ju en jättejobbig sits :( är du säker på att du inte har rätt till några som helst ledighetsdagar? Jag vet inte riktigt vem man skall prata med men kanske kommunen? Får du inte ens ta tjänsteledigt? Det måste du väl ändå kunna ha rätt till! Hoppas det löser sig, i värsta fall får du sjukskriva dig. Visserligen är det väldigt uppenbart men hur skall de bevisa att du faktiskt inte är sjuk? Tråkigt bara om man är tvungen att ta till sådana drastiska åtgärder och inte kan komma överens bara.

Sophy: Ja, absolut!

Ego igen: jag antar att detta egentligen är fel tråd att ställa frågan på, då den ju är partisk, men jag gör det ändå. Min syster tycker jag är dum som skall försöka igen så snart mensen är över. Enligt henne så har kroppen inte hunnit ställa om sig ordentligt och risken för missfall är större då (det är nog ovetenskapliga argument) och hon själv hade höga HCG nivåer efter hennes missfall trots att hon hade mens. Själv så säger jag att mensen är ett tecken på att kroppen faktiskt är återställd fast jag kommer inte försöka så länge jag får positivt på grav.testen. Vad tycker ni andra om detta egentligen?

Jojjo: vad skönt att allting gick bra och att ni fick bra bemötande. Veckorna kommer gå fort skall du se och plötsligt får vi läsa om ditt äggplock. Härligt att ni är på G

Pingla: riktigt tråkigt med tanten, skönt att du ändå åtminstone försöker vara stark. Skönt att ni har tid för IVF. Januari kommer när som, snart har vi ju oktober och sen advent, jul och simsallabim januari

Sophy: då håller vi tummarna för dig nu

Millan: tack, detta behövde jag verkligen höra/läsa! Minns du om mensen var annorlunda mot annars? T ex mindre, jag blöder nämligen inte så mycket så nu börjar jag misströsta. Ang. psykolog/terepeut/kurator så finns det olika tillvägagångssätt. Du kan antingen kontakta din vårdcentral och säga att du behöver prata (fast det kan ta tid innan du får tid), en barnmorska (det gjorde jag: förklarade läget och fick telefonnummer till en kurator som jag fick komma till dagen efter) eller om du googlar och kontaktar en privat mottagning. Den sistnämnda är oftast mycket dyrare och de vill oftast boka upp dig på många tider efteråt (som du kanske egentligen inte behöver) för att behålla dig. Vad trist med att de hittade rester i livmodern, man vill ju bara lägga allt bakom sig och detta gör ju att det dröjer ytterligare innan ni kan försöka. Å andra sidan så har du en förklaring till den andra blödningen och det var bra att du stod på dig och fick hjälp i tid så du slipper åtminstone en infektion. Styrkekram på dig! Du har verkligen varit med om alldeles för mycket det senaste

Ego: Jag känner mig väääldigt ego, är det tredje? fjärde gången jag skriver ego idag? Är orolig att jag liksom Millan har rester kvar. Visserligen var jag på återbesök för två veckor sedan och då såg det bra och fint ut, men min mens är inte som den brukar vara. 1. jag har inte mensvärk (känner av någon liten stickning ibland bara) 2. det rinner dåligt, har knappt kommit något på bindan idag (hade lika gärna kunnat ha trosskydd) 3. har haft lite brunaktiga flytningar. Det som ändå får mig att hoppas att det faktiskt är mensen är att det har kommit rött blod som jag har fått torka flera gånger under dagen + att jag hade ju slutat blöda för längesen och detta är nytt. Hur som helst så är det besök på gyn imorgon bitti, får fråga henne. Håll tummarna så hårt ni kan för mig då. 

 

Sophy: Vad skönt att läsa att maken "skärpte till sig". Nu kan ni äntligen prata ut och fortsätta framåt, men tänk på att det kommer dalar ibland men de tar man sig bara förbi

Irmelie: kolla med försäkringskassan om inte du kan få några extra dagar just pga att din arbetsgivare inte följer kollektivavtalet. Det skadar inte att kolla upp det. Det kommer säkert att gå bra på RUL:et, tänk positiva tankar, försök

Fru xx: Hej och välkommen till vår härliga tråd! Det har varit några tuffa år för dig men jag hoppas att du väldigt snart får se det så underbara plusset som vi alla här inne längtar så efter

EGO: Gick bra på gyn och hon sa att det inte är konstigt om mensen är lite segare första gången eftersom de ju skrapar bort alla slemhinnorna vid skrapningen, det är tydligen vanligt att det tar två menser innnan det stabiliserar sig. Hon sa även att det bara är att köra på för oss så snart mensen är slut. Helt fantastiska nyheter så här lagom till helgen

Tack vännen, och jag för din! Vilken fantastisk fredag det har blivit för oss. Skönt att det ser så ljust ut för er (och oss)