Inlägg från: Kattflickan |Visa alla inlägg
  • Kattflickan

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Supergrattis MD77-fantastisk känsla att få ett positivt graviditetstest!

    Irmelie: Jag håller tummarna! Hoppas på att det gått bra. Inget blod än? Det är ju ett bra tecken.

    Ni som är gravida och är oroliga av er, jag tror det är normalt. När jag var gravid var jag orolig för det mesta. Det jobbigaste var att jag är klättrare och plötsligt blev jag höjdrädd! Kändes jättefånigt men rädslan var svår att styra.

    Själv är jag vid rätt gott mod idag, har fått kallelsen till återbesöket efter aborten och har fått min mens! Ovanligt i den här tråden att någon blir glad över mensen! 

    Jag har också utbildat mig, och sen ville jag jobba några år och sen tog det lite tid innan jag träffade rätt man för 5 år sen och sen behövde han tid innan han ville bli pappa. Men nu vid 35 års ålder så vill jag verkligen ha barn. Har nog velat i några år faktiskt. Fast jag inser ju att man inte kommer kunna klättra 3 gånger i veckan längre. Bland mina vänner finns det flera som är tveksamma till barn, men deras pojkvänner vill jättegärna ha barn. Faktum är att jag bara har några fåtal vänner som har barn, trots min ålder. 

    Millan 

  • Kattflickan

    Irmelie, förstår att det känns jobbigt, när man väl plussat så börjar man ju ställa in sig på att man ska få ett barn. Om jag ska försöka trösta dig så finns det en del som tyder på att det är lättare att bli gravid på nytt efter ett missfall. Hoppas du snart kan få tabletterna, vet hur det känns, att man bara vill få det gjort! Kram!

    Jag hade också problem med CB's ägglossningstest, fick den där felbilden på en sticka. generellt tycker jag att de har för få stickor med, iallafall för första gången då man skulle behöva testa en lång period för att hitta var ägglossningen ligger ungefär. Så sen började jag köra på testlagrets stickor och när jag började få lite utslag så kollade jag både morgon och kväll, de är ju rätt billiga. Som tur är så har jag ett gäng kvar. När jag blev gravid och det hade gått ett tag så funderade jag på att ge bort dem för att de skulle gå ut. Nu är mensen igång iallafall, men i november blir det inget försök, snart ska vi ta blodprovet iallafall så om allt ser bra ut så är planen att börja försöka i december.

    Millan 

  • Kattflickan

    När jag var gravid så var mina första symptom att jag var hård i magen och att jag hade håll! Jag var otroligt stressad då, min syster gifte sig och delar av festen var hos oss och vi hade en massa folk boende här. Innan hade vi städat upp en massa i huset så när festen var så var jag rätt trött. Som tur var, så var det jättevarmt så jag drack ingen alkohol. Och jag var otroligt irriterad över min mage som var trög (vilket den aldrig är) och att jag hade håll. Några dagar efteråt kom jag på att BIM hade passerat, hade varit så stressad att jag missade det. När jag gjorde testet så visade det plus.

    Hmmm..hoppas inte att stress är en sån där okänd faktor som kan påverka celldelningen och att det var därför det gick fel

     

  • Kattflickan
    Irmeline skrev 2010-11-03 16:07:21 följande:
    jag saknar också mina piller!
    Fått en "stressad" hud sen jag slutade med knott längs sidan av ansiktet och ner på halsen.
    Fett hår och håravfall. Och mindre bröst (men de växte igen då jag blev gravid)

    Så mycket snyggare och snällare med piller!
    Längtar till jag fått ett barn och kan börja igen :)
    Va???? Jag som trodde alla kvinnor mådde åtminstone lite sämre med p-piller? Själv har jag inte ätit på 7 år. Provade i flera år och var konstant PMS-ig (deppig), blev tjockare, och hade ingen sexlust (att dammsuga kändes intressantare än att ha sex). Efter att ha testat 4 sorter under flera år utan förbättring så slutade jag med dem och blev smalare (tappade 7 kg på ett halvår), gladare och ville plötsligt ha sex igen. Min dåvarande pojkvän märkte en enorm skillnad. Fast det var ju ett effektivt preventivmedel då jag aldrig ville ha sex

    Men vi är ju alla olika!

    Millan
  • Kattflickan

    Lycka till imorgon Mellanis! 

    Tappa inte hoppet Inna och Essalady, plötsligt händer det!  Det är ju faktiskt inte vanligt med symptom före BIM.

    Jojjo, det låter härligt att få åka iväg nu!  Nu ångrar jag att jag och sambon inte bokat nån klätterresa den här hösten. Men när jag var gravid så blev jag höjdrädd så då var det ingen idé att boka nån resa!

    Millan

     

  • Kattflickan

    Vad gäller att dricka alkohol i väntan på BIM, så tror jag personligen på att låta bli. Har jag förstått det rätt, händer en del viktiga cellbildningar under den tiden om befruktning har skett. Vet man att man kanske är gravid, råds man att avstå. Det beror säkerligen på vem man frågar och åsikterna går nog isär. Men tills det är helt bevisat att det inte skadar, väljer jag att avstå. Men nu yttrar jag mig också precis i början av våra försök att skapa ett barn. Fråga mig igen om vi fortfarande försöker om ett halvår.

    Trevlig helg!
    Jag tycker alkoholfrågan är lite svår. Från det att vi började  försöka få barn så minskade jag ner alkoholkonsumtionen till högst ett glas vin i veckan, dels för att det ska vara lättare att bli gravid om man inte dricker mycket alkohol. Under perioden mellan ÄL och BIM försökte jag inte dricka alls. Men naturligtvis så infaller alla fester, middagar etc. under tiden mellan ÄL och BIM. Vi bor dessutom rätt centralt och tar inte ofta bilen, så det är svårt att skylla på att man är chaufför. Ursäkten att äta penicillin har jag kört med så mycket att min omgivning nog tror att jag är konstant sjuk  Sen har jag testat metoden att byta glas med sambon, men då blir han så full

    Efter att jag plussade så blev det ingen alkohol alls, inte ens hostmedicin som faktiskt innehåller en del alkohol. 

    Men det kanske är en bra väckarklocka att inse att alkohol förekommer så pass ofta ändå i sociala sammanhang. Aperopå det så är jag idag lite bakis för första gången sen i februari när vi började försöka.  Just nu försöker vi ju inte så då gör det inte så mycket. Hade en trevlig tjejmiddag igår. 

    På tisdag ska jag tillbaka till läkaren för efterkontroll och då ska vi ta blodprov för att undersöka om vi har ärftliga anlag för downs syndrom. Jag har en lång lista med frågor till läkaren. Är lite nervös. Pratade nyss med sambon om att om proverna inte visar på något så ska vi börja försöka igen i december! 

    Hoppas det gick bra för Mellanis, hon skulle ju inte gå in här förrän efter helgen så då får vi veta!  

    Millan
  • Kattflickan

    Grattis Mellanis! Jätteskönt att det såg bra ut!

    Pingla77: Visst har det bara gått nån dag efter BIM? Har du en regelbunden cykel? Annars kan det vara svårt att säga när BIM är, så har inte mensen kommit så kan du ju vara gravid.

    Jag tycker också att det är lite jobbigt att man inte kan få vara nykter utan att behöva ett skäl. Insåg när jag läste emmafemmas inlägg att nu känner ju alla i omgivningen till att vår förra graviditet inte gick bra och då borde de begripa att vi kommer försöka igen och då borde jag inte behöva hymla nåt med alkohol.

    Millan 

  • Kattflickan
    ernlia03 skrev 2010-11-08 13:23:36 följande:
    Blir helt matt av hur mycket ni skriver. Flört Men det är intressant att läsa och i princip det mesta känner jag igen mig i. Tack och lov inte pratet om missfall, jag håller mig gärna ovetande om det ämnet också. Det är ju skrämmande hur vanligt det är, det hade man ingen aning om innan man började snöa in sig på "göra barn ämnet". Det är ju iofs bra att kroppen har ett eget system att rensa ut det som inte är ok. Men inte gör det ämnet lättare att tänka på för det. Usch, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att få missfall nu när man ändå varit gravid i några veckor.

    Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Är inte direkt trött, men får ingenting gjort. Lusten till typ allt är borta, det mesta är bara tvång och jobbigt. Borde ju vara överlycklig och må skulle man tro. Men istället är jag mest bara irriterad och less på allt. Och om det beror på graviditet eller bara allmänt höstdepp vet jag inte, men jobbigt är det! Mår lite illa hela tiden, inte så att jag behöver spy, men lite molande så att man inte kan glömma det iaf.

    Så, nu har jag gnällt av mig lite! Flört
    När jag var gravid så var jag iofs väldigt glad och lycklig men jag var så dödens trött. Inget vettigt blev gjort och varje dag efter jobbet så somnade jag på soffan. 

    Jag har hört att många kan bli lite deppiga under graviditeten, så det är nog inget konstigt. Det blir väl inte heller bättre av att du mår lite illa. Försök att inte tänka på missfall, man blir inte gladare av det.

    Irmelie: Jag fick rådet att inte ha sex efter jag blev skrapad innan det slutat blöda pga infektionsrisk. Men jag vet inte vad som gäller om man inte blivit skrapad. Hur mycket blöder du då?

    Millan 
  • Kattflickan

    Det händer saker i den här tråden när man inte läser på nån dag, men tyvärr tråkiga saker.

    Jättetrist Saftochbulle! Förstår att  du är ledsen och besviken. Nu har det ju gått så många veckor att du säkert hunnit ställa in dig på att vara gravid. Men bra att du har så positiv attityd! Nu vet du åtminstone att ni kan bli gravida. Du kanske får joina mig under december när vi har tänkt börja försöka (om proverna visar bra).

    Jag var på återbesök igår på sjukhuset. De tog blodprover på mig och sambon för att undersöka om vi har "robertsonska translokationer", dvs. om det finns ärftliga faktorer för oss att få ett barn med DS igen. Jag hoppas på att det kommer visa "negativt". Sen fick jag veta att barnet jag bar på var en liten flicka, glömde fråga om könet när jag träffade läkaren förra gången. Naturligtvis började jag lipa lite under besöket igår med. Fattar inte vad som har hänt med mig, jag brukar inte ha lätt för att gråta inför andra men efter aborten så har jag varit som en sprinkler. 

    Om de ger bra resultat så kommer vi försöka om en månad, det är typ då som jag har ÄL, dvs. jag har typ ÄL just nu om min kropp funkar som den ska. Jag vill inte ödsla ÄL-test denna månad då vi inte ska försöka.

    Millan
     

  • Kattflickan

    Hejsan tjejer,

    Jag tror jag har begått ett litet misstag! Imorse var både jag och sambon pigga för en gångs skull ( vi är morgontrötta av oss) och vi var på bra humör...så vi sexade lite. Vi har vant oss av med kondom sen vi började försöka göra barn så vi glömde den. Efteråt så tänkte jag, äsch, det är ju strax efter mensen, det är lugnt. Men sen räknade jag efter och insåg att jag precis är i ÄL-tider. Vi som hade tänkt vänta en månad med att försöka tills vi fått provsvaren. 

    Nåja, det är ju ingen panik och även om vi skulle ha ärftliga faktorer för downs syndrom så är ändå sannolikheten att barnet skulle bli friskt större. Skulle mest vara rätt lustigt om vi råkade bli gravida den månad som vi inte aktivt försöker

    Millan 

Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet