Vi över 30 som längtar efter första barnet
1. Jag är gravid - TJOHO!!!
2. Den fejkade molvärken har flyttat sig till brösten
3. Brösten var helt enkelt ömma
Jag hoppas på alternativ nummer 1.


Egesom i a f jag börjar tänka på nu när vi själva har bebisverkstad och som jag aldrig reflekterat över tidigare.. i a f inte på samma sätt. Bara egentligen det här med att fråga nån om de planerar barn... jag menar... det är ju en jätteprivat fråga som ingen borde förvänta sig ett ärligt svar på! Eller frågan om man är gravid? Jag menar.. det berättar man ju först när man är redo att göra det... det finns ju annars en tanke med att man inget sagt
Hejsan!
Hoppar gärna in här, snubblade över tråden och kände-vad skönt-fler än jag!
Är 33 och har (ganska) nyss börjat höra dom berömda biologiska klockorna,och insett att om man ska ha barn får man nog vara redo nu, det är nog dax.Och plötsligt är det inte annat än bebis, barbapappa och spjälsäng i huvet!
Märkligt! Men rätt skönt, då kanske man är hyfsat normal iallafall
Känns lite som ALLA andra har barn och ser mig som ett hopplöst fall som inte fattat att vad livet går ut på.
Hade, vad jag tror, ÄL i måndags ( och sex oxå ) så jag har BIM runt 6 Dec.
Så nu är kartan slut...får se om snubben får fnattis om vi ska börja försöka...hihi...
NU börjar verkstaden...på riktigt! Imorgon är det dags för pillermensen sedan är det bara att ligga i och försöka att inte känna så förbaskat mycket...hur nu det ska gå till när detta är det enda jag tänker på?!?!
Skönt med beslut att starta men det är så läskigt också...iiiihhhh!!! Shit..bli förälder...det är verkligen vuxet...ojojoj..