Vi över 30 som längtar efter första barnet

Vi har sökt hjälp hos Landstinget, bor i Västmanland. De har faktiskt inga långa köer till utredning här.
Vi fick information av en barnmorska om hur utredningen kommer gå till och vilka alternativ det finns om det hittas fel eller inte. Det togs blodprov på mig: sköldkörtelprov och rödahund-antikroppar. Är det fel på sköldkörteln får jag remiss till familjeläkare för behandling mot det. Har jag inte skydd mot röda hund ska jag vaccineras och får då inte bli gravid en månad efter (röda hund är fosterskadande). Progesteronprov ingår också för att se om man har ägglossning och det är redan taget på mig.
Nästa vecka ska vi lämna in ett spermaprov och om två veckor ska vi träffa en läkare då jag ska undersökas och vi ska få svaret på spermaprovet. Är spermaprovet OK så blir det troligen äggledar-"spolning" för mig. Är inte spermaprovet OK ska det kollas igen om 3 månader. Om jag har passage i äggledarna och sperman är OK får vi prova Pergotime. Är det fel på äggledarna blir det IVF direkt som jag förstod det.

Vi kör på Sophihemmet i Sthlm, de räknas inte som privat. Vi har fått tid i december Men de positiva är att jag fick lämna blodprover och mannen spermaprov. Nu när vi lämnat det väntar vi bara på att nån avbokat sin tid så vi får komma tidigare!

har hört några som bara behövt vänta några veckor, innan de fått komma på återbudstid Så nu går vi å håller tummarna!  

När jag ringde och bokade tiden sa hon att jag ska lämna blodprov på dag 2 när jag har mens. Hon la remiss i receptionen och jag gick dit och hämtade. Både till mig och mannen!

Hon sa att ju snabbare provsvaren finns ju snabbare kan vi få återbudstid! Så nu hoppas jag verkligen vi får tid snart!

Önskar er all lycka till! Bor ni oxå i Sthlm?   

Hej Sophy, vi har saknat dig! 

Kul att du har fått igång ägglossningen, men tråkigt att du har varit deppig. Men som sagt att försöka få barn länge och ha problem med det är en oerhörd påfrestning. 

Prodigy: I Västmanland verkar de ha bra rutiner, man kanske skulle ha flyttat dit när jag jobbade där.

Idag har jag haft den bästa dagen på evigheter! 

1. Äntligen vet jag vem som kommer fatta beslut om de skriver en remiss för IVF PGD, naturligtvis en chef då det är en kostsam behandling. Sen om jag får remissen är en annan sak men nu är bollen i rullning iallafall. Jag kommer inom några veckor att veta om de skriver en remiss iallafall. Om de inte gör det kommer jag att bråka och om inte det funkar så får vi göra det privat utomlands. Då blir det inget nytt badrum i vinter

2. Idag har jag knappt blödit någonting. De senaste dagarna har blödningen minskat men idag har det bara kommit lite, lite, så kanske är det på väg att upphöra? 5 veckor har imorgon gått sedan aborten.

3. Hantverkarna har varit här och gjort klart det sista, så nu kan vi betala ut det sista av deras betalning som vi hållit inne för att jobbet inte är klart. Det skulle ha blivit gjort för flera månader sen.

4. Jag har orkat ta tag i att få träffa någon att prata med, nu via jobbets företagshälsa. 

Millan 

Tack för pepp tjejer, man vet att man kan lita på er!!

Millan - ja, å ena sidan vet jag att det finns många som har det värre, som inte lyckats alls på ett år, så jo, jag kan nog inte räkna mig i den kategorin helt och hållet (blev gravid på femte försöket)...å andra sidan sitter jag (vi) här utan att vara gravida med barn som kommer att födas, friska och krya. Rapporten ihop med vetskapen om den gamla kompisen fick det bara att brista och det är svårt att hålla modet uppe när man längtar så...
Jätteskönt att bollen är i rullning och att det nu börjar närma sig någon form av beslut; ladda med bra argument så kanske ni kan övertyga även om ni först får ett nej! Men jag håller alla tummar för att det blir ett ja, så klart! Bra också att du tagit kontakt med företagshälsovården, att få stöd från någon som är proffs på att ta hand om traumatiska händelser är guld värt!

Polarantis - don't you worry - jag fick helt negativt på 7 DPO och sedan positivt på 8 DPO sist, så det är absolut inte kört. Och alla testar inte positivt så tidigt!!
Håller verkligen med om att det hittills varit ett skitår - för två år sedan sa vi att 2009 var året då vi köpte hus, 2010 året då vi gifte oss och 2011 var året då vi hoppades på att få barn... My ass!

Mitt sammanbrott blev på något vis värre av att tänka på att jag känner mig ensam i det här... Makens enda ord i allt det här är att 'vi gör vad vi kan för att det ska gå bra'... Han blir som en mussla när han är ledsen och det märktes tydligt när vi var gravida andra gången - han pratade inte om det överhuvudtaget, som om sorgen skulle bli mindre om vi låtsades som ingenting... Och så blir jag lite tjurig när han säger att VI gör vad vi kan - det är jag som läst metervis med undersökningar, som började tempa, som kissar på stickor, som köper albyl, äter vitaminer och smörjer progesteronkräm - och det är jag som får missfall. Jag vet att det är en frustration som faktiskt är förknippad med bara ett faktum - att vi inte är gravida och väntar barn, men min frustration och bitterhet riktas mot honom också, vilket känns sådär...

oppas på plus skrev 2011-09-07 21:06:21 följande:Den här tråden håller många på med utredningar! Här kan du säkert få mer info

www.familjeliv.se/Forum-7-34/m56613503.html

Hallå! Såg mitt namn Jo, jag är från Uddevalla och gjorde utredning på NÄL/Uddevalla sjukhus. Var det du som undrade hur snabba de är? Jag upplevde allt som att det gick väldigt snabbt och smidigt men så påpekade också sista gynekologen jag träffade att vi haft en ovanligt snabb resa genom utredningen. Jag ringde i november och efter ca 2 månader fick jag göra första besöket. I mars/april vill jag minnas att vi var färdiga och fick Pergotime som fungerade utmärkt på andra försöket

Hmm, nu ska vi se om jag minns allt. 3-månadersregeln verkade bara gälla inför första besöket, sedan rullade allt på. Jag var på första besöket hos en barnmorska på NÄL ca 2 månader efter jag ringt, i slutet av januari vill jag minnas. Har bestämt för mig att hon tog ett blodprov samt urinprov och blodtryck. Sedan skulle jag gå till Uddevalla sjukhus, eftersom det är närmast, och lämna blodprov ca dag 21 och det var kanske 2 veckor senare. Sambon gick dit någon vecka innan och lämnade sitt spermaprov.

Därefter var det dags för gynundersökning och den var i början av mars och gjordes på Uddevalla sjukhus. Då hittade man inga direkta fel och man gick igenom blodproven och konstaterade att jag inte hade helt tydliga tecken på ÄL. De ville kolla så äggledarna var fria så jag fick åka till NÄL och göra ultraljud med kontrastvätska ca 2 veckor senare. Det var nära att jag inte fick en tid men så tog de in extraläkare och kunde beta av kön så jag fick tid direkt. Detta var fortfarande i mars alltså. Där såg man att äggledarna var OK och jag fick utskrivet Pergotime.

Så jag var på tre besök totalt tror jag plus ett blodprov.

Jag hade ganska oregelbundna cykler, de var oftast 27-29 dagar men kunde variera mellan 23 till 35 dagar.

Förlåt, men måste bara skriva av mig lite... Har en föräldravikariat där den mammalediga precis var inne och visade upp sin bebis och pratade om att hon var så gammal nu när de fick barn (hon är 33 år och fick sitt andra barn). Min konsultchef var här samtidigt och hon passade då på att fråga inför de andra hur jag tyckte det kändes när alla pratade barn. Försökte svara lite undvikande och då frågar hon igen. Själv hade hon tyckt att det var lite tråkigt innan hon fick barn själv... Är helt darrig, men försökte hålla god min. Känner mig dock gråtfärdig vid det här laget...