Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hej Jojjo! Ärligt talat så mår jag skit idag. Men det är bättre med rumpan; jag kan gå och sitta men inte hoppa och springa. Det gör lite ont när jag står på benet och är böjd, typ när man tar på sig vänster strumpa men jag väntar och ser om det blir bättre. Vill ju inte röntga mitt i IVFen.

Vet inte vad det är. Kanske bara extra känsligt efter tre dagars ledighet och innan mens. Men jag saknar mina gamla kollegor mycket just nu och känner att jag inte får ut så mycket av mitt nya, tillfälliga, jobb. Att få vara sig själv bland folk man känner utan att man måste försöka vara trevlig mitt i allt. Känns verkligen som att "allt" i hela världen är emot mig och vill bara ont. Så jag vill helst bara vara hemma och önskar att jag blev sådär lite lagom förkyld (som jag aldrig blir) så att jag får vara det. Jaja, det blir väl bättre till helgen när sprutandet börjar kanske.

Hur mår du själv? Var det i dec eller jan du börjar?

kram L

Igår fick jag tillbaka ett fint litet ägg på 9 celler. Två andra försöker man odla vidare till blasocyst och fryser in om det går. Mycket känslor upp och ner denna vecka... 8 ägg fick man ut denna gång. Ett var omoget och 7 gjorde man ICSI på. Tre blev befruktade och såg jättefina ut.  Lite fånigt känns det ju att bli så rörd över 9 små celler på en skärm, men då kan man ju tänka sig hur det känns att hålla sitt barn i famnen... Och för första gången på dessa tre år så har jag en uppriktig tro om att jag kommer få göra det någon gång, även om jag är helt medveten om att det kanske inte blir denna gång, då största svårigheten för oss borde vara för ägget att fästa. Men nu vet vi att det funkar så långt och tids nog kommer det gå!

Hur går det för Anwen?

/L

Tack för hållna tummar!

Kattflickan: Tänk att du redan är i v 25! Tack för tipset med kaffet. Jag hade absolut slutat om jag någonsin hade börjat med kaffe .

Nu låter det väl kanske präktigt men av olika anledningar dricker jag inte kaffe... och inte alkohol sen fem år tillbaka, och inte mjölkprodukter, förutom lite ost, sen ett par månader tillbaka. Jag slutade äta rött kött för något år sen men började sen äta ekologisk köttfärs för järnets skull, och fisk och kyckling förstås. Även om jag alltid ätit bra följer jag nu än mer akupunktörens tips på kostråd, vilket i princip bara är nyttig mat med mycket (ekologisk) frukt och grönt och ingen kall mat. Därför dricker jag numera också bara värmt vatten och ljummen juice (konstigt nog vänjer man sig och nu tycker jag det är lite obehagligt att dricka något kallt). Sötsaker bara fredag och lördag. Yogar varje onsdag och kör ett minipass varje morgon. Har dragit ner på träning för att minska stress och kör istället minfulnessmeditarioner och promenader (förutom nu då). Värmedyna för kalla fötter och akupressur på akupunkturpunkter på benen...

Andra som läser detta tror väl inte man är klok men ni här som också gått år ut och år in av barnlöshet förstår nog att man gör i princip vad som helst. Dessutom har jag ett stort hälsointresse så jag tycker det är intressant också att se effekterna. Mitt enda problem är den inre stressen jag kämpar med. Det som känns bra är att jag har verkligen gjort allt jag kan och går det inte vägen så beror det iaf inte på det. Det enda jag inte börjat med är akupunktörens örter men dem kommer jag ge mig på nästa gång, om det blir en nästa gång...

Mum:Tack för din omtanke med B12. Har absolut haft det i åtanke men kommit fram till att det inte är någon fara. Anledningen är att när jag läste kursen i näringslära i min utbildning (i och för sig för 11 år sedan)  fick vi registrera exakt vad vi åt i fyra dagar och mata in det i ett program (bland det roligaste jag gjort faktiskt ). Jag minns då att B12 nivån jag hade var skyhög. Eftersom jag nu inte är vegan, eller ens vegetarian, och äter såväl fisk, kyckling och ägg (minst ett ägg varannan dag eftersom det ingår i akupunktörens rekommenderade frukost. Jag är grymt trött på ägg för tillfället...) och lite ost och även leverpastej, så är jag inte orolig för detta utan mer för järnet i så fall (kör en "blodpuddingkur" i veckan ). Minns också att B12 och folsyra hade någon koppling men jag är nog kanske en av få som egentligen inte skulle behöva äta folsyratabletterna pga att jag äter så mycket broccoli, grönkål, brysselkål och spenat. Men... det gör jag i alla fall plus D-vitamin. Men blir jag gravid så får jag ta mig en funderare till

Hoppas du slipper krämporna snart men bra att de upptäckte vad som var felet med B12.

Idag fick vi ett mail från IVF-kliniken att de frusit en blastocyst av de två övriga äggen som blev befruktade . Någon som vet hur stor chansen är att en sådan klarar upptiningen?

Mum: Hur misstänker man att man har brist på D-vitamin då? Testade du förra vintern eller märkte du det på något sätt?

Millan: Nyfiken på vad mosaiker är? Någon med större risk få DS barn? Varför?

kram L

Makalöst! 12 får nog bli mitt nya turnummer

kram L

Hihi! Jojo, visst blev det ett PLUS alltid . Det var ju allt lite roligt att hålla er på sträckbänken en hel dag

I söndags bestämde jag att jag skulle testa med mina stickor på måndag morgon eftersom jag tyckte det var onödigt att dra ut på ett negativt resultat när ÄP ändå var på måndagen för två veckor sen. Det testet kunde visa gravid på BIM+1 så det borde ju gett en hint. Och alla tecken har jag ju haft till och från i flera år pga hormoner, naturliga eller tillsatta så allt som fanns kunde jag hitta en annan förklaring till. Och bröstvärken tyckte jag ändå började lätta så ja, det var lika bra att bli av med det, blanktesta och se framåt åt nästa försök. Men...vi var båda överens om att på måndagen var det iaf inte inte något streck. Något var det. Men jag försökte intala mig att mognadssprutan innehåller ju HCG så det var nog det som var kvar. Men... igår var det aningen starkare, klart inom tidsgränserna. I morse samma test som var starkare och därefter tod vi IVF klinikens test som ju kunde användas redan vid BIM-3. Och där började plusset komma fram redan efter 1 min trots väntetid på 3 min. Och då började vi böla.... Har bara skakat hela dagen och gått omkring och smålett

Det här känns ju helt sjukt och det slår mig att det är så vansinnigt stor skillnad på plus och minus. Ett minus hade ju gjort att livet känts än mer orättvist, att "inget" funkar. Och allt jag "satsat" liksom. Sen när jag väl hade plusset så tänkte jag plötsligt att "jaha, var det så lätt, första IVFen som vi satte in något på". Och slemhinnan var ju ändå bara 5-6mm så det var ju ytterst tveksamt. Hade väntat mig ETT steg till (ett befruktat ägg som kunde sättas in), inte TVÅ (ett plus) liksom. Men... sen i nästa sekund tänkte jag/vi på våra tre års helvete och då inser man att ja, vi har faktiskt haft vår beskärda del hoppas jag.

Är dock fullt medveten om att vad som helst kan hända än. Men... det känns oerhört skönt att veta att det fäste. Funkar det inte hela vägen nu så gör det det en annan gång. Dessutom är det väldigt lättande att veta redan nu att det inte är en mola (pga ICSI/mikroinjektion). Ultraljud 8 jan.

En fråga: Vi har bokat en stuga norrut för att åka längdskidor och rida islandshäst (1.5 h). Har suttit på en pålle en gång i mitt liv (möhippan). Bör man boka av pållen? Tror kanske egentligen inte det är någon fara, men hur mycket skulle man inte klandra sig om man gick och ramlade av? Å andra sidan kan jag ju ramla på längdskidorna också.

kram L

Tack snälla ni!

Dags att sova. Har ju vaknat 4.30 i tre dagar och inte gått på toa och därmed inte somnat om ordentligt eftersom jag velat ha något bra att testa med

Nattinatti!

Tack för alla grattis (Så långt)!

Ja, ni har rätt om hästridningen. Jag får väl fråga om jag får stanna i stallet och göra 50 flätor i manen på någon av pållarna istället medan maken koppetikoppar i snön .

En fråga till er som gjort IVF och fått ett positivt gravtest: Om ni fått progesteron mellan ET och PLUS har ni då fått fortsätta med detta efter PLUS till första UL?. Jag ska fortsätta både med Crinone-gelen (progesteron) och även östrogenplåstrena som jag tar. Blev lite förvånad över det men tror det är bra.

kram L

Tack för grattis Finlandssvenskan och Aruba!
 
Hästen är redan avbokad. Jojjo satte ord på det jag tänkte skriva: Hade man blivit gravid inom loppet av 3 månader så hade jag nog inte bokat av men nu tog det 3 ÅR... Dessa tre år har varit just fokuserade på att bli frisk för att kunna bli gravid så jag har inget det minsta emot att "sluta leva" eller göra vissa inskränkningar ytterligare 9 månader. Visst kan man ramla ur sängen också eller halka på en isfläck likaväl, men sova och promenera är åtminstone mina hemmaplaner. Med glädje nöjer jag mig med att titta på hästarna . Tack för alla råd oavsett!

Själv har jag åkt på några halsbaskilusker och är lämpligt/olämpligt hemma veckan före två veckors julledighet. Tror jag ska ringa sjukvårdsupplysningen. Helst vill jag undvika antibiotika (Förutsatt att det är bakterier. Virus är ju bara att stå ut) men man vill ju inte sprida inkräktarna till min lilla mini-i-magen heller. Dags att äta frukost efter drygt 12 timmars sömn...

kram L

God Jul allihopa!

Kort babylycka: Min man Martin är försvunnen sen 10 i förmiddags då han tog en promenad. Polisen letar med hund men har fått avbryta helikoptern pga vädret.

Tacksam för alla som har möjlighet att seriöst hjälpa till att leta imorgon i missing peoples skallgång:

En mardröm som tar helt nya proportioner och som jag inte vaknar ur. Inga spår mer än att de fortfarande kan pejla ungefärligt (men stort) område för mobilen. Tyvärr är ju inte en mobil samma som min Martin och inte heller en levande Martin. Polis fortsätter inatt. Missing people frivilliga gått hem och vilat. Sambandscentralen kvar en stund till. Måste hålla mig till info här. Att skriva känslor är för futtigt.

Hej!
Orkar inte skriva så mycket. Det känns så trivialt allt här och samtidigt vet jag vad som är mitt livshopp och den är 3.2 cm nu. Undrar bara om någon kan lägga in gravidlänken?

Jojjo: Beklagar. Olika sorger men kanske kan vi hitta något gemensamt i att hitta livet. Jag skriver till dig privat i fortsättningen om du vill. Inte så ofta just nu men tids nog.

Kram