Vi över 30 som längtar efter första barnet

TACK alla goa tjejer som peppar när man är deppad!
Idag är livet lite bättre trots en usel natts sömn. Nu ska det jobbas på!

Har fortfarande inte testat...måste nog göra det faktiskt...fast jag tror att illamåendet har varit pga ÄL! Måste nog mysa på lite för säkerhets skull, men jag tror att ÄL passerat denna månaden nu...trots att det var lite för tidigt...skumt! Ingen ordning alls kan man säga... Nu har brösten blivit ömma också!

ERNLIA03: jag tror vi ALLA kommer blir allvarligt knäppa på det här!!! Håller alla tummar för dig att det ska gå vägen!!! Hoppas BM säger ngt vettigt till dig! livet är orättvist till tusen, kan bara hålla med om det!!

CEKE: Men NEJ, jag som trodde att nu var det ngt spännande på G hos dig...men skönt å andra sidan att "veta" att det "bara" är pillrena som gör det...Bryt ihop och gå vidare, det enda som man kan göra tyvärr!

Ha en jättebra dag allihop och massor med lycka till till samtliga!!!

Ernlia - Förstår att det måste vara obehagligt och frustrerande. Hoppas verkligen du har fel i din känsla. Vet iaf många som inte känt av sin graviditet nåt alls förrän senare så det måste inte betyda nåt.

Ceke - Nej vad synd! Men skönt ändå att inte behöva fundera så mkt. Nu vet du iaf hur det kommer kännas sen när du väl är gravid.

ceke - åhh, vad synd. Men,men som du säger så vet du nu iaf...

ernlia - hoppas verkligen att allt ska gå bra för dig! Önskar att jag kunde säga att allt kommer bli bra men vi får helt enkelt vänta tillsammans med dig. Håller tummar och tår!

Ceke -Hoppas ändå på dig, kanske var det för tidigt att testa?

Ernilia- Ge inte upp än!! förhoppningsvis är det en liten ofarlig blödning.
Men jag tycker di borde kontakta gyn och göra ett VUL för din  psykiska hälsas skull om inte annat. Kram 

Polarlantis- Känner igen mig i deppigheten. Nere i en svacka just nu, allt känns liksom jobbigt. Känner mig helt ogravid, testade negativt idag också. Har också gått upp mycket sen p-pillerstopp (8kg) och fått extremt dålig hy, både i ansiktet och på bröstet/ryggen. Aldrig haft så dålig hud förut, kroppen har fått en knäpp. Håravfall fick jag också några månader efter stoppet.. Och så krympte brösten. Känner mig fet, ful och deppig.. Blä..
Jag längtar efter mina p-piller faktiskt!! Men jag kan ju inte ta dem, för då blir det garanterat inga barn! Ytterligare en anledning till att jag vill blir gravid fort, så jag kan börja med piller igen så snart jag fött..

Apropå drömmar så drömde jag att jag testade massa i natt. Fick ett "dubbelstreck" på teststrecket och var hos en läkare som sa att det betydde tvillingar, två flickor skulle jag få.. Jag sa då, blir det enäggs då? (vill helst inte ha det) men han sa: nej, med största sannolikhet tvåäggs.. 

Härom natten drömde jag att jag träffade dig Ceke i verkligheten, vi hälsade på varandra: Cecilia sa du, och jag sa mitt namn, och sen Irmelie. Tydligen var vi lite bekanta med varandra, i samma bekatskapskrets på något sätt fast vi inte kände varann.. skumt. 

Apropå julbebis så ska vi nog hoppa över min ÄL i slutet av mars och köra på i april istället. Då slipper jag vara gravid på vår thailandsresa dessutom, och så kan vi istället tillverka bebis i thailand. :)

Nä, nu måste jag rycka upp mig och bli lite glad! Kan ju inte helt deppa ihop för ett minus..

 

Jag hoppar in i tråden med en liten presentation. Är 34 år och jobbar på första barnet. Gjorde ett försök för ca 4 år sedan och har nu påbörjat en ny tur. Avskyr verkligen att vänta och det här är jäkligt psykiskt påfrestande för mig På nyårsafton fick jag för första gången utslag på ÄL-stickan och sedan dess har jag haft molvärk och nu inbillar jag mig diverse symtom (ömma bröst, illamående, halsbränna). Jag försöker verkligen att inte känna efter men det hjälps inte. Nu fick jag en liiiiten blödning dessutom och jag vet inte vad jag ska tro. Min mens är otroligt oregelbunden (har varit allt från 23 till 35 dagar). Jag känner mig som en bortskämd skitunge som vill att allt ska hända direkt men jag vette fasen om jag orkar gå månad ut och månad in en gång till utan att något händer Ska på utredning och hoppas att de hör av sig snart...

Hur gör ni för att det inte ska slita på förhållandet? Jag är som sagt en bortskämd skitunge och förväntar mig att sambon ska stötta mig psykiskt. Jag vet inte om han förstår hur jobbigt detta är för mig. Jag är av någon anledning helt 100 på att det är något fel hos någon av oss (jag tror ju att felet ligger hos mig) medan han tycker att jag nojar mig. Och det gör jag säkert men jag vill ändå ha lite tröst och stöd. Det ska bli riktigt skönt att få fastställt om det är något fel.

Vi har försökt för  4 år sedan men den gången slutade det lite tråkigt och vi har haft en paus i "försökandet" och har nu börjat på nytt. Nu har vi bara hållt på sedan nyår i princip men man har ju lite taskiga minnen och erfarenheter från förra gången så allt kommer lätt tillbaka i skallen på en och man känner sig nedstämd och ledsen lite fortare än sist. Då tog det ca ett halvår innan man började noja och "tröttna" men nu känner jag att jag inte orkar och vill att det ska hända NU på stört. Sedan blir man orolig över om förhållandet håller en svacka till

Usch, jag får tårar i ögonen bara av att tänka på detta