• mallanis

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
    Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

    Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

    Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
    Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

  • Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet
  • Drömmen om Elin
    L Maria skrev 2010-10-16 17:24:04 följande:
    När det gäller det här med alkohol är jag ganska obrydd faktiskt - jag vill inte ge upp allt för att bli gravid just nu (fråga mig igen om 8-9 månader, ifall vi inte lyckats då - då kan jag tänka mig att försöka med allt möjligt!)

    Det här med alkohol brings me to something else - familj och vänner. Vi råkar ju vara i den situation att nästa steg för oss är att försöka få barn - vi har jobb, hus och gifte oss i slutet av sommaren. Alla bara går och väntar på att vi ska berätta "den stora nyheten"... Misstänker tex att en av mina kompisar kollat mina p-piller (hade kartan framme vid tandborstmuggen) för att se om vi fortfarande skyddar oss (detta var precis efter bröllopet och det var en gammal karta som stod kvar, jag hade en "vit" tablett kvar på den). Alkohol är ju i den meningen ett väldigt säkert kort - om jag börjar köra "varje gång" så kommer folk att tro det direkt och på något vis känner jag att jag vill bevisa att det inte är så - sist jag körde tog jag någon klunk vin för att smaka och för att folk inte skulle tro något.
    Vad är det jag vill ha sagt...å ena sidan fattar ju många att det bara är en tidsfråga för oss, å andra sidan vet jag inte om jag vill berätta rakt ut att vi försöker. Just nu är det tre personer i hela världen utöver mig och maken, som vet att jag slutat med p-piller och där har jag också sagt att jag kommer att berätta NÄR det finns något att berätta, så de frågar inte.

    Hur ser det ut hos er - vet folk (familj och/eller vänner?) att ni försöker? Pratar ni med någon om det? Hur kommer ni då att göra när ni blir gravida - kommer ni att låtsas i tre månader, tills första risken är över, innan ni berättar eller kommer ni att berätta direkt...?
    MIn vänner och en del jobbarkompisar vet att vi har öppnat bebisverkstad. Har inte berättat för någon i släkten om detta. Blir jag gravid så kommer jag hålla det lite tyst till en början för de som har fått veta att vi försöker.
  • ernlia03
    L Maria skrev 2010-10-16 17:24:04 följande:
    När det gäller det här med alkohol är jag ganska obrydd faktiskt - jag vill inte ge upp allt för att bli gravid just nu (fråga mig igen om 8-9 månader, ifall vi inte lyckats då - då kan jag tänka mig att försöka med allt möjligt!)

    Det här med alkohol brings me to something else - familj och vänner. Vi råkar ju vara i den situation att nästa steg för oss är att försöka få barn - vi har jobb, hus och gifte oss i slutet av sommaren. Alla bara går och väntar på att vi ska berätta "den stora nyheten"... Misstänker tex att en av mina kompisar kollat mina p-piller (hade kartan framme vid tandborstmuggen) för att se om vi fortfarande skyddar oss (detta var precis efter bröllopet och det var en gammal karta som stod kvar, jag hade en "vit" tablett kvar på den). Alkohol är ju i den meningen ett väldigt säkert kort - om jag börjar köra "varje gång" så kommer folk att tro det direkt och på något vis känner jag att jag vill bevisa att det inte är så - sist jag körde tog jag någon klunk vin för att smaka och för att folk inte skulle tro något.
    Vad är det jag vill ha sagt...å ena sidan fattar ju många att det bara är en tidsfråga för oss, å andra sidan vet jag inte om jag vill berätta rakt ut att vi försöker. Just nu är det tre personer i hela världen utöver mig och maken, som vet att jag slutat med p-piller och där har jag också sagt att jag kommer att berätta NÄR det finns något att berätta, så de frågar inte.

    Hur ser det ut hos er - vet folk (familj och/eller vänner?) att ni försöker? Pratar ni med någon om det? Hur kommer ni då att göra när ni blir gravida - kommer ni att låtsas i tre månader, tills första risken är över, innan ni berättar eller kommer ni att berätta direkt...?
    Jag känner igen det så otroligt mycket. Också gifta, har båda jobb, flyttade hem till min hemstad. De flesta har varit ganska indiskreta och frågat rätt ut när det är dags. Vi har inte berättat för någon att vi har försökt, det kändes tillräckligt med pressen från oss själva. Vi har bara svarat att det får blir när det blir, vi vill tjäna ihop en bra summa pengar först, vi vill resa mer etc. 

    Men jag tror ingen kommer att bli direkt förvånad när vi berättar att det blir en bebis i juni. Däremot så är det nästan svårare nu. Vi vill inte berätta för någon annan är min mamma till en början. Jag vet inte om vi kommer att vänta till fullgångna 12 veckor, men eftersom jag bara är i vecka 5 än så dröjer det nog bra många veckor än. Angående alkohol är det inte så svårt eftersom jag inte har druckit speciellt mycket på flera år. Däremot har jag ätit en del medicin för magproblem och migrän. Mediciner som jag inte får äta nu. Och jag påbörjade flera utredningar för bara ca en månad sen angående just magen så många frågar hur det är och om medicinen hjälper. Det finns ju inget annat alternativ än att ljuga känns det som. Min farmor har bokat en helkroppsmassage åt mig och helst ska man ju inte masseras innan v 12. Vet fortfarande inte hur jag ska komma ur den situationen utan att hon får veta nåt. Igår var vi ut och åt till en släktings restaurang och jag påpekade för servitören att jag MÅSTE få köttet genomstekt. Trots detta kom det tillbaka blodigt så jag var tvungen att skicka tillbaka det och påpeka att jag faktiskt MÅSTE få köttet genomstekt, inte bara att jag är kinkig eller jobbig. Fick till slut lägga till att jag är gravid och KAN inte äta blodigt kött.

    Nästa vecka ska jag på inskrivningssamtal och dessutom till gynekolog på koll, på två olika dagar. Vet inte riktigt hur jag ska säga det på jobbet. Jag skulle ju kunna säga som det är, att jag ska till gynekologen iaf. Men det känns som alla förstår direkt i så fall. Och jag vill verkligen inte att jobbet får veta än, för där jobbar det i princip bara ett gäng skvallertanter och vi bor på en liten ort. :)

    Egentligen vill jag bara skrika ut att jag är gravid, men samtidigt vill jag hålla vår lilla hemlighet bara för oss ett tag till. Och jag vill gärna berätta själv för så många som möjligt, inte att ryktet sprids innan de allra närmaste har fått veta. 

    Så det kommer att bli ett väldigt pusslade och ljugande de närmaste veckorna. Men det är ju för ett trevligt ändamål så egentligen är det ju ett angenämt problem. :)
  • Drömmen om Elin
    Ernlia03: Skönt att kunna få berätta på familjeliv iaf. Går de inte att byta massagetiden mot mjukare massage (taktil) eller fotvård, ansiktsbehandling?
  • ernlia03
    Drömmen om Elin skrev 2010-10-16 18:16:32 följande:
    Ernlia03: Skönt att kunna få berätta på familjeliv iaf. Går de inte att byta massagetiden mot mjukare massage (taktil) eller fotvård, ansiktsbehandling?
    Jo, det är en bra ventil att få prata av sig här. :) 

    Det var en bra idé. Tyvärr tror jag det finns bara massage, men kan ju absolut vara värt att fråga. Eller så får jag skjuta på tiden till efter v 12 och be massören lite snällt ljuga för min farmor om hon skulle fråga något. Hon kommer förhoppningsvis inte att bli arg när hon senare får veta orsaken till den lilla lögnen. :)
  • mallanis

    MD77 - jag var nere som kortast på 9 dagars luteralfas (Har för mig att det varierade faktsikt !? Jag har minne som en guldfisk.... )  men sen började jag med naturläkemelel och då blev luteralfasen längre! 

    Ernlia- Tror du verkligen att det är någon fara att gå på massage?  Det har jag inte hört? Kanske om du kör någon specialare som ska "driva ut något". Jag går ju hos akupunktör och det finns ju de som slutar med det när man blir gravid. Jagh pratade med min akupunktöer om det (jag började gå hos henne för att bli gravid, så hon vet allt om mina försök och menscykel) sa bara att hon sätter i punkter låååångt från några "missfalls punkter". Och att nålarna hon sätter och massagen hon ger är stärkande.... Ja menar massage ger ju endorfiner som frisätter hormoner som gör att man mår bra.... Oj långt ...hahha Ja jag var nog bara nyfiken på hur du resonerade och så fick du mina tankar på köpet ;) hihi...


    Tredje gången gillt!?
  • simtim

    Jag har bara berättat för en väninna att vi försöker. Och om det blir nåt tror jag att jag kommer hålla tyst de första tre månaderna, om jag inte mår jätteilla eller nåt.. Det känns som om det skulle kunna ta ett tag att vänja sig vid att vänta barn, och jag skulle vilja att vi fick vänja oss först innan andra får veta. Och sen det där med att det är lite stabilare efter tolfte veckan.
    Sen vill jag nog gärna ha en mysig hemlighet att småle åt utan att nån vet varför ett tag...

  • ernlia03
    mallanis skrev 2010-10-16 20:22:04 följande:
    Ernlia- Tror du verkligen att det är någon fara att gå på massage?  Det har jag inte hört? Kanske om du kör någon specialare som ska "driva ut något". Jag går ju hos akupunktör och det finns ju de som slutar med det när man blir gravid. Jagh pratade med min akupunktöer om det (jag började gå hos henne för att bli gravid, så hon vet allt om mina försök och menscykel) sa bara att hon sätter i punkter låååångt från några "missfalls punkter". Och att nålarna hon sätter och massagen hon ger är stärkande.... Ja menar massage ger ju endorfiner som frisätter hormoner som gör att man mår bra.... Oj långt ...hahha Ja jag var nog bara nyfiken på hur du resonerade och så fick du mina tankar på köpet ;) hihi...
    Jag tror egentligen inte att det är någon fara, men vågar inte riskera något. Pratade med min kiropraktor om det och han sade att de flesta rekommenderar att inte genomgå sådan behandling innan 12 v eftersom man inte vill förknippa behandlingen med eventuellt missfall. Men jag tror inte det finns några vetenskapliga belägg. Jag har dock gått en massagekurs på grundnivå och där var regeln att massera inte tidigt gravida och personer med infektion i kroppen. Men om jag skulle få en massage nu skulle jag verkligen vilja vara säker på att massören visste vilka punkter hon ska undvika. Är som sagt inte säker på om jag är villig att riskera något.

    Men om du har en akupunktör som har koll på just sådana saker är det ju bara bra för jag tror att avslappning är väldigt viktigt. Jag känner redan att jag har lite småpanik och ångest över att vara gravid för första gången. Det händer ju så mycket i kroppen och framför allt humöret. Känner knappt igen mig själv, otroligt irriterad för allt. :( 
  • mallanis
    ernlia03 skrev 2010-10-16 20:31:00 följande:
    Jag tror egentligen inte att det är någon fara, men vågar inte riskera något. Pratade med min kiropraktor om det och han sade att de flesta rekommenderar att inte genomgå sådan behandling innan 12 v eftersom man inte vill förknippa behandlingen med eventuellt missfall. Men jag tror inte det finns några vetenskapliga belägg. Jag har dock gått en massagekurs på grundnivå och där var regeln att massera inte tidigt gravida och personer med infektion i kroppen. Men om jag skulle få en massage nu skulle jag verkligen vilja vara säker på att massören visste vilka punkter hon ska undvika. Är som sagt inte säker på om jag är villig att riskera något.

    Men om du har en akupunktör som har koll på just sådana saker är det ju bara bra för jag tror att avslappning är väldigt viktigt. Jag känner redan att jag har lite småpanik och ångest över att vara gravid för första gången. Det händer ju så mycket i kroppen och framför allt humöret. Känner knappt igen mig själv, otroligt irriterad för allt. :( 
    Ah, det köper jag ;)  näe man vill inte riskera något!  Och skulle det braka så skulle man fundera på om det kunde berott på massagen. Och det är väll därför skolorna säger att man ska undvika massera gravida...  Förra året så rekomenderade de att gravida före v 12 inte skulle vaccinera sig mot svininflunsan, enligt BM och de läkare jag pratade med av samma anledning som du nämnde ovan. Jag som är lite knäpp tänker annorlunda jag vågar inte avbryta min akupunktur för tänk om jag får mf då beror det nog på att jag inte fortsatte ;)

    hahha ja mitt humör skiftar också mycket från skrattande glad till att explodera för småsaker ;) Hur mår du annars? Matlust, sover på nätterna, illamående?
    Tredje gången gillt!?
  • ernlia03
    mallanis skrev 2010-10-16 20:45:16 följande:
    Ah, det köper jag ;)  näe man vill inte riskera något!  Och skulle det braka så skulle man fundera på om det kunde berott på massagen. Och det är väll därför skolorna säger att man ska undvika massera gravida...  Förra året så rekomenderade de att gravida före v 12 inte skulle vaccinera sig mot svininflunsan, enligt BM och de läkare jag pratade med av samma anledning som du nämnde ovan. Jag som är lite knäpp tänker annorlunda jag vågar inte avbryta min akupunktur för tänk om jag får mf då beror det nog på att jag inte fortsatte ;)

    hahha ja mitt humör skiftar också mycket från skrattande glad till att explodera för småsaker ;) Hur mår du annars? Matlust, sover på nätterna, illamående?
    Det är nog bara att köra på vad som känns bäst för en själv! Blir det mf är det nog meningen att bli det, men man vill ju ändå inte hjälpa det på traven så att säga...

    Är mycket hungrigare än vanligt, kan äta hur mycket som helst och vara hungrig direkt igen sen. Är inte sugen på nåt speciellt dock, och har inte heller avsmak för nåt speciellt heller. Sover bra på nätterna, men vaknar när maken stiger upp vilket jag inte har gjort innan. Tror det beror på att jag är så kissnödig då att jag har svårt att somna om. :) Kissar betydligt oftare men mår inte illa alls (än?). 

    Magen drar och spänner för det mesta men den största skillnaden sitter i brösten, känns som dubbel storlek. :) Får nog plats i vanliga bh:n så det är nog inte så stor skillnad, men det känns så. Och maken är väldigt nöjd! :)

    Själv då? Något som är annorlunda än innan grav?
Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet