ifyouweremine skrev 2010-10-17 01:12:50 följande:
MariaF79 - känner igen mig i det du skriver. Gifte mig i somras, och har flyttat till hus. Både vänner och familj har kommenterat och insinuerat mycket och det känns som om de går och väntar på att vi ska komma med stora nyheten. Jag skyller på mitt jobb, att barn inte passar in i bilden. Det är bara två personer som vet att vi försöker och jag kommer inte vilja säga nåt förrän efter v.12 om jag blir gravid. Men det känns helt hopplöst att dölja. Redan nu när vi bara försöker är det trassligt, inte minst med alkohol.. Både på mitt jobb och i min vänskapskrets är alkohol ett vanligt förekommande socialt inslag så det är svårt att hitta på ursäkter hela tiden..
Jag har varit lite otaktisk också innan - när folk har frågat (tex efter att vi köpt hus, för ett år sedan) så har jag bara svarat att nänä, vi måste gifta oss först i alla fall... Tänkte liksom inte på att när vi väl gift oss sen så är ju den ursäkten förbrukad... Det, + att jag är väldigt barnkär, är jätteintresserad av alla kompisar som är gravida, gärna håller småttingar osv gör ju att det liksom inte går att ta miste på - jag ser fram emot egna barn...
Känner igen det där med alkohol i vänskapskretsen - skulle det ta sig nästa gång har jag redan fyra olika tillfällen (visserligen med delvis olika människor) som det måste förklaras bort varför jag inte dricker... Jag tycker det är gott med vin till maten etc, så jag har nog aldrig tackat nej "bara för att", vilket ju gör att det blir extra misstänksamt nu...
Maken är lite av tanken 'vet vi inte om att du är gravid så kan ju alkohol inte spela någon roll - jag är ju inte den första som inte vet förrän mensen uteblivit' (dvs. att man inte skulle dricka från ÄL till BIM). Till nästa gång är jag lite tveksam - jag har BIM 7 november och vi ska på fest 5 november... Vill inte testa innan BIM egentligen, men det får kanske bli så ändå där...
Pratade med en kompis som är i v 28 nu, hon sa att tiden som känts längst under graviditeten hade varit från det att de fått veta tills hon kunde berätta för folk... Den tiden ser man ju inte fram emot...
