Vi över 30 som längtar efter första barnet

Förstår dig Polarlantis om du vill hålla ner förväntningarna. Men faktum är att de flesta inte plussar på BIM-4. Det räcker med att din urin var lite utspädd för att du inte ska se nåt. Förra gången kanske ägget fastnade jättefort.

Jezza: Förstår att det är tungt nu, men tänk på vad mycket du har åstadkommit för att du ska må bra! Imponerande Måste också ha vara svårt också att sluta med alla mediciner tvärt. Hoppas det tar sig snart för dig.

Min blödning började igen, det störtblödde i fredags, ringde gynakuten men de sa bara att det troligen var min mens, men det sa de förra gången också, har jag två mensar på varandra? Har haft lite ont också men ingen feber. Har varit bortrest i helgen. Nu har det lugnat sig lite så jag avvaktar ytterligare nån dag och sen ringer jag dem igen och kräver att få komma på undersökning, jag vill inte ha en infektion.

 

Jezza: Tycker du gjort ett fantastiskt jobb med dig själv! Helt rätt att få själen att må bra och trappa ner med medicinerna! Benzo låter som en svår medicin. Kör hårt nu i ÄL-tider! 

Själv börjar jag glömma bort hur det där med sex går till, måste verkligen sluta blöda snart.

Jag gjorde ju abort för över 5 veckor sen och sen dess har jag blödit. Det har gått upp och ner, men i helgen blödde jag jättemycket. Min privata gyn har stängt för renovering, så tyvärr kan jag inte gå dit. Men idag har jag blödit mindre igen så min tanke är att vänta ett par dar och se om det är avtagande på riktigt, kommer det igen så ringer jag gynakuten igen.

MariaF79: Jag tycker också att det är jättejobbigt att inte kunna planera in resor långt framöver. Jag har velat åka på klätterresa i 1,5 år men inte vågat boka in nån för att jag inte vet om jag kommer vara gravid. Det bästa är kanske att vänta lite tills du är typ 3 månader ifrån resan och då boka in den?

 

Marsflickan: Jag tycker det var opedagogiskt att de skickade ett analysresultat på latin utan att förklara. Ring läkaren så får du ett svar, det verkar ju vara någon slags inflammation. 

Sophy: För egen del är det så att jag alltid vet vad jag egentligen vill innerst inne. Sedan brukar andra saker påverka ens val, praktiska saker som ekonomi etc. Om du verkligen vill skilja dig så tycker jag att du ska göra det och så får du tänka på att boende och jobb löser sig, du verkar väldigt driftig så du kommer att få jobb. Sedan är du bara 32, du har minst 8-9 år på dig att träffa någon annan som du vill ha barn med. Sen är du ju nu medveten om dina fertilitetsproblem, vilket annars brukar ta några år att reda ut.

Men om du innerst inne känner att det är din man du vill vara med så får ni jobba med relationen, som jag förstått på dig så har ni redan gjort det men vill man verkligen vara med en person så är det värt det.

Millan 

Det är jobbigt när man passerar BF, man tänker på hur det hade kunnat vara nu och så får man ångest över att inte vara gravid.

Jag passerar snart mitt andra BF, känns jättejobbigt. De senaste 1,5 åren har bara bestått av tankar på att bli gravid.

Jag skulle vilja ta en time-out, men känner att jag har tiden emot mig. I början av 2012 så blir jag 37 år.

Jojjo: Jag tror det kommer gå bra för er! Min syster fick sitt barn via ivf och jag kommer ju också antagligen att få göra en form av ivf, det är rätt vanligt nu för tiden! Tur att vi inte levde för 50 år sen!

Blöder gör jag fortfarande, ungefär som igår, dvs. medelmycket. Kan det inte bara sluta! 

Lilla plopp kanin: Är de säkra på att fertilitetsproblemen är hos dig? Har de tagit spermaprov på din man? Jag hörde om en vän till mig där hans spermier var ok och de hittade inget fel på henne, men de var inte "kompatibla"med varandra. Nu har de tre barn via ivf. 

Millan 

Lilla plopp kanin: Ursäkta jag hade missat att ni redan gjort ivf! Hoppas att de hittar felet! Jag antar att de har kollat att du ägglossar? Jag tycker också det är skönt att kunna vräka ur sig här. Min syster är annars den jag brukar prata mest med om det här, för hon har också haft svårt att få barn på sitt sätt, så hon förstår. En kompis til mig tyckte på allvar att vi skulle ge upp det här med barn och skaffa kattungar istället! Jag skulle gärna skaffa kattungar men det har inget att göra med att jag vill ha barn också.

Marskatten: Tack, jag hoppas också att vi lyckas få ett friskt barn till slut. Kommer någon läkare att prata med dig om provresultatet på barnet? Det borde ju innebära att du haft någon infektion?

Millan 

Polarlantis: Synd att det inte blev nåt den här månaden!

Marsflickan: Tror jag tänkte på katten i mitt knä imorse när jag skrev Marskatten Hoppas läkaren du får gå till är bra iallafall och kan ge dig några svar. Förresten, efter mitt tidiga missfall kom faktiskt mensen efter typ 33 dagar. Fast du hade ju inget tidigt missfall.

Sophy: Du har haft det svårt, men det är ju jättebra att du är medveten om problemen. Sen ligger nog inte alla problem enbart hos dig, utan även hos din man. Jag har en del obearbetade issues som jag tror delvis handlar om min mamma och pappa som jag inte har tagit tag i, så jag tycker det är imponerande att du har gjort det.  Öppnar man på locket så vet man aldrig vilka känslor som tittar ut. Skönt att höra att det var en tillfällig svacka i dina känslor för din man. Jag kan också ibland bli rätt irriterad på min sambo, men jag vet ju att jag älskar honom innerst inne.

Jag har äntligen fått en tid till läkare. Tur det för idag blöder det ännu mer. Imorgon förmiddag ska jag dit. 

Millan

 

Grattis Marsflickan till mensen Förresten, efter mitt missfall så kom ägglossningen igång direkt och jag började försöka första månaden, nu tog det inte sig då, men det sägs ju att man är extra fertil efter ett missfall. Jag tycker att du ska göra som du känner bäst, min syster berättade om en studie som visade att fler blev gravida snabbt efter ett missfall och det var ingen ökad missfallsfrekvens.

Tea time: En del är så himla okänsliga! Varför säga nåt överhuvudtaget??? Om du skulle tycka det är jobbigt att inte ha barn och vilja prata med henne om det så gör du väl det själv.

Irmelie: Jag tror som Maria att det är lagstadgad rätt att få ledigt vid nära anhörigs begravning. Men att din chef är så okänslig att inte vilja ge dig ledigt vid din mammas begravning är ju helt sjukt! Om jag vore du så skulle jag fundera på att byta jobb efter mammaledigheten! Min chef har varit superbra och stöttande genom mina två aborter! Han var också jättebra när min mamma dog i cancer och skjutsade upp mig till sjukhuset. Jag jobbade den dagen och hon avled plötsligt. Det gör faktiskt delvis att jag inte letar efter andra jobb. En bra chef får lojala medarbetare!

Jojjo: Jätteskönt att du är igång! Jag önskar att jag vore där!

Sophy: Ja, jag borde faktiskt gå i terapi. Min syster har gjort det och det hjälpte henne. Särskilt för aborterna men även för att bearbeta annat också. Men hur lyckas man få komma till en psykolog, terapeut i Sverige?

EGO: Jag var på sjukhuset idag. Då såg de en liten rest kvar i livmodern. Men jag har ingen infektion. Sänkan var bra och ingen feber. De kollade även urinprov, vad de nu undersökte där? Hb såg också bra ut. Men om jag inte får ut det snart så kan det bli infektion. Så jag fick cytotech, livmodersammandragande som ska få ut resterna. Ska ta det i helgen, då man kan få rätt ont och blöda mycket. Men det var bra att jag stod på mig och fick en tid. Ska tillbaka på återbesök i slutet av nästa vecka. Kan också berätta att teorin om att min äggstock hade en blåsa och därför var förstorad var antagligen sann. Nu hade den återgått till normal storlek men läkaren såg en blåsa som såg ihopsjunken (trasig) ut. Så troligen sprack den när det gjorde så där ont för ett par veckor sen.

Millan
 

Men varför kan man inte få säga som det är? Varför ska det vara skamligt att det är svårt att bli gravid? Jag tycker att min situation är jobbig, men skäms gör jag inte. Hade jag vetat om mitt genetiska problem så hade jag inte försökt få barn på egen hand. Jag skäms inte ens över aborterna, däremot sörjer jag barnen, jättemycket. Har många funderingar över hur det hade kunnat bli om jag inte gjort abort, hade det kunnat bli bra? 

Jag träffade på ett par för några veckor sen som jag vet har haft svårt att få barn. Nu har de 3 barn via ivf. Men de var tvungna att injicera in spermien i ägget. Trots de problem som de har haft så kunde de inte hålla sig från att fråga " När ska ni skaffa barn då?". Jag sa som det va och de blev naturligtvis förskräckta. Men borde de inte ha varit med om att få frågan själva och känna hur jobbigt det är att antingen säga som det är eller hitta på en ursäkt? De har aldrig berättat för mig om sina problem, men jag har hört om det via deras syster. Inte ens när jag berättade om mina problem så sa de nåt.

Daniela: Håller med om att de som det går lätt för kanske har det jobbigare på andra fronter. Jag har ju ett bra liv i övrigt med en fantastisk sambo, bra jobb och bra vänner. Sen försöker jag tänka att jag har vissa fördelar. Jag blir lätt gravid och faktum är att 50 % av mina ägg borde vara bra, det är ju faktiskt hälften iallafall. Det hade kunnat vara värre. 

Saftis: Hoppas det tar sig nu och att provsvaren antingen är bra, eller att det är något lättfixat fel. Ibland kan det kännas bättre att det är ett litet fel, så man får reda på vad det är och att det går att lösa. Så kan jag känna med min lilla rest moderkaka i livmodern. Det var superbra att jag gick till läkaren och fick det bekräftat innan jag hann få en infektion. Idag vid lunch tänker jag ta tabletterna, nu ska jag ut och jobba några timmar på huset. Återkommer säkert då, då jag blir sängliggande ett tag. Är det nån här som tagit cytotec? Gör det jätteont? Jag har fått mängder av smärtstillande, vilket gör mig lite orolig.

Millan

 

Har du äl-testat Miamej? Har du testat på morgon eller kväll?

Första månaden jag äl-testade fick jag inget utslag och blev orolig. Nästa månad köpte jag billiga äl-tester och testade både morgon och kväll och då fick jag utslag, på en kväll. Så om du som jag har snabb stegring så kan du ha missat den. 

Sophy: Jag förstår att du blir besviken på honom. Du gör allt för att öka din fertilitet och han kan inte ens låta bli att röka, minska mängden alkohol och att röka hasch.

Jag skulle ta ett allvarligt snack med honom om han verkligen vill ha barn så får han också anstränga sig. Det är ju inte för resten av livet han behöver låta bli ölen och cigaretterna. Man vill ju maximera sina chanser. I början var inte min sambo lika engagerad och jag fick påminna honom om att ta sina vitaminer. Men efter vår första misslyckade graviditet har jag inte behövt göra det. Han gillar också vin och öl, men när vi försökte bli med barn så drog han ner på det, han slutade inte helt, men tänkte aktivt på att minska intaget.

Prata med honom, haschet var ju inte heller kul att inse att han använder, för hans egen skull. 

Millan