Vi över 30 som längtar efter första barnet

Tjejer!
Det är bara att konstatera att november inte var vår månad. Men jäklar vad det ska plussas under december.

Tråkigt Gris78 och Daniela01 med tanten!

Har varit borta några dagar från tråden och inte backat hela tråden bakåt innan detta inlägg. Ser nu riktigt bra, helt underbart!! Båda ögonen behandlades samtidigt och vips så såg jag.
 
här har vi legat i. Men om jag haft ÄL vet jag inte riktigt, det ger ju inte utslag på testet!? Vad är det för fel??
Är jag en låghormonare?? 

Ernila: skönt att det är gjort.. förstår din frustration att du vill ha svar och då gärna ett och inte två olika. Förhoppningsvis ligger väl sanningen mittemellan. Håller med i det Ceke skriver. Din kropp bestämmer nog när den är redo igen.

Läser de senaste inläggen om karlarnas inställning till barn och känner igen mig i det. JAg är superstressad medan sambon är mer laidback.
Jag vet inte om det sätter en massa griller i huvudet på en och sabbar mer än jag anar.
Humöret vad gäller mys är ibland på minus 10. Kan det vara att man vill för mycket och fokuserar för mycket istället för att bara njuta... 

Fick reda på idag att närmaste kollegan väntar barn. vill vara så glad för hennes skull och det e jag ju men tycker ändå att världen är orättvis. Grät en skvätt på vägen hem.. Usch, hur är man funtad egentligen!  

Vad skönt för dig  Millan att alla kromosoner är som de ska!

Nu bör väl ändå turen vända i den här tråden.
Jag vill se fler plus!

Veckan som kommer blir spännande! 

Vad skönt att höra att det är lite lika i era hem oxå 

Manne blev lite frustrerad sist vi skulle till och jag hade ingen lust. Tanken gav mig lust men sen försvann den och jag kan inte förklara. Det är frustrerande för mig !

I veckan väntar vi med förväntan och tummarna blir blå för de som inväntar BIM!  Lycka till!!

 

Vad kul, Mellanis!!

Själv ringde jag till kvinnokliniken igår bara för att få lite svar på frågor. En var om varför jag inte har fått några riktiga utslag på ÄL-stickorna. Ställde då också om det var fel på mig,( Den huvudsakliga frågan var egentligen när det är dags för efterkontrollen av koniseringen i september.)
Vet väl egentligen svaret men men..
 Nej, inget fel är det på mig(över telefonprognosen) för att jag har regelbunden mens. Det är "bara" att köra på varannan dag i samband med ÄL. Jaha....Det låter ju så lätt.

Jag hoppas verkligen att det hänger plus i luften. Hemkommen från en trevlig kväll med nyblivna föräldrar så blir uppvaknandet över att man är sist ut av alla än mer påtaglig.
Det pratas mat, sovtider, kiss och bajs högt och lågt. Dagis, fritids, rutiner mm. Och jag blir galen av att känna mig så utanför.. 
När ska det blir vår tur?? Och en annan fråga man kan ställa sig undrande till är: Hur långt har det gått och hur mycket vill man ha barn  när man längtar till man kan bli en i "gänget" som kan och får prata nappar och flaskor och allt det där andra som känns så otroligt avlägset just nu?

Nu var jag lite ego så här  men jag var tvungen att skriva av mig efter en halvtimmes gråt och snyft och en karl som inte riktigt förstår varför man är så frustrerad. Eller i varje fall inte uttrycker det.

Jag håller tummarna för er BIMare som är i dagarna och hoppas att ni bättrar på statistiken lite här i tråden! 

 

Vad kul med ett  i tråden!! Grattis Inna!!

Nu vänder vi trenden och plussar lite!!

Här moler det lite i tjejmagen men huruvida om det är positivt eller inte återstår att se. Räknar med att frun kommer så kanske man inte blir så arg. 

Grattis  Uppsara! Och igen till Inna!!

Här har helgen flutit på i en skön avslappnad stil. Än så länge verkar Fru röd inte komma men...
Tyvärr har brösten börjat ömma och jag har väl de där typiska symtomen innan.

Läste lite snabbt igenom vad som skrivits bland annat om det här med alkohol och vad man bör och inte bör göra innan ett plus. Jag tror att jag mer och mer(om det inte tagit sig den här månaden) verkligen kommer att leva utan att tänka så mycket på vad jag stoppar i mig. Inbillar mig om jag lever livet som vanligt utan att tänka som om jag försöker, så kanske. kanske kan jag lura mig både fysiskt och mentalt.

Vi får väl se hur det går men i helgen drack jag  vin till middagen!

Återkommer när jag vet!

Just nu suger det på jobbet och även om jag tycker den här tråden är så bra och trevlig så orkar jag inte att läsa allt här inne. Veckan har varit ett helvete i mina mått mätt! En kollega som mår pyton som man ska försöka uppmuntra när jag själv oxå bara vill spy på skiten. En chef som gått in i väggen och lämnar kaos efter sig. Och det känns och är så att jag är en av dem som ska fixa till det. Andra kollegor är lika slutkörda men kör på ändå. Stämningen är på topp! NOT! 
Usch, vilket EGO det blev här. Men jag undrar om jag verkligen försöker göra allt jag kan för att bli gravid hemma. Hur mycket hjälper ens arbetssituation till om det gör en stressad och frustrerad??