Vi över 30 som längtar efter första barnet
Det tycker jag också, men tidigare har hon alltid sagt att hon inte förstår alla som binder sig och att hon aldrig vill bo i hus ( hon är hemma från landet uppväxt i hus)
Hon har heller aldrig varit särskilt in på att skaffa familj...
Och jag tycker inte att jag har nåt extra mycket, visst har hus och så men jag har inte fått nåt gratis utan har själv skaffat allt, har ensam tagit huslån och byggt hus innan jag träffade sambon, tycker inte att jag har nåt desto större hus eller märkessaker... Så det sårar när man får höra sånt, däremot har jag alltid ställt upp, varit och renoverat lägenheten med henne, hjälpt henne flytta alla gånger hon flyttat.... Hon har också varit och hjälpt till att måla då jag målade huset så visst har hon också hjälpt till men jag har räknat det som en självklarhet att ställa upp och hjälpa till när det gäller vänner och familj, men det är tydligen att försöka köpa nåns gunst att alltid vara den som ställer upp...
Hon är en sådan person så hon anser att hon är den som alltid har rätt och analyserar alltid alla kompisar och påpekar vilka fel vi har, men har i övrigt varit en person som vi kommit bra överens med tidigare.. Undrar bara om detta bara är mot mig eller överlag mot alla på grund av nån ålderskris...Hon klagade nog på en annan kompis sätt att uppfostra sitt barn också när jag var på lunchen och träffade henne, så det verkar sitta mera bakom än bara avundsjuka...
Jag lär nog säga ifrån men risken är att jag blir ledsen när jag ska säga det eftersom detta sårar mig, och då verkar det mera som man ber om ursäkt för vem man är än man säger vänligt ifrån och att man inte får sagt allt på rätt sätt...
Och jag har sagt tidigare att jag prioriterar att skaffa mig det liv jag vill ha och att jag nog gärna vill resa men att det inte passar så bra nu eftersom jag änså reser varje vecka i jobbet och gärna vill trivas hemma däremellan..
Hemma är mitt val och behov av motvikt till ett stressigt jobb med mycket resor.
Och det är en stor skillnad med hus på landet än att ha en lägenhet i stan. Är inte lika lätt att bara lämna allt och åka som då man kan hyra ut lägenheten för en tid då man bor i en studiestad jämfört med hus på landet där också alla mina rötter är... Är lite svårare att få hyrt ut huset för nån månad åt gången i en liten by än en lägenhet i stan. Dessutom anser jag mig inte ha råd att inte jobba... Visst allt gå att ordna om man vill men jag har inte heller velat släppa allt och åka iväg...
Men jag har visat mitt genuina intresse för resan och med jämna mellanrum önskat henne att allt är bra ...
Skulle inte vara så sårande om det inte var en så nära kompis som man har berättat en massa åt, som vet mina drömmar om familj och så...
Men det bli väl nog bra bara man får utrett detta, känns bara inte riktigt som jag vill vara vän på dethär viset utan som att jag har mist en mycket god vän...
Mars 
GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET 
