Vi över 30 som längtar efter första barnet

Har hört att detta blir ändrat andra trimestern... Jag har haft kollegor (manliga) som klagat på frun/sambons enorma lust,,,

Jodå, du tolkade mig rätt... jag är gravid... för FJÄRDE gången (7+4 idag)...ja, alltså... det är ju hemskt "roligt" att vara gravid, men efter mina tre missfall tar jag verkligen inte den här graviditeten för given och det gör att jag inte gläds över den som jag gjorde första gången. Jag hoppas, vad tiden lider och det går bra, att jag kan glädjas åt det.
Det som är bra, så här långt, är att jag var på VUL i måndags och såg ett hjärta och det har jag aldrig gjort innan. Jag tar oxå Trombyl, en blodförtunnande medicin som jag fått av min utredande läkare (man har ju rätt till utredning efter tre missfall om man försökt bli gravid i över ett år och det var inga fel på varken mig eller maken, utom då min höga ålder och det är ju svårt att göra något åt ;)

Irmelie: Jag tappade också sexlusten som gravid. Sex var helt enkelt ointressant. Ungefär samma symptom som när jag åt p-piller. Därför slutade jag med p-piller, det var lite väl effektivt   Jag märkte verkligen skillnad när jag slutade med p-pillren. Kul Irmelie att det snart är dags för dig att få ditt barn! 

Grattis Gris!

Jag förstår er om ni är försiktigt glada, har känt på samma sätt själv när jag var gravid senast. Blir jag gravid igen så får vi väl se hur jag reagerar.

Tycker att allt tar så fruktansvärd tid. Det var 5 månader sedan aborten, kan vi inte få göra vår ivf pgd snart!!! Jag skulle ju ha fött mitt barn ungefär samtidigt som Irmelie, känns som om tiden bara springer iväg.

Millan 

Tumhållning för er med ÄL och pepp till er som deppar!

EGO: VUL imorgon...spännande och läskigt.

Blir mer och mer irriterad över hur lite de gjorde vid våran utredning när jag läser alla andras berättelser. På mig gjorde de VUL och blodprov (sköldkörteln) och sambon fick lämna spermaprov. Inget mer! Inga fel hittades utifrån detta, fick beskedet att vi borde ha goda chanser att lyckas inom ytterligare ett år och om inte köra med IVF till hösten. Ingen kontraströntgen/spolning, inga blodprover för att kolla hormonnivåer under cykelns gång etc, och inget snack om pergo eller insemination. Hon sade också att bristen på ÄL-flytningar inte hade någon betydelse, men det vet jag inte om jag törs lita på :P. Tur jag har telefontid i februari...

Om lite mer än en vecka påbörjar vi vår IVF PGD!

Jag är imponerad över att vi får börja så snart!

Fick sticka mig själv i magen idag och med tanke på att jag är spruträdd så gick det jättebra faktiskt.

Känns bra att vara igång även om jag får påminna mig om att våra chanser inte är så stora att det ska lyckas.

Millan

Jag hade känningar innan BIM och var nästan säker på att den skulle komma... men så uteblev den... och så väntade jag en dag till... och en dag till... och en dag till.... tills jag gått över 7 dagar och brösten ömmade (inga mörkare bröstvårtor här som så många ställen skriver att man får när man är gravid, men kan bero på att jag är bröstreducerad)... Molvärk i magen som innan mens... känns som att den är på G liksom...

Hej hej!
Skönt med en aktiv tråd där jag (tyvärr) platsar. Har hängt på en annan tråd i över ett och ett halv år (www.familjeliv.se/Forum-4-47/m51631556.html). 35 om ett par månader. Påbörjade barngörarförsöken nov 2009. Lyckades "hitta" ägglossningen i 35-40 dagars cykler med hjälp av ÄL stickor först i maj 2010. Då funkade det på första försöket. Oj! Var det så lätt?!? Nej självklart inte. Missfall efter 5 veckor, skrapning. Fortfarande + vid återbesök. En skrapning till, besked om partiell Mola/druvbörd. Cancerrisk, lungröntgen, HCG provtagningar varannan vecka och gravidförbud minst ett halvår om HCG gick ner på 8 veckor. Nejdå! Det tog 10 månader istället. Minst ett års förbud från nollvärde alltså. Utplanat värde nov 2010. Engångs cellgiftbehandling skulle väl hjälpa? Nix! Utplanat igen, remiss för en veckas cellgifter. Då sjönk det i sista stund. Slapp mer cellgifter. Prover varje vecka. Sega värden. Godkänt värde först i april. Men... så hade det ju varit kvar någon rest från andra skrapningen hela tiden. Hysteroskopi i maj 2011, tog bort resterna. NU var det väl bra ändå? Efter en hel del argumenterande upphävdes graviditetsförbudet okt 2011. Fuskstartade sep 2011. Har nu gjort 5 misslyckade försök. Men vår historia har vi nu fått påbörja utredning nu. Tog FSH, TSH och prolaktinprover idag. Fast de där proverna syftar väl mest till att få reda på om jag har ägglossning och det vet jag redan att jag har via ÄL stickor.

Däremot var slemhinnan vid ÄL i slutet av aug 2011 bara 3.5 mm och saknade treskikt. Så jag misstänker att det är där felet ligger vilket kanske inte är så konstigt efter 4 operationer (första operationen var myomborttagning 2009 och hade inget med molan att göra men dess ärr var orsaken till att molavävnaden satt fast så hårt). Tiden är fruktansvärd! Har en hemsk tidsångest och rädsla för att några år till passerar och sen är det definitivt för sent. Rädd för att OM det skulle funka, råka ut för liknande igen. Och samtidigt går tiden långsamt mellan varje mål, varje ägglossning, varje mens och nu varje utrednings och behandlingspunkt.

Molatråden har också funnits länge och varit rätt aktiv men nu känner jag att alla där har kört om mig, blivit friska, blivit gravida, fått barn. Nu är jag också friskförklarad från molan och har kommit i en ny "problemfas". Och ni verkar vara ett gôtt gäng, som vi säger i Göteborg!

Någon här som bara fått behandling för att tjocka till livmoderslemhinnan, alltså inte för IVF? Någon som saknat men fått tillbaka sitt treskikt efter behandling? Någon som haft tunn slemhinna efter operation(er) och ändå fått upp tjockleken? Jag har sånt litet hopp kvar att det ska bli bra tillslut och önskar bara att det gått bra för någon annan som varit med om liknande.

//L