EGO:
Det gick bra på fertilitetsenheten. Allt såg bra ut, livmoder, äggstockar mm. Har helt sluta blöda nu också, vilket är skönt. Gravtestet visar dock fortfarande positivt, men det kan göra det ett tag till. Fick med mig ett gravtest hem som ska tas om en vecka, hoppas då att det är negativt. Känns både konstigt att skriva och att säga att man vill att det ska vara negativt... men det är ju faktiskt så. Inte så kul att visa plus när det inte är så. Jag frågade också om mitt tsh-värde, vilket var bra, 1,6. Har förstått av allt som skrivits att det är ett okej värde. På något sätt så känner jag att det är viktigt att inget är fel på mig, att missfallet beror på att det inte stod rätt till med fostret, det blir lättare att hantera då. Enligt läkaren finns det ingenting som visar att det är fel på något sätt, det var bara naturen som hade sin gång helt enkelt.
Efter diskussioner med läkaren så kom vi fram till att vi kommer gå på med nästa behandling när jag får min mens i mars. Vi kunde fått köra igång redan i februari, men av olika anledningar så får jag och mannen inte till det, han kommer vara borta en del i februari. Han är ju rätt viktig för att det ska gå och få till Känns ändå skönt att det dröjer ett tag, så att kroppen kan få chans att återhämta sig och att jag får ur mig alla hormoner. Samtidigt så hoppas vi ju på att det tar sig innan dess, så att vi slipper allt.
Denna gång kommer min Puregon-dos att ökas de första två dagarna, de vill att jag ska fler äggblåsor den här omgången. Fick 13 äggblåsor sist, varav 8 ägg plockades, 7 bra, men bara ett befruktat. Det känns också bra, det vore skönt med fler ägg och framförallt fler som befruktas och gärna något till frysen.
Idag känns allt lättare, dels för att man fått ställa frågor till en läkare och dels för att allt såg bra ut, trots allt. Det känns också bra att kroppen har återhämtat sig bra och relativt snabbt och sist men inte minst, att vi har en ny plan. Det känns också skönt att vi gjort allt detta tidigare, man vet nu vad det handlar om. Jag känner mig lugnare och kommer inte alls att vara så stressad inför allt.
Allt det här onaturliga, är nu för oss naturligt. Hoppas gör vi, självklart, att allt kommer att gå vägen denna gång. Men förväntningar, nej, det har vi inga. Inget vi gör kan påverka utgången av detta. Det blir som det blir och allt sker av en anledning, det är så vi måste tänka. Nu ska vi försöka att leva under tiden som detta pågår och vara lyckliga i det. Fokus får läggas på vårt hus som vi flyttar till under våren och fokus får läggas på oss, vår relation. Vi har varandra och vi är friska, det är det får vi ta vara på. Det kunde, trots allt, varit värre.
Har inte kommit ngt blod sen igår lunch! 
