Vi över 30 som längtar efter första barnet

Kaprifolen - Kör på!!!

Tea Time - Sååå ledsen för er skull! Det är helt naturligt att du känner som du känner, det har vi alla gjort, MEN känn ingen skuld!!! Man kan inte göra mer än man gör och man kan inte rå över hur det blir. Stor kram!

DubbelA och NICU - Är så himla avis på att ni ska iväg och resa, så underbart skönt för er. Tror att ni båda kommer hem med ett litet frö i magen. Miljöombyte och sol och värme is da shit för bebisverkstad tror jag

EGO: Måste bara delge ger er det här också, med tanke på att ni vet allt annat... Vi hade sex igår för första gången sen missfallet och det var sååå underbart, på flera sätt. Dels att vi hade lust och dels för att vi fick till det och att det var så jävla bra, hahaha!

Det gjorde det inte sämre att jag sen idag upptäckte att det är nu jag ska ha äl. Knäpp man är, men nu börjar man hoppas igen, även om vi vet att det är nästintill kört utan ivf, men, men, skam den som ger sig

Ja, usch, det är jobbigt med de där förvirringarna. Hoppas det blir plus!

Vad duktig du är!!!

NICU - Grattis!

Åsali - Jag ringde fertilitetsenheten på vårt sjukhus. Efter knappt 3 månader var vi på vårt första besök. Hoppas ni slipper gå den vägen. Tyvärr har ju många här i tråden hamnat i ivf-svängen...

Jättelycka till Maria! Spännande!

Åsali - Hoppas som sagt det tar sig så ni slipper hela ivf-processen, om inte lycka till!

Härligt Millan!

EGO: Slut på ledighet och imorgon gäller jobb. Usch!

Maria - Ja, första dagen... Mina kollegor vet om missfallet, värre blir det att tala om det för mina elever. De visste om allt innan jul eftersom jag blev svullen om magen och inte kunde dölja det. Har gymnasieelever och de är så gulliga och bryr sig så, så jag vet att de kommer bli ledsna. Känns konstigt att komma tillbaka som ogravid, när man lämnade stället som gravid. Men, men, det är ju som det är. Började m energiyoga igår och ska satsa på det nu, så får fokusera på att hitta inre balans och energi nu, så känns kanske allt lättare. Ska börja på akupunktur också tänkte jag

Jag tyckte också att det kändes jobbigt med en manlig första gången, men håller med Maria, de ät så inne i sin yrkesroll, så när man väl är på plats så har jag aldrig upplevt det som något obehagligt. Kan till och med tycka bättre om manliga än kvinnliga, tycker att manliga är lite mer försiktiga och lätta på handen, kanske för att de inte vet hur det känns. Eller så beror det på att jag numer är så van att ha någon grävandes där nere, det blir ju så efter ett tag med IVF-processen...Ja, det är så jag tänkt mig det, bara leverera och sen gå vidare. Har märkt att det är så jag gör när jag berättar för dem som inte står så nära, bara säger det, som med en axelryckning, så jag framstår säkert som ganska kall och att jag inte bryr mig. Men det är mitt sätt för att klara av det, jag fixar inte att folk blir sentimentala och tycker synd om mig, då bryter jag ihop. Var och fikade med en kompis förra veckan och hon började gråta när vi satt där, blev jättejobbigt. Men sen kom det fram att hon haft ett missfall liknande mitt för inte så länge sen. Vi har aldrig pratat om det, men nu när det här hände mig så kom allt över henne, plus att hon självklart förstår vad vi gå igenom. Blev ett väldigt bra och öppet samtal kring allt som har med missfall att göra, skönt.

Det är ju det här som är så svårt, alla bär på sitt och inte förrän någon pratar öppet om jobbiga saker så kommer det fram vad andra går igenom. På något konstigt sätt så tycker jag att det ger tröst, att man kommer många runt omkring sig närmre, plus att man vet att man inte är ensam.

Hur har folk i din omgivning reagerat?

Det är ju väldigt märkligt att hur länge man än är ledig så är det såååå mentalt jobbigt att man ska behöva släpa sig iväg, trots att man vet att det är helt ok när man väl är på plats.

Hoppas du tar dig igenom dagen