Vi över 30 som längtar efter första barnet

Men brukar det inte bli så efter ett tag? Kroppen vänjer sig helt enkelt vid graviditetshormonerna och reagerar inte lika starkt. Men förstår din oro eftersom du har varit med om missfall förut.

Jag trodde aldrig jag skulle bli så här nojig!  Har i princip lovat mig själv innan, men det är ju omöjligt att inte oroa sig. Jag är orolig för att jag inte är illamående, även om jag vet att det är ganska vanligt också. Jag oroar mig överlag över att jag inte har så många symptom, "endast" större bröst och lite ont i magen nu och då. Igår åt jag dessutom lever till lunch och visste inte vad jag skulle ta mig till när jag någon minut senare insåg att "shit, det är ju totalförbud på att äta lever!" (tydligen är det höga doser a-vitamin i det och det kan vara skadligt för fostret). Googlade som en galning och kändes inte bättre när man läste att nu i vecka 7 sker den mesta utvecklingen och det är extra viktigt att ta hand om sig... Spydde i panik upp det jag kunde och ringde sedan BM som lugnade mig med att "en gång är ingen gång, men tänk på det i fortsättningen".

Igår kväll fick jag dessutom ganska ont i magen, som om någon drar i naveln inifrån magen. Fick det efter ganska hård träning så tänkte att jag kommer aldrig att förlåta mig själv om nåt händer. Men är lite lugnare idag och har insett att det nog bara är växtvärk.

Absolut inte meningen att beklaga mig över graviditetskrämpor, vet att det är det sista man vill höra och läsa om när man själv försöker så intensivt att bli gravid!  Också en sak jag lovade mig själv, jag skulle aldrig beklaga mig över NÅT som hade med graviditet att göra, bara jag fick bli gravid.  Bara att inse att det är svårt att inte oroa sig, men det kanske bara är en övning inför vad som kommer sen, när bebisen väl kommer ut.

Kan bara instämma med de flesta, jag läser allt men hinner inte kommentera allt, hinner knappt läsa allt.  Vissa saker känner man igen sig i och då är det lättare att kommentera nåt vettigt och så kanske man borde jobba lite på dagarna när man sitter på jobbet också...

Men det är skönt med en tråd där de flesta har samma funderingar och tankar, det är så skönt att ventilera alla skumma idéer man får!

Ernlia- Visst det kan bli så och det är himla lätt att kunna råda andra (tänker på mig själv som gett råd) men när man själv sitter här är det svårare att vara rationell... Det beroer på min historia som jag nojjar mig när jag tänker efter så hade jag gravidsymtom i min första grav ungefär tills nu då blev det lite mindre och jag tänkte att så kan det ju vara men det slutade ju med att jag fick ma konstaterat i v 10-11. =( ...skit skit skit...

 Usäkta tråden inte meningen att dra in hit massa onödigt gravidnojja snack!

Tack för svar Okej, då kanske det är dags att köpa ett test.

Tack för svar Inte helt lätt att ha koll på allt, men får nog gå och inhandla ett test. Har enormt ont i brösten, men det kan jag ju ha kring mens, så har inte tänkt så mycket på det, annars mår jag som vanligt.

Låååånga samtal om barn i natt, ojojoj! Det är så himla läskigt och pirrigt detta! Men inget beslutat ännu...men det kommer nog inte dröja så länge tills vi lägger ner piller...HJÄLP! Hihihi!

Oj vad jobbigt att gå och oroa sig över missfall och andra problem hela tiden. Men jag kommer garanterat också göra det när/om det väl blir dags. Själv så går jag just nu och är nervös att mitt jobb ska göra det svårare att bli gravid. Det är nämligen förenat med mycket stress. Jag försöker hålla stressen borta men det är inte så lätt. Igår t ex blev jag tvungen att jobba 08-06 och sen panika iväg till jobbet igen efter 4h sömn.. Är det nån som vet hur stress påverkar om man väl blivit gravid? Kan sånt orsaka missfall eller är det bara kromosomfel och sånt som gör det? Vet ju att stress kan rubba ägglossning och sånt så det är svårt att bli gravid..

Jag för min del tycker om att ni som har blivit gravida i tråden fortsätter att hänga här och prata om era nya tankar och bekymmer som kommit i och med ert plus. Vi hänger ju ihop...vått och torrt, gravida och ogravida!

Igår var det alltså glad gubbe och efter mkt om och men och skratt så fick vi till lite mys även igår kväll. Ingen av oss var sugna på sex och så fort vi började göra ansatser fick vi hysteriska skrattanfall...

Nu fråga: Glada gubben var igår (ingen idag).... ska man sexa till det även i kväll eller vad tror ni?

 

Ojdå, då kanske det är så... Tack så mycket för svar och lycka till med kissen!

Vill bara tacka er alla underbara tjejer för alla svar! Tycker också att det är en jättetrevlig stämning här och det känns som en jätteskön ventil när man har tankar i skallen, plus att det är så mycket som man upptäcker att man inte har koll på när det gäller sig själv och sin kropp  

Ljusrosa flytning i förrgår, inget igår, lite ljusrosa flytning imorse, men inget mer, ömma bröst annars bra. Får gå och köpa sticka på hemvägen idag tror jag...  

Appropå lutfas och antal dagar i menscykeln.. Jag har suttit och räknat mina dagar sedan jag sluta med piller för drygt 3 månader sedan. Första 3 ÄL var 28 cykel och 11 dagar lut. Så i all stress förra månaden så blev det 24 dagar cykel och 10 dagar lut. De är som mannen säger, tjejer har de inte lätt! Nästa ÄL bör nu vara någon gång tor- sön, testar varje morgon nu.. Vill så gärna att det tar denna gång!!! Undrar vad som hände med min "händer det så händer det" attityd?? ; )