Lavendia skrev 2010-12-29 15:27:18 följande:
Lite sympati är faktiskt det minsta man kan begära! De förstår nog inte hur jobbigt det är och hur gärna man vill. Förra gången jag fick mens sa jag det till min svärmor som jag gillar jättemycket och hon brukar ha mer empati än mina föräldrar som bara säger tänk inte så mycket på det, vi pratar inte mer om det för det sätter sig på hjärnan. Men till och med hon sa bara "tänk inte på det där, du tänker för mycket på det, nu pratar vi om annat". Så nu håller jag tyst. En av mina bästa vänner försöker också, i över ett år nu och hon fick också sin mens så vi kan trösta varandra på nyårsafton. De har dock en sen innan vilket är lyxigt!
Jag deppar med så du är verkligen inte ensam..
Så skönt att höra (igen!) att man inte är ensam!!!
Trode verkligen min bästa vän skulle ha mer förståelse, är ganska så chockad faktiskt. Jag hade asont vid ÄL och var lite oroad och ringde idiotbarnmorskemottagningen som hon också hatar och fick idiotsvar som vanligt därifrån. När jag sedan talade om det för henne fick jag bara ett jaha tillbaka. Sedan ingenting inte ens en fråga om jag mådde bättre!?!?! OK hon är gravid och har fullt upp med det men LITE tankar på andra kanske man kan förvänta sig att hon har kvar eller?
Så skönt att prata med sambon nu också, han var också lite deppad, men det är också skönt att känna hur mycket man VILL ha barn med just denna man!!! Nu kommer det inte kännas så läskigt för nu vet vi ännu mer att vi vill, så alltid något och alltid skönt att veta att kroppen funkar!!!
LAVENDIA: Har lite dålig koll...men hur ligger du till i försökandet? Försökt länge?