I efterhand så hade jag gärna haft min man med mig, trodde inte att det skulle vara så jobbigt, så tyckte att jag klarade mig själv. I mitt fall så blev det lite krångel, blev som att mitt inre krampade och tryckte ut slangen som skulle spola in vätskan, så fick göra om det hela 3 ggr innan det hela kunde genomföras... T o m bm och läkaren sa att det var höjden av otur att det strulade så. Men det är lite typsikt min tur också...
På vår första IVF-träff så fick vi träffa läkare och prata igenom upplägg. Blodprover togs på oss båda och gynundersökning på mig. Sen fick jag tid för spolning och mannen lämnade ett spermaprov. Han fick lämna ett till strax efter för det första var väldigt dåligt. När det konstaterats att det var för få spermier som var problemet och att allt var bra med mig, så blev vi kallade på ett nytt möte med läkaren som då hade en plan för vilka sprutor o s v som jag skulle sättas på. Efter det samtalet gick vi till ett annat rum och fick sitta med en bm och gå igenom alla sprutor, papper och sprutscheman och vi fick testa att förbereda sprutorna och min man fick testspruta mig i magen så att hon såg att han kunde ladda och ge mig den. Eftersom jag inte fixar sprutor var det uteslutet för mig att sticka mig själv. Det sista mötet innan vi sen körde igång, d v s, det med sprutgenomgångenm tog ca 1 och en halv timme. Efter det kändes det som om man faktiskt hade koll och vi kände oss väl omhändertagna.
Blodproverna jag tog visade på att jag har gott om äggreserver och att mitt tsh-värde var bra, d v s sködkörtelnivån. Har man problem med den så sätts man oftast på medicin innan man kan köra igång med IVF.
I o m att de hittade ett fel hos oss, så sattes vi på IVF/ICSI på en gång, då det inte finns mycket man kan göra för att få fler spermier. Det har också med ålder att göra. Enl min läkare så drar man inte ut på det i onödan när man passerat 30 och aldrig varit gravid innan.
Allt är väl också väldigt relativt i o m att vi alla är olika som individer, så det är nog därför de säger och gör olika med alla. Jag tänker att de vet vad de gör och jag litar fullt ut på alla på fertilitetsenheten där vi går, annars bli man ju dum i skallen.
Japp, det var vår resa, så långt. Fortsättning följer, med IVF nr 2.
Lycka till alla!