Vi över 30 som längtar efter första barnet

Haha.. ja, den tankan har slagit mig Men det är ju som en drog, FL! Och exakt, det här är en så mysig tråd!

Hm, känns nästan som en julklapp när man sätter igång datorn och ser att det är nya inlägg i de trådar jag hänger

Härlig dag. Vilket väder o vinterlandskap! Jag har börjat berätta för några få utvalda vänner att vi verkligen försöker få barn och jag är faktiskt riktigt glad att de vet det. Hade ett helt underbart telefonsamtal med en fin vän i morse. Hon ska ha barn om några veckor och har gått igenom alla de här "vill ha barn" tankarna och åh va mysigt det va att prata med henne! Även om hennes gaviditet såklart också. Är så innerligt glad för hennes skull!

Jaa, så kom nu en middag upp imorrn.. och tja, det här med alkohol igen. Jag VET att jag är en av dem som sagt att nåt glas inte kan skada.. men nu sitter jag här och funderar... Ägget om det nu är befruktat, kommer ju knappast ha hunnit fästa imorrn, om det nu ens hade tänkt göra det den här månaden... Men kan det va svårare att bli gravid om man dricker?

Ni hör ju hur nojjig jag låter.. men vad tror ni?

Absolut! Kunde inte hålla mig från att göra ännu ett ÄL-test (fick utslag i ons kväll) och det är fortfarande positivt, så blir till att mysa idag igen Hehe. Har tidigare aldrig gjort fler test efter första positiva, men fick för mig att kolla om ÄL va över.. men tydligen inte ännu!

Haha,... min kära man klagade förra månaden på för lite sex (va inte supersugen på sånt i väntan på operationen och allt sånt) men det känns som vi är på god väg att ta igen det vi missade då

Mjo, det blir nog kanske ett glas vin. Kece är ju go.. vi skulle kunna gå hem från middagen, men det är 3 km i nattsvart mörker (ute på landet) och som kece så fint sa... "Ta ett glas du så kör jag, det kanske är det sista på ganska länge och än ska det väl inte påverka, vad jag förstått" De vi ska till vet i o f sig om att vi försöker få barn. Det är är keces kusin och den enda han berättat för.. så är jag chaffis så kommer det bli många frågor antar jag!! Men i o f sig så skulle jag faktiskt inte ta illa upp då de vet att vi vill...

Vilka underbara nyheter!

Gu va jobbigt att ha det så! har du kollat upp det? Det kan ju va att du behöver få hjälp att få igång ägglossningarna ordenligt, om det skulle visa sig att du inte är gravid.

usch.. sorry, det här kommer bli ego

Är ledsen, besviken, rädd, orolig och arg. Fick ÄL-utslag i onsdags kväll och vi har verkligen gjort allt vi kan för att baka bebis denna månaden. och då jag förra veckan fått veta att cystan är borta och allt ser ok ut, så har jag haft en sån härlig känsla av att allt kommer gå bra och att vi nog kommer kunna få barn ändå (är livrädd för att inte kunna få barn) och att min kropp kanske ändå funkar som den ska..

Tills nu i kväll... Var på en trevlig middag, men den slutade i tårar. Inte långt innan vi skulle åka hem, gick jag på toa. Och tro på fan att mina mellanblödningar börjat igen. Hallå!!! Det är ju inte ens 3 dygn sedan ÄL-utslag, vilket betyder att det är på tok för tidigt för de där nidisarna folk pratar om... När jag kom tillbaka till bordet satt de och pratade om barn... Paret vi var hos vet att vi vill ha barn, om cystan o allt.. men de tror väl att allt är i sin ordning nu när operationen inte behövdes etc. Så tja.. jag klarade helt enkelt inte av att hålla ihop mig själv och tårarna började rinna. Suck. Vilken sordi på en trevlig kväll.

Ärligt talat.. Måste det va så jäkla svårt? Kan inte allt bara va lätt ngn gång? Kan jag inte ens få tro i en månads tid att min kropp funkar som den ska?? Är rädd för att ringa gyn igen på måndag och bara bli avspisad att allt såg så bra ut för en vecka sen. Herregud, verkar svårt att bli med barn när man har ständiga mellanblödningar mellan ÄL och BIM.

Suck. orkar inge mer. Just nu känns det rätt svart. kanske ska börja med preventivmedel igen bara för att slippa den här jäkla pressen o oron. Liksom säga till min kropp att "jag skiter i om du funkar eller ej, nu är det ja själv som bestämmer att det inte ska bli nåt". Typ

Det va precis samma månaden jag sökte hjälp o fick reda på cystan. Det är superlite som kommer, bara som lite brunt och det är lika idag.. och känner på mig att det kommer va lika varje dag fram tills mens - precis som förra gången.

Ärligt fattar jag inte riktigt hur jag ska orka. Den här jä--a skiten går ju ut över jobb, vårt förhållande (kece är underbar, men vet inte riktigt hur han ska bete sig när jag är nedstämd), min ork att göra nåt.. :( Får lust att bara sticka iväg o resa.. det va nåt jag gjorde förr i tin när det va nåt som va jobbigt. Inte lika lätt med hus, min kära kece etc

En teori som jag har är att det är ena äggstocken som är knäpp.. det va bättre förra månaden o då kanske det var den andra som va i bruk. men inte vet jag. Suck

Rätt säkert då det inte ens gått 4 dagar

Nja, ärligt va ja så omtumlad vid undersökningen då operatonen inte blev av, så jag frågade inget om mellanblödningar, eller inte så mycket. Hon sa mest att det kunde ha varit alla olika hormonella preventivmedel som jag haft som rubbat mina egna hormoner och att jag inte ska äta mer sånt. Sen att en lutealfas på 10 dar inte är nåt att va orolig för, men däremot 3-4 dagar. Nu är det ju inte mens jag fått 3 dagar in i lutealfasen, utan mer spottings. Men jag vet inte hur jag ska bete mig, om jag ska ringa eller ej. Pratade med en fin vän som är läkare i morse (dock ej gynekolog utan ortoped) men det kändes bra att få en läkares ord på det hela. Han är rätt lugn och menar att "låt kroppen blöda, det kommer gå bra. Och är det nån knas, så finns det så många behandlingar idag att du inte borde va orolig". Lätt för honom att säga...

Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska göra. Samtidigt är det en massa pirr och konstigheter där nere, men antar att jag kanske bara känner av att slemhinnan blir tjockare eller nåt sånt. Kändes precis likadant förrförra månaden då cystan hittades. Och kissnödig en massa. Men jag tänker som så också... att om jag har endometrios, så växer ju livmodersslemhinnan som finns utanför livmodern under lutealfasen, så då är det väl inte så konstigt att känna av det heller antar jag.

Rädd att gyn bara avvisar min oro om jag ringer imorrn.. men kommer ha svårt att låta bli att ringa. Om det blir spottings i två veckor nu innan mens, så vill jag gärna ha hjälp att få bort dem nästa månad. Ena läkaren jag träffade första gången pratade nåt om nån sån medicin.. antar att det är gulkroppshormon, som äggblåsorna ju ska utsöndra efter att ägget släppts, så att livmodern blir redo för att ta emot ett befruktat ägg....Just nu känns det ju som att det borde va nån vajsing på mina hormoner...   Nog om mig!

SannaK: Trist. Usch för tant röd!!! Hon borde utrotas bland oss som vill bli med barn!

Änglabitch: Än är ju inte hoppet ute om du har några dagar kvar till BIM! Håller tummarna!

Polarlantis: Jag skulle nog ha börjat lipa om jag varit i den situationen just nu. Tungt, speciellt som man själv hoppas på att snart få ge den överraskningen!

Angående vilja ha barn: Det har inte jag heller velat tidigare, så här är en till som velat göra allt jag själv vill för mig själv.. Dvs plugga, resa, festa etc etc... Men så har jag tidigare även varit en ständig singel, så tanken har väl inte riktigt slagit mig innan jag träffade min man heller. Nu vill jag mer än nåt annat och har svårt att tänka på nåt annat och se en framtid utan barn.

Måste bara säga en sak. Tack alla ni här inne för att ni är så goa och för att ni finns. Vart skulle jag annars skriva av mig och träffa så många härliga tjejer med samma önskan, tankar, funderingar och sån omtänksamhet som finns här!

Helt klart bästa tråden!! LIte lustigt att sitta och prata via Internet om saker som man inte berättar för typ nån annan att man är rädd för, tänker på etc. Men skönt är det