Kattflickan skrev 2010-12-02 22:19:54 följande:
Hejsan flickor!
Jag blir lite avis på er som känner på er när ni har ÄL och när ni blir gravida. Själv märker jag inte ÄL alls och den månad jag var gravid var väl den enda jag inte kände nåt. Enda gången jag inte tittat på graviditetstestet när det ändrade sig. Var helt övertygad om att jag den månaden inte var gravid. VIlket jag var. Jag måste känna min kropp för dåligt!
Millan
Håller med dig
Millan. Jag blir också avis på sånt. Jag har inga som helst känningar av min ÄL och har aldrig haft. Därför var det förra månaden skönt att få bekräftat att jag hade ÄL, enligt stickorna. Hoppas att de ger utslag även denna månad, så att man inte blir knäpp pga det också... räcker ju med allt annat...
När det gäller barndiskussionen, om mannen är mer sugen än man själv, så är det nog ganska lika i vår relation. Min man vill absolut, framför allt nu när vi faktikst bestämt att vi vill

men han tycker också att det är viktigt att jag inte hänger upp mig för mycket på barnverkstadtänket, han är lite mer laid back än vad jag är. Så när det gäller ett glas vin mellan ÄL och BIM så tycker han att det känns sundare än om jag ska gå och få alkoholförbud innan vi ens vet om det är något.
Är också en av dem som aldrig varit helt barngalen. Tycker om mina närmsta kompisars barn väldigt mycket, annars har aldrig barn gett mig någon wiiiie-känsla. Har heller aldrig känt av den berömda klocka, förrän nu då, hela 33 år vuxen. Bättre sent än aldrig?
Tycker det är fantastikt skönt att i den här tråden få läsa om många som har samma känslor och tankar kring barn, inte bara när det gäller själva göra-barn-situationen. Jag har helt klart tidigare känt mig lite konstig när man hört vänner och bekanta prata barn och allt vad det innebär. Så...TACK alla goa tjejer för att jag får känna mig normal