Vi över 30 som längtar efter första barnet

Attans Uppsara, inte vad man vill uppleva, även om det som flera sagt, är så pass tidigt att man kanske kan glädjas åt det faktum att man kan blir gravid i alla fall...
Varm kram!!

Uppsara - inser nu att jag helt sonika förutsatte något innan du med säkerhet visste - ledsen för det! Och kram igen!

Tänkte tempa den här månaden men kommer inte loss och tar in termometern i sovrummet, kommer alltid på det när jag väl gått upp och rotat runt lite - och då är det ju försent... Om jag förstått rätt ligger man på samma temperatur hela tiden från mensens första dag fram till äl har varit och sedan höjs den? Så man skulle i och för sig kunna börja nu, drygt en vecka innan äl?

Vill bara säga att det absolut inte gör mig något att man har sina låga dagar ibland - och ändå skriver. Vi har dem allihop (av olika orsaker) och om det hjälper att ventilera - go ahead! Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje, eller hur man nu säger!

Millan - jag har varit inne på din teori tidigare! Det borde inte ha något med att göra vilken dag innan BIM man testar, utan hur många dagar efter äl istället. Jag som har hyfsat kort lutealfas - 12 dagar - skulle ju bara vara en vecka efter äl för att testa på BIM -5 - det kan väl knappt vara möjligt? Har man en lutealfas på 16 dagar och testar på BIM -5 har man ju hunnit gå 11 dagar efter äl - alltså större möjlighet att det fäst och börjat bildas hormoner.

Undrar nu då - hur långt efter äl kan man börja testa...? For future reference... Av någon anledning har jag en bra magkänsla för egen del den här gången. Men det får man väl äta upp sen!

Ska göra precis samma sak den här månaden - har börjat tempa de senaste två dagarna (idag hade jag 36,3 - sval!) bara för att få bekräftat att det släpper också.

Ceke, så fruktansvärt för din vänner! Tröstkit tyckte jag lät bra - sådant som man inte skulle orka att fixa själv och sen är det nog att fråga "vad kan jag göra för dig?" som gäller. Man kan ju aldrig veta hur någon som förlorat någon vill ha det - vissa vill prata om det, vissa vill att man bara är som vanligt, vissa vill bli distraherade osv...

Jag är rädd för att få ett sjukt barn och vi kommer att göra KUB tror jag. Vill dock inte veta exakta siffror, utan bara om man har hög eller låg risk - får man hög risk så får vi diskutera om vi går vidare med fvp. Andra saker kan man ju inte förbereda sig på utan får ta OM det kommer.
Var hos min pappa idag och fick veta att min brorson (han bor i USA) faktiskt inte utvecklas som han ska. Vi ses inte så ofta - sist jag träffade honom var på hans tvåårsdag för 1½ år sedan. Nu har det visat sig att han dels inte hörde ordentligt, vilket de löst med rör i öronen och sedan att han inte talar som en 3½-åring. Jag trodde såklart först att det i så fall berodde på att han inte hört, men det hade liksom inte förändrats något + att han hade lite annorlunda beteendemönster - det tydde eventuellt på någon form av autism. Tyvärr är det så att de nu bor i USA och min bror är lite irriterad på skillnadern - i USA fokuserar man nu på att komma åt symptomen och har tagit honom ur vanliga förskolan för att ge honom specialspråkträning. I Sverige hade man gett sig på att ta reda på VAD som är problemet, inte gett sig på symptomen... Menmen, vi får hoppas att de kommer fram till något - min bror står ju på sig också med at rätt saker måste undersökas, bara att det inte görs på automatik som det gjorts i Sverige.

På tal om bröllop och tackkort - jag och maken satt just nu och avslutade det hela - nu är det bara frimärken som fattas! Det har tagit en evighet, hehe, först att sätta foton i själva korten, sedan att skriva ut och klistra in "allmän" text i dem, sedan adressera alla kuvert och sedan skriva en personlig hälsning i allihop + att vi skulle se till att alla "övriga" fick något; cateringfirman, stället vi var på, fotografen osv osv... Puh... Jag är glad att vi inte pysslat mer - vi beställde i princip färdiga kort och ändå har det tagit oss så lång tid...

Ceke - du har kanske rätt i det där med att det inte är lätt här heller, men man får för sig att man i alla fall börjar i rätt ände här, att man försöker få reda på vad som är problemet (det kanske man ändå kan få kämpa för såklart), istället för som nu där man fokuserar på det symptom som visar sig - han pratar inte så mycket som en 3½-åring borde och då får han specialträning i det, utan att veta VARFÖR han har problemet... Det är inte omöjligt att det är någon form av högfungerande autism han har, lille brorsonen... Svårt att tro att det är något "fel" på honom - han är absolut vääääärldens sötaste unge; hans mamma är färgad så han har stora bruna ögon och stora bruna lockar i håret... (Jag vet att det inte har någon betydelse, men svårt att tro när man ser ut som en liten ängel...)

Vi var i samma klass - 93 gäster och ca 65 "konstellationer" - och jag gav mig den på att jag inte skulle sitta med något sådant, vet ju hur tålamodet brister efter ett tag...så vi beställde färdiga. Men det blev ju ändå flera moment - stoppa in foto, klistra in text, skriva hälsning, sätta band runt, adressera kuvert, stoppa i kuvert och sätta på frimärken... Nu ligger i alla fall alla i en låda och ska tas till postlådan, så vi ska trängas med julkort och sådär! :)
Skönt att värdena var bra! Jag har läst att spottings kan ha samband med b-vitaminbrist, men då är inte fallet så för dig, kan man tro...?

Kan tänka mig hur mamma kände då - jag har två äldre halvsyskon på pappas sida, så de visste ju att pappa kunde, men det tog dem 14 månader att bli med mig... Vet inte om det berodde på att mamma gått på p-piller redan på 60-talet - de var av en annan styrka då ju.
Min halvsyster (på pappas sida då) hade också problem - det tog dem nog två år att bli med första och då hade de ett missfall i v 15 också... När sedan lillebror kom räknade de ut att de haft en enda gång den månaden och det skiljer mindre än två år på mina syskonbarn!
Undrar hur ärftlig förmågan att få barn lätt är...?

En som inte är miljönisse här, utan personalvetare - jobbar dock på ett företag som har lite med avlopp att göra...bland annat...

Har alla koll på hur era tappar känns? Jag har inte ens gett mig in och provat känna efter...
Blir lite nyfiken på den där boken - men eftersom vi inte berättat för någon att vi försöker känns det sådär att ha den stående nånstans... Får väl gömma den, tillsammans med termometer och tempkurvan, under madrassen!

Här hade det kommit sjukt mycket snö inatt, fick skotta mig ut till brevlådan och hämta tidningen och sen skotta uppfarten innan jag körde ut bilen - tack och lov för garage dock! Just nu ligger det ca 3 dm snö ute, superfint - och skönt att man slipper köra mer (jobbar 5 mil bort), nu är jag julledig!!

Ceke, gött att höra att det gick bra med gynekologen och att det  - förhoppningsvis - kommer att hända något bra nu!
Ernlia, lät bra för dig också, bra att fysiken är återställd, hur känner du för det mentalt...? Om man får fråga...
Millan - spännande, hoppas på att du känner rätt!
Irmelie - kan du ha blivit gravid igen...?

Ego - här börjar det närma sig ägglossning - i alla fall enligt flytningarna. Min temp gjorde ett skutt imorse från att ha legat på 36,3-36,4 hoppade den upp till 36,7 idag. Borde dock inte vara "den där" temphöjningen, då jag inte fått positivt på något ältest än (hade ett starkare ikväll än imorse, så ev i morgonbitti) och den inte "borde" komma förrän på juldagen eller dagen efter det... Ska bli spännande om Fertility friend räknar ut någon äl till mig... Vi sexade idag för säkerhets skull och kommer att göra det imorgon också innan jag åker på mitt håll. Vi firar julafton hos våra respektive familjer, som maken sa "nästa år är vi kanske fler och då vill vi inte dela på oss" - jag hoppas det!