Tack för tumhållningar. Känns skönt att ha er här, även om jag inte är inne så ofta. Tog idag kontakt m vår klinik för att fråga om vi kan få träffa läkare innan vi drar igång. Känner att jag nu är mogen för att prata om det som hände och har en massa frågor om fortsättningen. Förvånad blev jag när vi fick tid redan på ons! Skönt 
Ibland blir man överraskad åt rätt håll.
Saftis - Skönt att höra att det går åt rätt håll. Kram
Hej på er!
Tänkte rapportera från dagens läkarmöte. Jag kommer att sätta igång med korta metoden i dec eller januari, när beror på min mens. Den har varit lite knas sen missfallet, så vi får se när min kropp bestämmer att det ska bli av. Läkaren, var som vanligt fantastisk. Han svarar på frågor väldigt faktamässigt och lindar inte in i lull lull, sånt tycker jag om. Om saker är skit så vill jag att det sägs.
Jag kommer denna gång att byta preparat, från Puregon till Menopur. Han hade läget under kontroll, vilket vore konstigt annars, och kunde motiverat tala om varför han väljer det han väljer, känns skönt och tryggt. Det jobbiga med detta byta är att det är en lite krångligare grej med Menopuren, den ska ju blandas... Nån som haft den och har erfarenhet?
Det dåliga som idag kom fram, är att mina ägg verkar ha tjocka skal. Det i kombination med att min man har få spermier är ju inte alls till vår fördel. Mina ägg är svåra att ta sig in i även med nål (ICSI), så där har vi ju en bra förklaring på varför det inte vill sig naturligt...
Jag känner mig nu likgiltig inför det hela, kanske försvarsmekanism. Jag har inga förväntningar av något slag. Vi bara kör nu, för att, om det skiter sig, lägga detta på hyllan, för alltid. Det var lite så han sa idag, läkaren. Om vi får lika dålig befruktningsgrad denna gång, som förra, så kommer det nog inte att gå, inte med denna hjälp. Då lägger vi ner och låter livet ha sin gång, utan barn och vem vet, när jag är 42 kanske jag blir gravid naturligt 
Närå, men lite så.
Jag vill bara veta. Kan vi, eller kan vi inte få barn.Ovissheten kring om hur allt ska gå tycker jag är det jobbiga. Det är också jobbigt att hela tiden ha saker av den här sorten inplanerade. Jag tycker, helt ärligt, att det stör mitt liv. Nu kanske någon sitter och tänker, vad f...n vad hon skriver "jag" och "mitt" och det är för att det är så. Min man finns med mig, vid min sida. Men han gör allt detta för mig, för att jag vill. Skulle han bestämma, så skulle vi strunta i det hela och det skulle vi gjort från början. Det blir mycket "jag" i en sån här process, för det är min kropp som psykiskt och fysiskt får sig feta smällar. Faktiskt.
Tunnelseende på är det som gäller nu, försöka att inte tänka så mycket, göra alla förutsättningar runt omkring mig så bra det bara går. Det ska göras i form av att göra det som gör att jag mår bra och umgås med familj och vänner. Vara öppen om vad vi ska göra för att slippa folks nyfikna blickar och kommentarer. Jag har också redan nu pratat med min chef om att jag denna gång kommer att sjukskriva mig under behandlingen, för att slippa känna stress och press från jobbet. Jag ska denna gång gå in i hormonbehandlingsprocessen till 110%. Jag måste, för att kunna veta att jag gjort allt, för att sen eventuellt kunna släppa och gå vidare. Mitt i allt det jobbiga, känns ändå detta som rätt beslut. I magen känns ändå ett lugn och det är det jag letat efter att finna, i många månder nu. Och det, det känns skönt.
Ojojoj, detta blev långt!
Kramar
Varför blir det inte styckeindelning!!!! Gahhh!
Lavinia - Tack för orden. Har förstått att jag framstår som stark, men jag själv känner mig som allt annat... Förstår dig så väl. Jag och mannen turades också om att gråta, båda kan liksom inte vara knäckta samtidigt, det går inte. Känner också igen det där m att alla räknar med att.man får ett ägg tillbaka. De menar ju inget illa, men det är tufft att förklara sig hela tiden. Jag hoppas, hoppas, hoppas att ni snart slipper all skit och blir gravida. Jag tycker också att allt är svårt att förstå, med mognad, icke mognad av ägg osv. Det är ju en hel vetenskap. Jag försöker att inte analysera så mkt, utan lämnar mig i deras händer. Lättare sagt än gjort. Har du haft menopur tidigare? Jag är lite nervös inför att den ska blandas, till skillnad från Puregon, känns lite krångligare... Jag ska ta 225 ie. En ganska hög dos har jag förstått... Hoppas nu att äggen blir bättre och inte för få. Hoppas också att åtminstone ett litet ynka blir befruktat. Blir sååå.lycklig om vi får ett insatt ägg. Håller helt med dig om att all.gravidreklam är skitjobbig. Jag hatar den på tv också och har börjat koppla om. Du är inte alls extra känslig utan helt normal. Kram och trevlig helg!
Anwen- Vet tyvärr inte, har aldrig sprayat.
Kattflickan - Okej, skönt att höra att det inte är så hög dos. Mådde du bra av sprutorna? Tack för dina ord. DubbelA och Polarlantis - Tack.
