Vi över 30 som längtar efter första barnet
Lavinia - Inga ord i världen räcker till när något så här tragiskt sker... Alla mina tankar finns hos dig och familjen. Stor kram
Lavinia - Inga ord i världen räcker till när något så här tragiskt sker... Alla mina tankar finns hos dig och familjen. Stor kram
Anwen - Hur går det för er?
Lavinia - Du är med mig i tankarna hela dagarna... Kram
Anwen - Okej, det var ju luddigt svar, som vanligt
Som sagt, det är nog inte helt lätt att veta vilka alla olika biverkningar kan vara, alla är vi ju olika och reagerar olika. Hoppas att det snart ger sig! Är ju jättejobbigt när man inte känner igen sig själv. Då är det ju snart sprutdags! Hoppas att du kommer må bättre av dem. Ikväll lägger jag till spruta nr 2 och jag som redan är blå på hela magen efter bara en spruta per kväll...
Ni som kört IVF. Jag känner ingenting denna gång, i magen alltså. Menopur nu och Puregon tidigare. Av Puregon började jag svullna runt dag 3, 4 och nu ska jag ta dos 5 av Menopur och känner nada. Kanske bra kanske dåligt? Vad ska man tro. Vill ju inte må dåligt som jag gjort de senaste två gångerna med Puregon, men att känna något skulle kännas lugnande... Förstår nån mitt röriga inlägg?!
Saftis - Det låter mkt klokt att du ska prata med någon. Allt jobbigt ligger ju liksom alltid kvar, tills man orkar bearbeta det. När jobbiga saker händer orkar man ju sällan just då, men det är ju bra att allt får ta sin tid och att själen liksom känner när man är redo. Hoppas att det kommer att hjälpa. EGO - jag var idag på VUL och fick se en del äggblåsor som är på g. Blir ett nytt VUL på mån och sen troligtvis plock på onsdag. Jag är dock inte mentalt stabil... Bad om sjukskrivning, bröt ihop på frågan om hur jag mår, så nu tog jag emot kuratorshjälp som erbjöds mig. Det här är tufft den här gången och känner mig inte stark i psyket, som jag brukar. Hittar liksom inte min inre kraft... Jag orkar bara tänka på en dag i taget och en spruta i taget. Det knöt sig i magen när jag klev in på kliniken, det väcker många känslor. Jobbiga känslor. Skönt ändå med en bra läkare och förståelse för att man är skör. Jag klarar det här också, det vet jag. Men det tar på kropp och själ...