Vi över 30 som längtar efter första barnet

Inga ägg befruktades. Nu lägger vi ner allt som har m barn att göra.

Tack alla för omtanken! Det känns sååå surt... Nu börjar nästa fas i livet. Acceptera att man kommer att vara barnlösa. Känns konstigt att tänka och ännu konstigare att skriva... Känns skönt att jag har kuratorstid i veckan. Jag och mannen ska också få tid hos läkaren för att prata igenom allt. De på kliniken har varit så fantastiska på alla sätt och jag lider med dem när de måste lämna besked av den här sorten. Jag känner mig tom och måste nu hitta kraft för att veta vad jag nu ska göra med mitt liv. Fokusera på allt bra vi har är det som krävs nu, annars går jag under. Jag och mannen turas om att gråta, men han är mest ledsen för att jag är knäckt. Men vi har varandra och vi blir starkare än nånsin tillsammans. Nu åker vi på impulsminisemester och slickar våra sår. Tiden kommer göra att det man är i just nu bleknar. Men det är tufft. Jättetufft. Kram till er alla

Lavinia - Vad glad jag blir att höra ifrån dig! Förstår att det inte är prio att skriva här. Du får så gärna höra av dig när du orkar och vill! Ta hand om dig och pyret! Varm kram

Tack alla för omtanken. Jag har slutat gråta nu. Nu är jag mest arg, så j...la arg! Hela tiden! Var hos kuratorn igår och hon sa att det är sunt. Väljer att tro på henne så att jag inte behöver tro att jag är helt dum i skallen. Vi ska träffa läkaren nästa evcka och få en genomgång av vårt protokoll och det är det som blir vår riktiga dom. Skönt, men jobbigt. Jaja, så är det...

Anwen - Härligt! Du har mina tummar! EGO - För oss är IVF skit. Vi är utdömda, blir inga fler försök. Få spermier och ngt fel på mina ägg. Så är det. Skönt att det är fel på mig också, på ngt konstigt sätt. Tänk vad konstigt det är när man liksom inte ens kan få hjälp på hjälpstationen... Man känner sig maktlös, tom och värdelös. Vidrig känsla. Men men. Livet fortsätter, på något sätt går det. Vi pratar om äggdonation, men vi är inte där än, vet inte om vi kommer dit, i hjärta och gärna. En dag i taget. Andas. Försök lev. Var finns rättvisan i all j....la skit!?

Hjärna så klart!

Anwen - Stort grattis! Så underbart! Jätteglad för er skull!!!  

EGO:
Mår faktiskt helt okej, Konstigt vad man klarar av. Efterhand blir ju allt vardag och normalt, man har ju liksom inga andra alternativ.

Tack alla snälla ni för fina ord och, nej Smiley, no hard feelings IVF funkar för många, men det hade varit skönt att vara informerad och inställd på att det för väääldigt många inte funkar alls. Precis som man trodde att man skulle kunna bli gravid naturligt och så får man en kalldusch när det inte går, så blir kallduschen ännu kallare när man kvalar in i, vi-kan-inte-ens-hjälpa-er-med-IVF/ICSI-gruppen... Ja, ni som hängt här ett tag förstår nog vad jag menar.

Våra diskussioner går nu runt kring äggdonation. Vi är inte helt där än Kattflickan, men vi har beslutat oss för att påbörja utredning för det. Väntetiden tar vi sen som betänketid. Iband orkar jag tänbka på allt vad det skulleinnebära och känner att det är väl självklart att jag vill, men ibland orkar jag inte tänka så och kommer in på en massa konstiga saker som att jag inte skulle kunna ta till mig det barnet och att jag bara skulle tänka på att barnet inte bär mina gener. Låter helknäppt, jag vet, men tankarna skenar och går inte att kotrollera.

Jaja. Det är livet för oss just nu.

Kram på er! 

Anwen - Hur mår du?

Mumwannabe - Grattis!!!

Anwen - Vad skönt att du känner av graviditeten! Hur gick VUL ? Bra hoppas jag! EGO: Vi har haft vårt kuratorssamtal, vilket är detsamma som att vi är utredda för att ställas i äggdonationskö. Så nu står vi i kö. Inte mer, inte mindre. Vet inte än hur vi kommer göra. Det går upp och ner. Ibland vill jag och ibland inte. Lite labil. Minst 6 månaders väntetid. Det är ju inte bara. Många stora viktiga frågor att ta ställning till och det går och vrida och vända på det mesta. Har ju hängt här i tråden ett tag och har inte hundra koll på alla och allas turer. Är det någon som tagit emot ett donerat ägg och vill delge sin berättelse? Hur tänker du kring äggdonation, oavsett om du gjort det eller ej? Vill så gärna ha igång lite diskussioner kring ämnet. Finns inte så mycket att hitta tycker jag, mer än fakta och den kan jag. Hur ser olika personers känslor och tankar ut? Mannens kontra kvinnans tankar osv. Tacksam för svar. Kram