Änka- Saknar närhet

Jag känner precis igen mig i vad du skriver. Jag miste min man för 3 månader sedan och blev ensam med ett barn. Jag tror det är fullkomligt normalt att känna så.

Varm kram till dig från en i samma sits!

Änka här med - oj så du har redan träffat ny kille! Men vad roligt för dig, snabbt tycker jag dock men det är ju som du säger, och som vi som förlorat nära anhöriga tyvärr fått "lära" oss - vem vet vad som händer i morgon? Så kör på du om det verkligen känns rätt i hjärtat. Varför vill du ej berätta för dina föräldrar etc? Lycka till!

Kanske har du som levde med cancern och döden ett tag kommit längre än mig som det hände helt hastigt och oväntat för? Min man dog för 4 månader sedan och jag kan inte alls föreställa mig att träffa någon ny på läänge... Har inte alls bearbetat min sorg färdigt. Sen så hör också till saken att jag ej kan få fler barn vilket har bidragit till problem med min kvinnliga självbild och självkänsla. Och - vem vill ha mig - änka med ett barn och som ej kan få fler barn? :(:(:( Inte ens fyllt 30 år och redan "slut" som jag känner det, och det är jag så himla ledsen för, att jag aldrig får bilda familj.

Här har du en till som förstår. Jag miste min man för 3 månader sedan och jag saknar närheten jätte mycket. Vi kramades och pussades mycket och satt alltid nära varandra i soffan. Saknaden och tomheten efter honom är enorm.
Alla människor behöver värme och närhet och jag tror inte att vi änkor är ett undantag. Kämpa på och följ ditt hjärta! Kram