• Ninninn

    4 missfall.. Finns det hopp?

    Barbaboo skrev 2012-01-27 18:28:43 följande:
    Hej tjejer!

    Jag vill bara berätta att jag varit på RUL idag och allt såg jättefint ut.
    Vi väntar inte längre missfall, nu väntar vi barn - ett flickebarn :)

    Kämpa på, ge inte upp, lova det <3
    GRATTIS till tösen <3
  • Ninninn

    Tyvärr så ser inte ja heller nått :(

  • Ninninn
    Oliven123 skrev 2012-02-02 08:34:44 följande:

    Hej alla!

    Många ggr har jag letat efter hopp och stöd bland trådarna i det här forumet och nu äntligen känner jag att jag kanske själv kan få bidra med lite också...!

    Jag har en liten tjej som är 4 och jag och min man ville gärna få ett syskon till henne. Min första graviditet gick "lätt som en plätt" - blev gravid direkt och allt gick kanon (om man bortser från ett akut kejsarsnitt men det är en annan historia =))! Så när vi skulle börja jobba på nr två fanns det inte ens en tanke hos mig att det kunde blir struligt. Men det blev det - och inte så lite struligt heller... Jag har haft 13 (!!) missfall på ca 2 1/2 år. Jag har klarat av de flesta själv men har även varit inne och blivit sövd och skrapad. Vi har gjort två utredningar men inget fel hittades - vi fick bara höra att vi skulle fortsätta försöka (plus att jag fick börja med fragminsprutor). Och det gjorde vi, gång på gång på gång. Nu hade vi nästan börjat ge upp hoppet om att det skulle bli något mer barn och DÅ helt plötsligt funkar det!! När jag plussade blev vi knappt ens glada, det var mer ett konstaterande - och en tro om att det skulle bli ännu ett missfall…  ”Ja ja, vi får ser hur det går…”


    Men döm om vår förvåning när vi kom till mödravårdscentralen för att göra ett tidigt ultraljud (var lite osäker på vecka men trodde det var typ vecka 7) och vi fick se ett litet knyte och ett hjärta som pickade på - det visade sig att jag var i vecka 8+1)!!! Jag grät så mycket så läkaren var tvungen att skratta lite och sa ”du skakar så mycket så jag ser ju inget!” =)


    Sen var det bara att hoppas att det skulle hålla i sig. Jag tog det ganska lugnt, kände jag mig det minsta konstig sjukskrev jag mig från jobbet och jag försökte äta bra och vila mycket. Jag fick inte träna och inte ha sex och eftersom jag mådde ganska illa i början så åt jag rätt mycket – hela tiden – inte bra för figuren…ha ha…men vad 17 spelar det för roll?? Så var det dags för KUB/NUPP test i vecka 12/13 och då fick vi göra ultraljud igen och gissa om jag var stressad när jag låg där på britsen (har fått veta förr via ultraljud att inget liv fanns mer nämligen…) men där låg minsann en liten krabat och sprattlade! Man kunde se både näsa och fingrar och allt redan! =) Vi fick med oss en foto hem och det visade vi sedan för dottern (som har pratat jättemycket om syskon) när vi så småningom berättade för henne (i vecka 15).


    Och nu går jag in i vecka 17 och det verkar ju faktiskt som det kommer gå vägen den här gången (peppar peppar). Men gudarna ska veta att jag inte att något för givet och jag är tacksam för varje liten spark jag känner (ja, jag känner dem redan) och varje annat litet bevis på att det är en liten bebbe där inne. Fick lyssna på hjärtat i förrigår och allt lät bra – fast jag nojade så klart precis innan att hon inte skulle höra nåt.


    Så: alla ni som tänker att ”detta kommer aldrig att gå” och tycker det är jobbigt. Det KAN visst gå! Jag var så övertygad om att det inte skulle funka eftersom det hade blivit fel så många ggr och inget visste varför..men pang bom så funkade det! Man får inte ge upp bara, det är så värt väntan och allt det jobbiga ju… Kram på er!


    Oj jösses är sjukt impad över hur skjutton du orkat så länge! men skam den som ger sig tydligen :) grattis!
  • Ninninn

    Lilla M: något nytt? har du gjort vul ännu?

  • Ninninn

    Själv fick ja mensen IGEN och ligger nu här och är jätte ledsen över de, aldrig får man vara glad! tycker de är väldigt konstigt dock för ja har inte haft rött blod dom senaste 3 menserna utan bara brunt va kan detta vara? är de nått med progesteronet kanske?

  • Ninninn

    Önskar så att ja också kunde få berätta en solskenshistoria, de e sånt man läser här på FL men man själv får aldrig uppleva de men ja önskar så att även jag kunde få ha en fin berättelse att dela med mig av! känns som om ja ger upp ibland är de verkligen värt all denna smärta?!

    Grattis marieh helt galet att du redan är i v.20 de e så underbart är så glad för er skull :) 

  • Ninninn
    Den Den lilla M skrev 2012-02-03 08:36:07 följande:
    Ska göra vul på måndag men känner mig inte särskillt hoppfull.. har absolut inga symptom kvar. Magen var svullen och jag mådde lite små illa på kvällen i början av veckan men från och med igår så känner jag mig helt normal...
    Men ni som orkar får gärna hålla en tumme eller två för mig på måndag Skäms
    Ja håller fortfarande tummarna stenhårt för dig! de kommer vara ett pickande hjärta där på måndag :)
  • Ninninn

    Senaste gången fick jag ett mf så de kom ut av sig själv! ja tror att detta kan ha med progesteronet att göra, ska inte ta de vid ägglossning nu nästa gång utan börja vid plus istället så då får vi se om nästa mens är röd eller inte, förhoppningsvis får ja ju ingen mens men de vet man ju aldrig!

  • Ninninn
    Pimpinellan skrev 2012-02-05 14:09:09 följande:
    Jag har tatt progesteron i snart 3 år och haft normal mens så jag tror inte alls det beror på det. Progesteron har man ju naturligt i kroppen ifall man haft äl och då får man istället en "bra" mens till skillnad mot om man inte haft äl-då kan den bli märklig. Men mest troligt spelar det ingen roll om du börjar vid plus så gör som du vill! Glad

    För egen del kan jag skriva upp m.f nr 8 på listan idag. Orkar inte gråta,jag kallade mig inte ens gravid,det är för stora ord...
    Jag som hade hoppats på att de berodde på progesteronet :( jaja då har de väl hänt nått allvarligt där nere som förmodligen måste åtgärdats för de är ju inte normalt att ha svart mens! orkar bara inte hålla på med att ringa läkare hit å dit.

    Tråkigt att du fått mf igen de är för jävligt detta, kommer de någonsin bli ens egen tur. Hoppas att du orkar kämpa vidare. 
  • Ninninn
    Pimpinellan skrev 2012-02-05 15:05:49 följande:
    En enda knäpp mens ska man inte haka upp sig på. Jag har haft några knäppa genom mina 33 år med mens och det är bara om det fortsätter vara så man behöver reagera. Kan bero på extra tunn eller extra tjock slemhinna,en kemisk graviditet,utebliven äl eller nästan vad som helst. Avvakta du!

    När mensen försvann denna gång trodde jag inte jag kunde vara gravid,jag vägrade tro det. Så egentligen är det bara några dar jag insett det och känt mig gravid,trots att mensen uteblivit över 14 dar. Men vi ger inte upp,nu ska de skickas ansökan både hit och dit om EA!
    Detta va den 3:e mensen som har varit så här men ja tänker se hur den är nästa månad men hoppas ju självklart att den inte ska komma :)
    vinter11 skrev 2012-02-05 18:09:55 följande:
    jag är så ledsen för din skull att det blev ett 8:e mf!  Ja vad ska man göra? Jag önskar att man lade ner lika mycket resurser på forskning om missfall som man gör på svårighet att bli gravid. Olika läkare "tror" på olika insatser och själv får man bara prova sig fram och se om något funkar. Det är ju en komplex process så det är ju många olika saker som kan gå snett. Egentligen är det ett mirakel att överhuvudtaget bli gravid. Fast det är ju kanske inte mycket till tröst när man står där med missfall igen.
    Håller helt med dig! i Sverige kan dom väldigt mycket om ivf att hjälpa dom som inte blir gravida men vi som har upprepade ma/mf för oss finns de ingen hjälp bara att man får prova sig fram med olika mediciner och hoppas på att de någon gång ska gå vägen! Kan inte förstå att dom inte kommit någonstans med immunologiska orsaker som dom gör utomlands!

Svar på tråden 4 missfall.. Finns det hopp?