Jag gjorde moderkaksprov i måndags pga höga siffror på KUB:en.
Det var en nervös väntan innan provet och är en nu en minst lika nervös väntan på provsvar, så nu undrar jag om det finns fler därute så vi kan vänta och tillsammans?
Vi gjorde KUB och fick 1:98. Gick då vidare med fvp som visade DS. Ultraljudet var bra, både på kub och vid fostervattensprovet. Lite ökad nackspalt, men inte jättemycket. Det var blodprovet som drog ner kub-resultatet för mig. Vi fick besked om ds vid 17 + 2 och avbröt två dagar efter. Otroligt jobbigt. Men rätt beslut för oss. Bra att du har kontaktat vänner. Det känns ändå skönt att omgivningen vet lite vad som händer. När vi fick besked så hade vi någon dag i väntan på avbrytandet som bara var väntedag. Jag minns knappt vad vi gjorde, förutom grät. Men mitt på dagen så gick vi i allafall ut, till några vänner, som fixade lunch till oss. Vi satt o pratade en stund. Jag bara minns hur skönt det var att möta någon utifrån som frågade "har ni ätit? Sätt er ner". Ibland behöver man bli lite omhändertagen faktiskt. Men du - även om det är svårt - googla inte mera. Det ger dig mera oro än det ger dig nytta. Jag vet att det är precis det man gör. Man felsöker febrilt. Men det ökar bara oron och känslan av att allt är åt helvete. Gör något roligt istället om du kan. Ursäkta att det saknas styckeindelning, jag skriver från mobil.... Var i landet har du gjort provtagningen?
Vi har gjort det i Uppsala. Så jobbigt det här!
Usch ja, fy fan - det är skitjobbigt! Ring en bra vän Cahela och prata av dig. Eller ännu bättre - gå o ta en fika med. Sitt inte själv med det. För det gör bara ont i hela kroppen och till sist känns det om man håller på att bli knäpp av alla tankarna. Om du har gjort provet idag - och det tar 2-3 dagar för dem att odla och få fram ett svar, så får du kanske inte svar förrän på måndag? Lägg upp en strategi så du orkar igenom helgen isåfall. Jag vet att det är knepigt, som fan. Men försök. Ovissheten är det värsta, väntan är enormt påfrestande. Så det är just nu den du måste hitta en plan för - hur du bäst orkar med den. Dra nytta av hela din omgivning och familj!
Lider med er som liksom jag väntar på svar. Vilka hemska dagar det är! Sinnis tips är mycket bra tycker jag. Träffa vänner/ en god vän och prata! Och googla inte..fast jag själv har nog googlat mig fram till och gått igenom alla forum med trådar om nackspalt, blodprov, moderkaksprov osv...
Jag har som tur är inte fått nåt samtal idag och det ger mig lite hopp. Läkaren på SöS lovade att försöka ringa så fort som möjligt om det skulle bli ett tråkigt svar. Gjorde provet kl 11 i tisdags, så odlingen borde vara klar nu. Men imorgon kommer också bli en tuff dag.
Kram till alla som väntar och tack till alla som redan gått igenom det och kommer med bra råd!
Kan säga att de absolut BÄSTA stödet genom min jobbiga väntan fick ja här på fl,,, mailade (privat) med 2 tjejer här från gruppen o vi gick igenom väntan tillsammans,,, dom fördrog mig på ett sätt ingen annan gjorde.... Nu ska ja (och dom) föda vilken dag som helst och vi har ff daglig kontakt... Finare underbarare får man leta efter!!...
Så stödet här ska icke underskattas ;)
Så lätt för mig att säga (som de gick bra för) men kämpa på tappa inte hoppet!! O lycka till
Jag tycker också att fl är ett bra stöd - för här finns folk som går igenom samma sak,eller har gått igenom. Det har varit jätteskönt, och är ännu. Men jag behövde också mkt stöd från mina vänner omkring mig. Så kombinationen däremellan var bäst för mig. Det bästa för mig hade varit att kunna prata med någon, på riktigt/live, som varit med om samma sak. Jag söker nog fortfarande efter det ibland. Jag har inte hittat någon dock.
Mirala - skönt att du inte fått något telefonsamtal idag! Hoppas telefonen är tyst imorgon också!
Ida84 - Lycka till med förlossningen =) så spännande!!
Och Cahela - jag hoppas du mår lite bättre och att väntan går så fort den bara kan!
Jag mår riktigt dåligt. Känns som det inte är någon återvändo. Tårarna rinner och huvudet spränger, en overklig men hemsk situation.
Cahela. Förstår att det är tufft. Vi avbröt i v 17 pga trisomi 21. Första barnet gravid via IVF. Det var riktigt tufft men jag fick bra hjälp efteråt av en kurator på RPC på akademiska i Uppsala.
Min man har åkt till jobbet o jag är hemma med vår dotter. Vi fick erbjudande om barnvakt idag men jag tror jag vill vara hemma med henne för att göra ngt annat än ligga i sängen. Barnet såg inte friskt ut igår o jag vill bara ha allt överstökat. Fy att vänta på allt detta...