Ja, hoppas du slipper vänta. Men det tror jag inte du behöver. För min del gick det fort. Vi träffade läkaren dagen efter och fick första tabletten samma dag. Sen vänta 48 timmar och så in på avdelningen. Jag tror nog de skyndar på det så mkt de kan.
zora6: Klart jag håller tummarna för dig! =). Jag vet inte heller vad den officiella statistiken säger. Men jag gjorde en egen "undersökning" på vår resas gång. Jag har frågat ALLA inom sjukvården (läkare, bm, ssk, usk, kurator, osv..... Den enda jag inte frågade var väl vaktmästaren typ) om de mött kvinnor som råkat ut för att upprepade diagnoser - typ T21. Alla utom en sa "Nej - det har jag aldrig varit med om". En (läkaren som gjorde moderkaksprovet) sa: "Nja, det är oerhört sällsynt, men det har nog hänt någon gång kanske". Men han var gammal och har en lång karriär bakom sig. Jag har dock läst om en kvinna här på FL som råkat ut för det två ggr. Hon hade något fel på sina ägg visade det sig. Men fick sedan hjälp att bli gravid med ett friskt foster. Det är den enda jag har hört om. Vi kollade oss också, om vi hade någon balanserad translokation - det hade vi inte. Det har ju inte ni heller. Så risken att drabbas en gång till är så försvinnande minimal så den nästan inte finns. Men jajamensan - jag håller tummarna för dig. Jag vet hur lättad man blir när beskedet kommer att barnet är friskt. Själv satt jag o grät på hallgolvet en lång stund, bara för att jag hade fått ett kuvert på posten och inte ett hemskt telefonsamtal. Eftersom kurvetet kom - så visste jag att det var bra besked redan innan jag öppnade =)
LindaD: Stort Grattis!! =). Så fort du fick svar - härligt. Jag håller med föregående "talare" - fira ordentligt =)
Galaxy79a: Du har fått bästa möjliga resultat. Så bara lugn =). Ett högt "dåligt" tal är tex 1:5 - dvs på fem barn finns det en som är sannolikt sjuk. Men hos dig är det då - om det finns 20000 barn så är det endast 1 sjukt. Hänger du med?
Galaxy79a; du har alltså lägsta risksiffra. Glömde skriva det, om det inte framgick. Alla siffror mellan 1:2 till 1:250 räknas som "hög risk" och man får då göra fostervattensprov om man vill.
En tanke från mig: Man FÅR faktiskt bryta ihop inför folk. Ibland kan man inte ens hejda det. Det får bara vara som det är helt enkelt. Livet är hårt ibland och när man går igenom såna saker som vi gått igenom så är man skör och skadad långt in i ens allra innersta. Det är svårt att hålla en fasad uppe och se glad ut mot omvärlden när hela ens inre är i småbitar. Jag grät, massor och ett tag kändes det som att jag grät överallt. Jag blev också flera gånger överraskad över att jag började gråta - jag kände mig inte ens ledsen eller tänkte på det, men plötsligt var det något i min omgivning som triggade sorgen och så kom tårarna innan jag ens hann fatta själv varför. Det hände flera ggr när jag stod på löpbandet tex med musik i öronen. Så då sprang jag och grät, sprang ännu mera och så lättade det långsamt. Eller så jobbade jag, hörde nåt på radion eller en tanke flög förbi - och vips så grät jag igen. Var det helt galet, så stängde jag min butik och grät färdigt innan jag öppnade igen. Ibland kände jag mig faktiskt glad och helt ok - tills det var någon som ställde den alldagliga frågan "hej - hur är det?" Då grät jag igen. Det händer fortfarande. Häromdagen cyklade jag förbi två fina vuxna pojkar med DS, den ena gick o höll sin assistent i handen - och jag började gråta.... Jag låter det bara vara så. Så är livet liksom. Faktiskt tycker jag att omgivningen har haft väldigt stor förståelse för det. Så gråt på - precis när behovet kommer =). Det gör inget om andra ser. Och ni har rätt i att livet aldrig blir detsamma igen, det här följer med en på ett eller annat plan. Men så är livet också - vi utvecklas och förändras med det som vi möter på vägen. Bra saker och dåliga saker. Livet blir inte detsamma - men det blir bra ändå. Kram kram
Ojdå Bubbles.......I vissa lägen får man lov att dumförklara sin egna mamma 
. Det var inte ett så klokt uttalande precis..... Hoppas hon förstod sen, att det är väl klart att man mår dåligt...... Förstod hon när du förklarade? Ingen brådska med svar på pm. Gör sånt du har lust med, eller orkar, eller behöver =).
Haha, ojdå..... =) Så tråkigt att hon är sån. Men hon är säkert fin på andra sätt hoppas jag. Synd bara att hon inte kan vara ett stöd för dig nu. Det hade ju varit skönt liksom...om hon förstod...