Downs syndrom - Vi gjorde abort

Usch, jag kan bara tänka mig er sorg! När man får missfall eller förlorar sitt barn efter födslen av någon anledning, det är tillräckligt hemskt. Men i erat fall har ni både sorgen av att ha förlorat barnet SAMT skuldkänslorna över att ni valde abort och tankarna "gjorde vi rätt" som flyger omkring i hjärnan. Jag har pratat med andra som varit i ungefär samma situation och de brottas med tankar som "tänk om jag aldrig blir gravid igen" och "tänk om precis samma sak händer vid nästa graviditet" och "om jag aldrig får barn, kommer jag då att ångra att jag gjorde abort" osv osv osv. Man brottas med känslorna av skuld samtidigt som man sörjer barnet man förlorat. Det är INTE en rolig situation att vara i :( Min bästa väninna fick avsluta sin mycket efterlängtade graviditet pga att barnet saknade skallben. Det var verkligen fruktansvärt för henne! Hon fick avbruta i v 18 och det var en mycket traumatisk upplevelse för henne. Det värsta var att hon kände sig så skyldig. När jag sa till henne att det INTE var hennes fel så började hon gråta....hon kände sådan skuld :(