Hur uppfostra till framgång?

Du är på fel forum för att fråga sådana frågor. 

 

Ett av problemen med att "fostra fram" framgångsegenskaper är att det lätt leder till prestationshets hos barnet tror jag.

En helt annan diskussion är vad man menar med framgång. Jag är inte säker på att just framgång är det jag allra mest önskar mina barn faktiskt.

Men satsa mycket på att uppmuntra barnets egna initiativ, var med som ett coachande stöd när barnet prövar sina vingar och ge konkret feedback tror jag är tre saker som bygger upp positiva saker i människor.

Jag tror mycket på att "hitta rätt" och ta tillvara på intressen, det leder oftast till ett djupare engagemang, även om det inte behöver leda till framgång och lycka (vilket i sig är en diffus och förenklad syn på livet- men det är ju en annan typ av diskussion).  Karisma känns mer som ett personlighetsdrag som inte riktigt kan skapas...

 

Genom att aldrig aldrig ge negativ kritik!

med uppmuntran, beröm och kärleksbombning får ungarna självförtroende, det är en förutsättning för att lyckas med någonting anser jag

Aldrig ge negativ kritik? Hur är det möjligt? Och hur menar du?

Hur blir det då när barnet kommer ut i det tuffa livet och kommer stöta på kritik? Hur ska man lära barnet att handskas med det då?

Jag tror absolut man måste ge kritik spålänge den är konstruktiv och att man inte går till personangrepp eller skuldbelägger barnet!

Nej jag tror inte på negativ kritik öht (iaf har det inte behövts hittills..)
jag tror inte på att "härda" barnen inför "det tuffa livet" (personligen har jag inte upplevt att livet är speciellt tufft, jag har nog haft tur).

Snarare tror jag att barn som inte blir kritiserade inte heller kommer att ta åt sig av negativ kritik när h*n blir vuxen. Jag tror inte heller att människor behöver kritik för att prestera maximalt, jag utgår ifrån att mina barn alltid gör sitt bästa (det är iaf mitt officiella ställningstagande ;))

Jag är övertygad om att de barn lever upp till omgivningens (föräldrarnas) förväntningar, både positiva och negativa.

Tror vi har lite olika defenition av kritik du och jag.

Berättar du aldrig för dina barn när de gör fel?

Negativ kritik är BRA sålänge den är konstruktiv. Det är jag helt övertygad om. Speciellt när det gäller entreprenörskap osv.

Om man ska bli framgångsrik i arbetslivet så tror jag absolut att det är en bra egenskap att både kunna ta och ge konstruktiv kritik.

Nja, han är bara 10 så han har inte hunnit göra så mycket "fel". När han gjort något dumt är har han hittills alltid redan vetat om att det var fel, så jag har inte behövt poängtera det särskilt (typ: "-mamma, idag stängde jag och Pigge in Nelly i lekrummet så att hon började gråta".

Kommer försent ibland, men jag brukar försöka berömma när han är i tid ist.

Oj har han aldrig gjort fel eller betett sig dåligt ditt barn? Inte ens när han var liten? Du måste haft en väldans tur. Att han automatiskt vetat hur man beter sig önskvärt även som litet barn? Det är tämligen unikt vill jag påstå!

Nej han är inte mer unik än någon annan. Han vill göra rätt och anstränger sig för att göra det, varför ska jag påpeka när han misslyckas?

Hur man beter sig "rätt" lär han sig genom att titta på hur andra gör.