• Äldre 5 Oct 01:14
    21768 visningar
    41 svar
    41
    21768

    Min son John dog i en trafikolycka den 14 augusti

    Dagarna är så tunga, hur kunde detta få ske.
    Han hade hela livet framför sig.

    Jag läser här om många som mist sitt/sina barn, är så oerhört tragiskt, ingen förälder ska få uppleva detta.

    Vi har olika bakgrund, många här på familjeliv har mist sina små.

    Min son blev 18 år, sorgen är ändå densamma , att ha mist sitt barn, sitt eget kött och blod, oavsett ålder eller orsak har ingen betydelse, sorg går inte att mätas.

    Finns ingen regelbok för hur man sörjer, det finns olika "faser", vill inte att man pratar om olika faser. Vi är ju för sjutton människor, inga jäkla robotar, som man placerar in i olika "fack".

    Jag sörjer på mitt vis,  någon annan på sitt, varför ska andra ha åsikter om " att nu är det nog bäst att du kommer igång och jobba" osv .
    Jag trivs i min ensamhet, när jag kan få sörja själv, ingen som stör eller avbryter mina tankar.
    Men jag är oerhört acksam om någon sörjer med oss, en enkel klapp eller en kram räcker- Tröstande ord som -Vi tänker på er, känns fint i vår svåra stund.

    Jag mår ännu sämre av undvikande blickar, eller att vänner el bekanta , släkt inte hör av sig det är ju för sjutton mitt barn som inte finns med oss längre som jag mist.

    Det är nu vi behöver allt stöd vi kan få...

    Känner du som jag?

    Kramar till alla andra ängla / ängel mammor

  • Svar på tråden Min son John dog i en trafikolycka den 14 augusti
  • Äldre 5 Oct 01:24
    #1

    beklagar sorgen

  • Äldre 5 Oct 01:30
    #2

    Jag har inte förlorat ett barn, men min lillasyster dog för snart 4 månader sen, den 9 juni. Hon blev 22 år och kvävdes under ett epilepsianfall. När jag hittade henne hade hon varit död i 2-6  timmar.

    Jag håller med om att vi alla sörjer på olika sätt, vi i familjen som är kvar sörjer och reagerar alla på olika sätt. Pappa började jobba bara efter 1½ vecka, för mig tog det 2½ månad innan jag ens orkade sätta min fot på jobbet...
    Har fått oerhört mycket stöd, varma tankar ord och gester från oväntat håll - men samtidigt finns det människor som undviker oss på stan, som tar bort oss som vänner på facebook och som bara försvunnit. Det är oerhört ledsamt och jag blir sårad, men trots det försöker jag tänka att de inte vet bättre. De vet inte hur de ska vara, vad de ska säga, är rädda för att säga fel saker osv osv...

    Jag är oerhört ledsen för den sorg och smärta du måste genomgå. Tänker på dej!

    Kram

  • Äldre 5 Oct 01:32
    #3

    Jag beklagar sorgen :(

  • Äldre 5 Oct 01:35
    #4

    jag har förlorat 4 barn pga försvagad livmodetapp men det kan aldrig jämnföra med ditt. Du har fött honom, ammat honom, sett honom växa och utvecklas... livet hade börjat och samtidigt tog den slut för hans framtid och er glädje. Det finns inga ord att säga till dig men jag beklagar din sorg och önskar ingen annan din smärta

  • ingéni­eux
    Äldre 5 Oct 01:36
    #5

    Nej usch vad tråkigt att höra!

    Jag blir så ledsen för din skull, jag hoppas verkligen att du får sörja färdigt på ditt eget sätt -
    det tillhör läkningsprocessen och är väldigt viktigt!

    Det känns jätteskumt att höra detta då den 14e augusti är min födelsedag, dessutom :(
    Kramar och styrka till dig!

  • Monjar­din
    Äldre 5 Oct 01:49
    #6

    Jag beklagar det som hänt. Javisst alla sörjer på sitt sätt....och det tar tid. JAg har inte själv förlorat barn, men jag förlorade min mamma förra året.....så jag kan bara tänka hur det skulle vara att förlora ett barn, när det känns så att förlora en förälder. Kram till dig

  • Äldre 5 Oct 01:54
    #7

    Har tänt ett ljus här hemma för din son. Stor kram

  • alpham­ale
    Äldre 5 Oct 08:23
    #8

    Nog de värsta som kan hända. Beklaga sorgen :(

  • Äldre 17 Oct 22:06
    #9

    Tack för värmande kommentarer. Idag är det en månad sen begravning...har varit ännu en jobbig dag : ´(

  • Äldre 17 Oct 22:13
    #10

    Jag vet inte vad jag ska skriva.

    Alla ord känns så torftiga när förlusten är så stor.

    Jag beklaga, och tänker på er.

Svar på tråden Min son John dog i en trafikolycka den 14 augusti