Bröst... tuttar... boopisar... lökar... meloner.... mm mm

Låter inte så trevligt att bli nypen och biten hårt i brösten. Tur att jag inte har små då, för det hade jag inte gillat. ... Man jag har i varje fall inte silikonisar.

Ibland undrar jag om jag är den enda kvinnan på jorden som har fött två barn och fortfarande gillar mina bröst. OK, de är lite hängiga men de är lagom stora och rätt snygga faktiskt... om jag får säga det själv. De är väl inga yppiga flickbrösts precis, men de är kvinnliga, och jag blir glad när jag ser dem i spegeln Sambon gillar dem skarpt...

Ja Anonym(Kille), jag har alltid haft skyhöga krav på mig själv, vad det gäller ALLT, inte bara utseendet då. Jag tycker att höga krav är något bra faktiskt. Visst ibland kan det bli för mycket mycket, jag hade inte VALT att vara deprimerad över hur jag såg ut, utan det var så situationen var och har varit i många, många år.

Så istället för att gräma mig för att jag då gjorde ett aktivt val att förstora brösten för att jag var så olycklig, så är jag verkligen så otroligt lycklig över denna operation då detta med 'rak i rygg och ökad självkänsla' är något nytt för mig. Jag vet att många tjejer har jätteproblem med sin självbild och liksom tror att en operation 'ska fixa allt', sen när de gjort operationen hittar de andra saker att haka upp sig på, tex rumpa, lår osv osv. Jag hade problem med min självbild, men var otroligt säker på att problemet enbart låg i brösten (alltså problemet är ett dåligt val av ord, men det jag var olycklig över då).

Men nej, det var enbart brösten. Jag förespråkar definitivt inte bröstförstoring, men jag känner att detta verkligen var rätt för *mig*. Från att ha varit så otroligt olycklig och osäker på mitt utseende så gick jag till att verkligen tycka om mitt utseende (mig själv har jag alltid tyckt om, det var bara 'skalet' så att säga...) på en dag.

Det enda jag alltså ångrar är att jag inte gjorde det tidigare för att bespara mig alla tårar, vadd, gömma sig under stora kläder...

Fast som jag ser det... Älskar man sig själv så gör man det trots skavanker. Det handlar inte om krav på sig själv, man kan ha krav på sig själv att vara vältränad, att man ska jobba hårt osv osv. Men sina bröst och dess form föds man med, och det har inget med krav att göra utan beror på slumpen. Jag mådde sämre över mina bröst när jag var yngre men det växte bort samtidigt som jag blev säkrare och nöjdare med mig själv. Därför håller jag med anonyma killen att jag inte tror att en bröstoperation är en lösning, för det löser inte själva problemet med den dåliga självkänslan.

Åh... Jag ÄLSKAR bröst. Första gången jag fattade att jag var bisexuell var när jag fick ett par tuttar intryckta i ryggen på en konsert. Jag har en tjejkompis som jag älskar att krama för att hennes byst är så mjuk och fjädrande. Fattar ni hur enormt sexigt det är med bröst, oavsett hur de ser ut, allt ifrån stora dunkuddar till små axelvaddar, från taxöron till uppnosiga, ivriga valpar? Mamma mia. Ni skulle bara veta. Alla bröst går att leka med och ha trevligt med, de är sköna och gosiga och mysiga och söta och förbaskat sexiga!

Jag har gått genom livet med alltifrån en liten A-kupa (då jag vägde 50 kg till min 175 cm långa kropp) till en DD (då jag vägde 90 kg till samma längd). Den mest värdefulla erfarenhet jag har gjort är att om man är stolt över sin byst, då får den blickar. Jag ska inte sticka under stol med att man får betydligt mer uppmärksamhet som en DD, men det är faktiskt väldigt jobbig och negativ uppmärksamhet (folk som klämmer en på tuttarna på krogen, eller gubbar som stirrar, och aldrig kan man ha på sig ett spaghettilinne utan att känna sig som en porrdrottning).

Nej, var stolta över era vackra bröst, och var så säkra på att alltid går det förbi någon som skulle vilja leka med dem.

Jag vill dock tillägga, till mitt ovanstående livsbejakande inlägg, att killar borde sticka hål på det uppblåsta egot om de tror att tjejer gör skönhetsoperationer för att tillfredsställa dem. Det är nog bara en väldigt liten del av sanningen, och mår man dåligt över sig själv hjälper det inte hur mycket man än hör att man är fin och att man minsann duger för *honom*. Tyvärr. Om operationer sedan är den rätta vägen - tja, det är en annan fråga och tillika en jag inte har tänkt dryfta här.

Stör mig lite då killar skriver "en hand full", jag menar...det är ju ingen storlek, det skulle lika gärna kunna vara en A-kupa, men oftast vad de menar med det är en C-kupa. Det är väl lite att trycka ner dom som knappt har några alls?!

Själv hade jag en liten A-kupa tills jag blev gravid o nu efter jag ammat klart och så har jag en B-kupa. Och jag älskar dom som dom ser ut nu...lika så min sambo. Att kunna sätta på sig fina underkläder o kunna fylla ut dom fint under en uringad topp.
Säger som de flesta, det är nog inte storleken som spelar roll utan vem dom sitter på. Att det passar ihop, o oftast gör det ju d oavsett om man har stora eller så.

O dessutom.. det finns ju så grymt bra underkläder idag att man knappt behöver ett par bröst för att få en fyllig kupa.. Det uppskattade jag extra mkt då jag hade A-kupa. Fast man grundlurade ju många så...

När det gäller sexlivet så är det nog inte storleken eller formen som har med det att göra utan känseln i dem. Själva njutandet av smekningen hos båda parter.

Konichiwa girl, jag vill bara skriva under på din lovsång till brösten!

I motsats till dig däremot, tycker jag det är dags att sticka hål på KVINNORNAS egon.

Har man en pojkvän som ärligt och uppriktigt älskar och avgudar dina bröst (oavsett storlek) så ska det räcka. Kan du ändå inte ta det till dig så är det i ditt inre som felet sitter och inte i ditt yttre.

Jag liknar det mer med människor som har ANOREXIA. Dom anser med hela sin SJÄL att dom är för TJOCKA, dom verkligen LIDER av att vara så fruktansvärt FETA (163cm lång och 39 kilo...). Tycker ni att man måste "respektera" dessa människor också i deras beslut att banta ytterligare 5 kilo????

Deras tankevillor ligger farligt nära tjejer som inte kan acceptera att deras bröst är fullt normala (från AAA till DD), och inte kan acceptera att ALLA storlekar kan vara lika vackra och har sina tillskyndare bland både män och kvinnor!

Alla som förstorar sina bröst ger förnyad fart till den snöboll som kommer att rulla över även kommande generationer av flickor och kvinnor. (Jag har själv en dotter på två år och jag vet inte hur jag ska förklara detta när hon kommer i den åldern, och bara kommer att se en "förljugen" bild av hur bröst egentligen ser ut på TV och ute i samhället)
Vansinnet liksom bara fortsätter och fortsätter!

Anonym Kille: Jo... Det var poängen med mitt andra inlägg. Att det är i det inre, och inte i det yttre, som felet sitter, och att det är just därför det inte hänger på den dyrkande pojkvännen.

Anonym (kille): Så DD är det största som är "normalt" och "vackert"? :-P
Vi med F eller G eller större än så då? Är det befogat att vilja förminska dem, eller är det bara mannens åsikt som gäller? Måste jag släpa runt på dem för att behaga honom?

Äsch, jag fattar din poäng. Visst kan ens partners eller andras åsikt tjäna som reality check.

jag tror killar inte vet riktigt hur stora brösten igentligen är då de börjar komma upp i storlek...tex min kompis hon har G-kupa men ser ut att ha D med bh på sig...