Snåla presenter
Min mamma har alltid varit generös gentemot oss barn, fastän hon (och medan pappa levde) inte haft så mycket pengar. Nu när hon har blivit mormor för första gången så ger hon generösa gåvor, speciellt med tanke på att hon inte får så mycket pension, hon ger verkligen med hjärtat! Mina svärföräldrar däremot som är förmögna i jämförelse med min mamma kommer med billiga små skitsaker till presenter och förväntar sig att jag ska bli sååå tacksam. Varje gång får jag låtsas bli glad men innerst inne undrar jag hur de tänker eg.?? Svärisarna jobbar som volontärer på en second hand-butik nu när de är pensionärer och svärmor kommer ofta med fula, gamla "fynd" som hon har hittat i butiken och ska ge oss i gåva. Öh. Fula gamla kläder som borde ha slängts på 80-talet! Jag är så besviken. Jag själv är studerande och presenter från familjen är ovärderliga då min plånbok inte är så tjock (och inte min mans heller) men jag vill för den skull inte klä min dotter i sliten pastellrosablågrönrandig plysch!
Jag har börjat berätta glatt för svärisarna om t.ex. den dyra lammfällen från Gotland som min mamma köpte till min dotter och hoppas att de fattar vinken, men det gör de nog inte, de tror fortfarande att jag ska bli sååå tacksam för deras presenter. Är jag bortskämd eller har jag rätt att känna mig fundersam över svärisarnas s.k. presenter?
Det hjälper inte att min man sa åt mig att inte köpa så mkt kläder till vår dotter innan hon föddes för vi kommer få massor. Öh, denna mängd massor har jag inte sett röken utav! Jag har fått fynda på tradera för att få ihop en vettig mängd kläder åt henne!
Det kanske är skillnad på olika familjekultur som jag kommer från (generös) och min man kommer ifrån, men jag vet inte hur jag ska kunna sluta bli besviken varje gång? Jag vill egentligen inte lägga energi på besvikelse.
