Fler med barn som får helt hysteriska utbrott??

Inte för att måla fan på väggen men jag tycker det är bra att du tar kontakt med BUP. Det är visserligen helt sant som dem andra skriver att många barn har perrioder då dem kan vara såna. Men alla barn har inte perrioder utan har problem. Man skall inte blunda för såna saker. Vi gjorde det med vår dotter. Vi tänkte att det går över osv. Jag ångrar mig så djupt över att jag valde att tänka så.
Vi har också haft grannar som sagt såna saker. En ringde till och med och anmälde oss!!
Hon har troligtvis Aspbergs syndrom och det är inte en fas utan en autistisk störning. Det växer inte bort eller försvinner bara för att man uppfostrar rätt som många tror.

Hon har än idag extrema anfall. Inget får gå utanför hennes ramar för då brister hela livet för henne.

Jag säger nu inte att din son har några såna problem. Absolut inte. Jag vill bara dela med mig av min erfarenhet som mamma.

Om inget annat kan säkert BUP hjälpa er med goda råd.

Hoppas du kommer till bukt med din sons anfall. Det är inte lätt jag vet. Kram till dig

Den där sk stämpeln du pratar kan avgöra allt för ditt barn. utan den har ditt barn inte rätt till rätt stöd  i livet. Ditt barn är samma barn med eller utan. Men utan står ni ensamma och får inte hjälp när ni behöver. Att välja bort att försöka få den stämpeln om det finns behov av det är inte rätt väg.
Det som stämplar barnen är om man inte fortsätter att söka vägar ut ur saker bara för att man fått en diagnos. En diagnos är ingen stämpel det är mer som ett recept i samhället. Med den kommer saker du aldrig någonsin kan få utan. Så om du misstänker ev Aspbergers eller ADHD så gör du inte ditt barn en tjänst genom att du inte söker hjälp. Tvärtom du själv stämplar ditt barn som "den där ungen" för det är precis så det blir för dessa barn i skolan när dom inte har fått rätt hjälp.

Jag vill inte det skall vara nåt "fel" min dotter. Men jag måste inse fakta att det är så. Då måste jag som mamma ge henne allt jag kan för att hennes liv skall bli bättre. Och enda sättet jag kan göra det är genom att erkänna att så här ligger det till. Söka rätt hjälp får rätt diganos.

Blir faktiskt lite ledsen att föräldrar inte söker hjälp trots att dom själva misstänker en diagnos!!

inga hade märkt något på min dotter heller. Vi blev avfärdade vart vi än vände oss. Men nu efter flera års kämpade har vi äntligen hittat rätt människor som gör rätt och verkligen utreder vårt barn :) Man får inte ge upp.

Om man misstänker att det är mer än bara trots skall man absolut inte vara rädd för att söka hjälp. Man är inte en sämre förälder för det snarare tvärtom!

Hoppas ni får rätt stöd och hjälp med er son Kram

Det är jättesvårt att säga när man bör söka hjälp. Man kan behöva hjälp att hantera saker med sina barn även om barnen inte har olika "stärningar". Mitt enda råd är att söka när man själv känner att det blir övermäktigt och man inser att man kanske skulle behöva råd och stöd om inget annat.