Att vara den andra kvinnan

Du tror inte att Dr Phil valt ut just dessa kvinnor för att de stämde in på det han ville bevisa och som var PK. Programmet är trots allt amrikanskt, dubbelmoralens högborg näst efter FL.

Nu är jag inte den du vill få svar av men man kan ju fundera lite...

Jag tror nog att han har en poäng, den där Dr Phil. Varför ska en person som både har kakan och får äta den förändra sin situation? Det är en sak om man träffar en person och blir förälskad och omgående bryter upp sin relation MEN om man kunnat få allt under flera år varför ska man ändra det då? Då trivs man antagligen med sin situation. Om en person, man eller kvinna, vantrivs så mycket i sin relation SAMTIDIGT som man då träffat en person som man älskar och älskar en tillbaka så bryter man nog upp. Då har man något att vinna.

Men vad vet jag... Jag är har inte varit där.

Det doktor Phil inte fattar (mycket han inte fattar för övrigt) är att många män känner så otroiligt mycket ansvar över familjen och frugan att det är svårt ta steget fullt ut lämna de sina. Sedan är det också inte alltid lätt lämna tryggheten av egoistisk skäl. Det är inte ofta män säger till en älskarinna att han vill skiljas från frugan enbart för att dupera eller för att ha henne som en leksak. Intentionen att byta liv finns där men män i regel har ett storts ansvar och är man inte helt hjärtlös är det inte så enkelt att bara vänd ryggen till och gå vidare.

Jag är mitt i en sådan situation själv. Min nya tjej stressade mig och jag är nu satt i ett läge där jag får skit av min familj och och den nya tjejen kan inte hantera hur ledsen jag är av att se mitt ex ledsen.

Jag har haft en affär med en gift kvinna i nästan fem år. Jag är själv gift. Vi älskar båda varandra oerhört. Hon valde att lämna sin man men jag kunde inte lämna min fru. Hon var/är absolut inte min "leksak" utan jag älskar henne med hela mitt hjärta. Med en liten tvååring och det faktum att jag inte skulle klara av att krossa min fru och sätta henne i ekonomiska svårigheter. Dessutom känner jag att jag skulle svika vårt barn något så fruktansvärt. Är det värt det? Är kärlen inte bara ett "state of mind" Det är ju inte så att jag vantrivs med min fru men vi är mer vänner även om vi kramas och pussas ibland. 

Jag har haft flera relationer med upptagna män och jag har en väldigt krass syn på det. Jag har aldrig trott att han ska lämna sin fru/sambo för mig. Det har aldrig varit min vilja heller. Jag har gått in i relationerna för att jag ville ha något enkelt, lite spänning då och då för att lätta upp den gråa tillvaron. Visst finns det känslor, men inte sådana känslor att jag vill ha en seriös relation med de här männen.

Ok, nu tog tråden en oväntad men intressant vändning. Ni pratar om ansvar mot den egna familjen och inte bryter upp på grund av det. En ganska lam ursäkt tycker jag. Det finns ju hur många förhållandes som helst som slutar i skilsmässa där båda föräldrarna klarar sig bra. Mina egna föräldrar till exempel. Min mamma klarade sig utmärkt som ensamstående och studerande.

För mig verkar det som det tyder på obeslutsamhet. Som någon sa, att ha kakan och äta upp den. Men jag vägrar tro att man trivs i sitt förhållande om man måste ha en annan vid sidan av. Vore det inte bättre att avluta det en gång för alla? Då kan man ju ragga och knulla runt så mycket man vill, om det nu är det man är ute efter. Vi lever i rymdåldern - man måste inte vara två försörjande för att överleva längre.

Nej. Ja.