När ska det här ta slut?
Jag är så ledsen nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Det har varit så mycket under vår resa med vår son och det dyker hela tiden upp nya saker. Först var jag väldigt sjuk under graviditeten och fick ligga inlagd ett par gånger med antibiotikadropp och värkhämmande medicin. Sen blev jag felbehandlad under förlossningen. Det gick bra till slut men det var väldigt kämpigt. Sen blev jag sjuk efter några dagar igen och låg inlagd med lilla sonen flera dagar med dropp igen. Kunde inte amma på grund av att jag var sjuk och måste ta medicin.
Sonen blev sjuk och vi åkte till akuten där inget fel hittades och vi fick åka hem.
Den 28 maj dog han, bara 80 dagar gammal.
Som om det inte räckte där fick vi kämpa för att få begrava honom där vi ville, vilket var väldigt jobbigt. (Jag skrev en tråd om det för ett tag sedan, "börjar förstå hur mycket han förstört för mig")
Vi fick i september det slutgiltiga obduktionsresultatet och fick bekräftat att vår pojke dog av akut blodförgiftning av pneumokocker.
I går ringde rättsläkarens assistent och sa att slutsvaret var klart. Vi fattade ingenting men fick veta att vår son inte alls dog av blodförgiftning!
Han hade ett farligt virus som jag smittat honom med när han låg i min mage! Han hade varit sjuk i hela sitt liv :( Alla organ var påverkade av viruset och hjärtat var förstorat. Han hade både viruset, pneumokocker och streptockocker i lungorna så dödsorsaken är lunginflammation, både bakteriell och virus.
Jag är så arg nu. Arg på vården som inte tog mig på allvar när jag var så sjuk under graviditeten. Åkte in flera gånger och de kollade för svininfluensan två gånger. Tredje gången jag var in för jag fått utslag över hela kroppen fick jag veta att "det är bara ett virus, åk hem bara" VA FAAN kollade de inte vilket virus det var? Om de kollat efter detta virus hade min son kanske levt idag! Det är ett väldigt vanligt virus som är dödligt om det smittar ett foster.
Arg på att de inte kollade honom ordenligt efter förlossningen, han var ju dålig! Men eftersom han brutit nyckelbenet skylldes allt på det och så var det inget mer med det.
Arg på att de inte var mer noga på akuten när han var sjuk och hade hög feber.
Arg på mig själv som inte fattade att något var fel, som inte märkte hur han kämpade för att överleva :(
Och jag är väldigt arg för att vi fått ett sista svar från obuktionen "inga fler prover tillkommer, det här är det slutliga svaret" när det inte var sant!
Dessutom har jag fortfarande viruset i kroppen och en liten i magen, tänk om jag smittar detta foster också?
Jag kokar av ilska, frustration, rädsla och sorg.
Från att ha blivit akut sjuk visade det sig att vår son varit sjuk hela sitt liv och att smittan dessutom kommit från mig. Det är ju en jävla skillnad. Känns som om allt rivits upp och jag får börja om igen... När ska detta sluta? Jag litar inte på något längre, det finns ingen sanning. Jag vill få sörja min son i lugn och ro!
