Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH
Jag och min man fick avbryta första vårt IVF-försök (långa metoden med Synarela och Gonal F, högsta dosen) eftersom det endast bildades en fullmogen follikel. Tester visade att mitt AMH-värde endast låg på ynka 0,4. Känner mig helt knäckt och har svårt att acceptera situationen. Konstigt nog har jag haft regelbunden mens varje månad och dessutom ägglossning (teststickorna visar det i alla fall).
Ska träffa läkaren i morgon för att diskutera hur vi ska gå vidare och jag är livrädd att han inte vill ge oss en chans till med IVF.
Skulle uppskatta om ni som lyckats bli gravida trots lågt AMH ville dela med er av era framgångshistorier! Är också intresserad av att höra hur det går för alla andra som är i samma situation som jag. Har ni övergett IVF för att gå över till äggdonation? Kämpar ni på med IVF? Har någon bildat tillräckligt med ägg för ET?
Kramar till alla ni som kämpar därute!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 13:19
Ett nytt AMH-prov i juni 2011 visar att mitt värde har stigit från 0,41 till 0,84. Jag fattar ingenting! Men det enda som räknas i slutändan är ju hur pass bra jag svarar på hormonstimuleringen.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-22 19:54
Jag skriver den här uppdateringen drygt två år och sex månader efter att jag startade den här tråden. Det kändes under en lång tid som att jag aldrig skulle få berätta min egen solskenshistoria. Men nu får jag äntligen göra det!! Den 17 april 2013 fick jag för första gången se ett starkt plus på stickan. Det tog åtta IVF, ett FET och slutligen en äggdonation innan vi lyckades. Är så innerligt tacksam att vi har fått den här möjligheten. Till alla er andra med lågt AMH - ge aldrig upp hoppet! Den här tråden är full av exempel på att det kan gå ändå - oavsett om det är med dina egna eller donerade ägg.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-15 16:37
Så kom äntligen dagen som jag och min man har väntat på i fem år - vår efterlängtade son föds! Han kom flera veckor för tidigt men visade sig ändå vara en pigg och stark liten krabat.
Mina tankar går också till er som fortfarande kämpar. Jag hoppas att ni på ett eller annat sätt också får uppleva samma glädje som jag fått göra. Styrkekram till er och ge aldrig upp hoppet!
har inte sett om allt är bra där inne sen 7+2 så man är nervös som attans. Men med alla symptom som jag har så har jag svårt att tänka att något är fel. Men man ska aldrig säga aldrig! Jag är så trött hela tiden, mår illa hela tiden, och massa annat, men i magen känner jag inget! 